Nästan perfekt, snart där

“Hon vet vem jag är och hon känner mig väldigt väl. Genom åren har vi lärt känna varandra och jag har aldrig någonsin gjort mig till för henne. Aldrig någonsin har jag inför henne försökt vara en bättre man, en man som tvunget ska visa den bästa sidan av sig själv. Jag har fått vara pojken som inte kan sluta skämta om allt. Jag har fått vara bitter och cynisk. Jag har fått vara stor, stursk och stolt. Jag har fått vara en vårdande vän som ser hennes uppskattning av mitt väsen som en stor belöning. Hon känner till mina svagheter men ser min styrka. Det är därför hennes kärlek känns så äkta…”
                                                               Ur “Nästan perfekt, snart där” av Martin Hansson

Jag vill nästan ge mig på att förklara för er varför jag skriver dessa “Nästan perfekt, snart där”-texterna men det skulle ta udden ur min känsla för dom. Så dom får komma med jämna mellanrum.. hoppas ni inte misstycker.