TRÖTT

Små subtila rop på hjälp springer från min mun till en svarande besvärad mottagare.
   -“Vad vill du?… Vad då?… Är det inte bra?… Men ring mig sen, när du mår bättre då.”

Jag är trött på allt, trött på rubrikerna som hänger på väggen och trött på att det är så kallt. Allt ska vara lite mer, lite bättre, lite vackrare. Allt som inte har en vacker yta spottar man på. Det känns så i alla fall.
Trött på TV som skapar “underhållning” och  folk som ska rösta på sin favorit i sann familjeanda. Trött på folk som inte förstår att det är producerat endast för att dom vill åt deras pengar. Melodifestivalen är inte public service, det är ett tiggeri, ett rån med hjälp av folks goda vilja och tristess. Det är ett engångsligg.

Jag är trött på att inte få visa min sårbarhet. Trött på att vara stark. Trött på att vara svag. Trött på vintern, längtar bara till våren. Jag är trött på att vänta och jag är trött på att stå i kö. Trött på teknik som inte fungerar och trött på att det är fult att inte vara lycklig och glad.

Var finns mina drömmar som en gång grodde så fint. Var finns det äkta och det vackra? Var har jag lagt det någonstans?! Jag såg dom ju här igår… Herregud att man ska vara så slarvig och glömsk. Jag hittar dom säkert imorgon, behöver bara sova lite…

   “Det man ger, får man tillbaka” säger du.
   “Det man får, ger man inte längre tillbaka” säger jag.

Trött på att ge, trött på att få.
Du säger; “Det ordnar sig” men jag är trött ändå.