Han sprang med sin nybyggda låda
En pojke så lycklig och stolt
Skyndade sig hem för att säga
”Se vad jag gjorde idag”
”En låda för alla små saker
som jag ville att ni skulle ha
En låda som rymmer så mycket
som gör så att allting blir bra.”
Framme vid dörren hör han rop hör han skrik
Mamma hon gråter igen.
Pappa förvandlas, är inte sig lik
”Vill inte han ska komma hem.”
Så han ser på sin nybyggda låda
Den som han byggt på och tänkt
”Att om jag ger denna till dom båda
Kan dom lägga sitt gräl just i den”
”Men dom bråkar ju alltid så mycket
Den är nog inte tillräckligt stor”
Så han sätter sig strax bakom dörren
Älskar sin far och sin mor
Innanför dörren hör han pappans ord
Dom som sticker som sårar och skär
”Det kvittar mig lika var ni flyttar och bor
Så länge det inte är här”
…så länge det inte är här…
Kinderna fylls utav tårar
Han tänker och undrar och ber
”Vad gör jag nu med min låda
Familjen finns inte mer…”
Allt han har kvar är ett tomt etui
Det var ingen som leende sa
Denna lägger vi sorgerna i
Så som han ville idag.
Presenten han fick var en pappa som gick
Han såg inte pojken som satt
Strax bakom dörren med tårar i blick
som fyller nio idag…
Text: Martin Hansson
0 Kommentarer:
Skicka en kommentar