Hur kommer det sig att det inte är någon som vill få mitt hjärta att slå? Få det att pumpa mitt blod till mina lemmar, så mina armar och ben får kraft. Kraft att ta ett steg till, ett till och ett till… Hur kommer det sig att elden jag sitter framför falnar, och människorna som passerar mig låter den slockna? Jag säger till dom att jag fryser, jag får en filt som snart blir isande kall i regnet där jag sitter.
Vem skulle vilja lägga på ett extra vedträ så elden kan ta sig och flamma upp igen? Finns den människan här? Kanske måste jag själv flytta på mig för att nå henne? Kanske finns hon hundra mil härifrån? Jag måste få veta! Måste ta mig vidare. Men hur ska jag orka det utan ett bultande hjärta, som inte förmår att pumpa runt mitt blod till mina lemmar så mina armar kan bära mina vänner och älskade. Så mina ben kan ta ett steg till, ett till och ett till…
3 Kommentarer:
ohh, det här inlägget får det såklart att kännas i venerna... rejält...
Jag tror att det är dom gråa dagarna som gör sig påminnda än en gång...
ja, dom brukar kunna visa att dom finns...
Skicka en kommentar