Jag har en vän som heter Jonas. Ni vet han som skriver på Bitterbloggen… Man skulle kunna tro att han är en trevlig, sympatisk, gemytlig och gästvänlig man men här ska ni få se den bittra verkligheten bakom Bitterbloggen.
Sin vana trogen hälsar han alltid välkommen till sitt hem hållandes en chipspåse och med en lätt nonchalant lutning mot en garderob som för att säga; “Kolla så jäkla cool jag är”… och så tar han en klunk Coca-Cola ur flaskan som hänger under armen.
Sedan går han rakt in till sitt älskade Wii. Sätter sig ner och spelar Guitar Hero utan att låta någon annan vara med. Jag tror att han säkert tillbringar tio timmar om dagen där. Stackars Annette får stå i köket, laga mat och duka fram. Jag frågade henne om hon ville ha hjälp men jag fick bara en tom och förvånad blick till svar. Det var tydligen en fråga hon sällan får, det stackars livet. Jag råkade se två bananer som hon ritat figurer på och ställt i köket i sin längtan efter sällskap. B1 och B2 kallade hon dom… rätt sorgligt faktiskt.. man vill liksom göra något men situationen känns så… hopplös.
.. å andra sidan så är detta bara ljug för Jonas är en av dom trevligaste, roliga och mest gästvänliga personer jag känner och duktig på matlagning är han också. Det är en underbar vän och han får helt enkelt stå ut med mina sarkasmer. Jag tror till och med han har genomskådat mig.
Tack Jonas och Annette för en trevlig kväll!
3 Kommentarer:
Tycker faktiskt att Jonas lyckas med att se extremt supercool ut. Kan man inte ana ett uns Brolle-look-alike här? :-D
Nu snackar vi BrolleWannabe istället.. haha
Ajdå. Är det så? :-D
Skicka en kommentar