Måndagsväder och vardagslunk

Vet ni vad? Jag har inte lust att säga något. Har inte något prat kvar ikväll. Jag har  pratat så mycket. Telefon, möten och luncher. Ändå är idag en av dom dagarna som jag fått kämpa mig igenom varje minut. En dag då varje steg jag tar är ett jobb och jag känner mig lugn när andningen fungerar som den ska.

Riktigt så illa är det inte, men idag har det verkligen varit måndag. En dag som inte finns. Timmar och minuter har passerat, lika uppseendeväckande som en rostig Volvo 740 på riksväg 23. 30000 sekunder som jag aldrig bad om kommer aldrig tillbaka och jag ska inte sakna dom. Visserligen har gråa dagar sin charm - och tid utan innehåll brukar mätas mot lyckliga dagar. Dom lyckliga dagarna blir så mycket bättre då. Nu behöver jag nya tider, nya mål och nya ämnen att reda ut.

Lika övertygad som jag är om min egen förträfflighet vet jag att dom där rusdagarna närmar sig med stormsteg. Det är bara att vänta nu. Bara ett litet tag. Och medan jag väntar värmer jag vatten, tänder ljus, brygger kaffe och låter doften av nygräddat bröd klappa mig på axeln. Det blir så mörkt och tyst här på landet. Så lugnt och tryggt. Här finns allt jag tycker om och allt jag behöver. Som en fristad från måndagsväder och vardagslunk.

Se dig om - Lars Winnerbäck