Många frågar mig varför jag håller på med att blogga och hur jag orkar skriva något varje dag. Jag svarar att det är min terapi och ett mål i livet. En nyfikenhet som bor i mig. Hur långt kan jag ta det?
Att skriva samma mening två eller tre gånger med olika ord är en utmaning. En del löser korsord, jag vill skriva. Det är en skön känsla när hjärnan får ta ett steg extra för att hitta det där ordet man söker eller bygga den där meningen som verkligen betyder något. Om det sedan är någon som förstår den där meningen som jag menade den blir ja
Såhär långt har det varit en kul resa. Kollar jag statistiken för antalet besökare så har det ökat hela tiden, nästan varje dag, vilket är väldigt roligt. Så länge det håller i sig kommer jag fortsätta leta efter nya vägar att hitta nya läsare. Däri ligger ännu en utmaning.
Det pågår en diskussion i bloggvärlden om huruvida man ska sälja sig och acceptera reklam på sin sida eller ta emot gåvor mot att man skriver om dom. Jag har inte så många besökare att jag är förärad något av detta men skulle nog inte heller vilja sälja mina ord, precis som Ulrika Good skriver. Detta är en hobby, ett kreativt intresse som kräver att man har frihet att skriva om det man vill. Det som påverkar mig och det som känns starkt.
Ikväll har jag lyssnat på Toni Holgersson om och om igen på Spotify. Denna man som dök upp som levande död för ett par år sedan efter ett liv i trapphus som hemlös men som fortfarande levererar sårbara sånger med sin sårade röst. Framtidstro, underbart!
Godnatt alla. Vi ses imorgon.
P.s. jag är fortfarande förundrad över den där läsaren utanför Somalias kust.. ;-)
2 Kommentarer:
Bra blogg! Du är duktig på att skriva (:
Tack tack tack!!
Skicka en kommentar