Sånt jag tänker på när det är vinter

På natten den sommaren plankade vi in på det lokala friluftsbadet genom ett hål i stängslet för att svalka våra kroppar som var sommarsvettiga efter en lång, varm och solig dag. Vattnet ångade i den kylslagna luften och vinet i våra kroppar lät oss skratta bekymmersfritt. Jag minns att jag tänkte hur lite jag kunde önska mig mer. Den känslan var så befriande. Jag minns den väldigt väl. Det var vårt egna sommarlov. Året var 2006. 

Efter en timme i vattnet gick vi tillbaka till huset för att värma oss vid den öppna spisen. Gitarren åkte fram och “skönsången” tog sin början. Jag tror inte att vi någonsin tog oss igenom en hel låt innan nästa stod på önskelistan och det var inte någon av oss som kunde mer än på sin höjd en vers och en refräng av texterna, men det gjorde inget. Det var bara vi som hörde och blandat med skratt blev sången ändå väldigt underhållande.

Kanske är det sådana minnen som gör att jag klarar av och tycker om att sitta i en bil i full snöstorm, eller som gör att känslan av att inte kunna ta sig hemifrån inte är så smärtsam? Hur man liksom blir tvingad att slappna av och mysa med film och musik. Jag väljer att lyssna på lite musik från då. När livet var lite enklare.

Hon är en underbar vän. Hon har visat mig så mycket och jag har henne att tacka för så mycket. I min värld är denna låten fortfarande starkt förknippad med tiden vi hade då.