(Ursprungligen publicerad på bloggen Osorterade tankar från villaförorten)
Inledningen kommer från Aftonbladet som vill få oss att bli romantiska i helgen..
"Erotiska sms i all ära – det kvinnor helst vill ha är klassiska handskrivna kärleksbrev eller dikter. Men bara hälften av männen har skrivit ett."
Vilket får tanten att fundera...
Varför är det alltid männen som skall uppvakta med rosor och poem? Varför är den traditionella kvinnliga uppvaktningen att piffa till sig själv med underkläder och förföra mannen? Vill inga män ha rosor och poem?
Jag hävdar ju att jämlikhet kräver att vi tjejer slutar dumförklara män och kräva en förbaskad massa som vi inte själva kan leverera. Och för att inte feministerna därute skall svimma av därute: Jag kräver att män betraktar kvinnor som äkta jämlikar och inte sexiga sötnosar. Uppvaktning skall vara tvåsidig. Annars underblåser vi kvinnor den där drömmen om den väna Rapunzel som sitter i ett torn men som inte kan räddas av någon annan än sin drömprins som får göra allt jobb och klättra och hej och hå.
Åsa från Osorterade tankar från villaförorten
”En helt vanlig blogg om allting och framförallt ingenting. En blogg hur jag sitter i min IKEA soffa och hänförs av saker i min väldiga singelsvenssontillvaro. En blogg om att älska det skrivna ordet. En blogg om strävan efter struktur, men samtidigt som man har bohemiska drag. Ingen inriktning. Bara kaos”"
14 Kommentarer:
Jag undrar lite vad det är för kvinnor du mött Martin. Så ser inte kvinnorna ut i min värld ;-D De köper blommor, SMS:ar och hittar på roliga infall med sina män.
@Erica: Säg det till Åsa ;-) ...
Och jag är glad att det finns såna kvinnor som Erica och alla hennes väninnor som tar sitt ansvar och uppvaktar män!!! Är en sån själv. Nåväl, kanske inte rosbuketter.. Och SMS tillhör väl bara god etikett och inte uppvaktning?
Men om jag ser kvinnor som omger mig så vill de faktiskt bara bli uppvaktade. För det är sådant män skall.
Och det gör frk lite allergisk :-)
Och tvingar henne att skriva kärlekspoem just in case
Egentligen är jag emot alla sorts generaliseringar, men eftersom det oftast är ett praktiskt sätt att uttrycka sin åsikter om andra människors tillkortakommanden så... Vi lever ju inte direkt i en tid där vi uppmanas att tänka själva, annars tror jag att jämnställdheten hade kommit lite längre. OM inte tidningar (som Aftonbladet) tagit patent på vad kvinnor/män EGENTLIGEN vill ha. Eller om MTV och veckotidningar inte talat om för oss hur vi ska se ut eller uppträda för att locka till oss partners, då hade vi nog haft lättare att hitta våra roller. Det är så dubbelt idag, å ena sida har vi generationen innan oss som kämpat för jämnställdhet, samtidigt som ungarna matas av medias stereotypa könsroller. Hur ser tjejerna ut i de musikvideor som rullar dygnet runt på MTV? Hur ofta talar inte media om för oss att kvinnor EGENTLIGEN vill ha "bad guys". Jag känner ingen kvinna i min bekantskapskrets som skulle vilja träffa en trasig fängelsekund. Media ingjuter tvivel och osäkerhet i våra försök att jämnställa könsrollerna.Har vi oss själva att skylla kanske? Att vi sväljer så mycket? Att vi inte vågar avvika och ha egna åsikter? Hur lär vi våra ungar det?
Ja, vi matas mycket med media. Men ibland tycker jag att jag aviker så det nästan gör ont. Inte alltid men ofta. Många av mina vänner, både män och kvinnor uppvaktar ofta och hittar på saker som gör att man häpnar. Men som allt, så går det i vågor tror jag, för alla. Jag vill definitivt inte ha en "bad guy". Däremot tror jag att vi i Sverige är sämre på romantik (om man nu ska generalisera) än många andra länder. Det är som om vi slätat ut oss i jämställdhetens tecken. För jämnställdhet för mig handlar om något helt annat än att släta ut dynamik. Jämställdhet handlar om för mig att oberoende av kön kunna göra det man vill, vilket inte är självklart än idag.
Erica, kanske hör det ihop med personlig mognad att göra också? Ju yngre man är, desto lättare att smyga in på redan trampade stigar? Håller med om att klimatet säkert spelar in, ju mer naket, desto mer opposites attracts kanske? ,-)
Och var tog Martin vägen...? ,-)
Jag är här... :-) följer er diskussion och min åsikt är att vi försöker vara jämställda allt vi kan men är väldigt rädda om våra könsroller ändå. Visst har media en stor del i att förvirra folket men hur stor impact dom än har på oss så måste vi ändå se till hur vi själva vill ha det och hur vi vill vara mot varandra. Acceptera att det finns könsroller som vi inte kan sudda ut men att dom går att förändra...
Som att en man visst vill bli uppvaktad med poesi och blommor till exempel.. :-D
... och att en man ska kunna skriva ett fylligt handskrivet brev till kvinnan han älskar..
Okej, vi har Martin nere på mattan, nu återstår bara resten av världens män, haha :-D
Men allvarligt, väljer vi själva, eller är vi viljelösa offer för hur saker och ting "ska vara". Jag har träffat män som är "ute på banan igen" efter att ha levat i parrelationer i flera år, som faktiskt inte VET hur man "ska vara". Vaddå "ska vara"? Om man är någon annan än sig själv, hur lyckat blir det då?
Nere på mattan?? ;-) En god vän sa till mig en gång att jag tänker i mångt och mycket som en tjej.. och hon har säkert rätt haha..
Precis.. "hur man ska vara".. är man inte sig själv lurar man alla och det är inte bra att bygga ett förhållande på en lögn..
Skojade ju ,-) men räknade med att du tog det med den berömda "glimten i ögat". Exactly, vem lurar man...utom sig själv möjligen. Nääähä...nu börjar man piggna till :-)))
Jag tar mycket med glimten i ögat ;-).
Det har jag redan noterat ,-)
Skicka en kommentar