Lars Winnerbäck ska satsa stort i år

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/musik/article5508723.ab

Nu blev jag glad! Varje gång jag får höra att Lars Winnerbäck ska släppa nytt så uppstår genast en förväntan och en skarp nyfikenhet på hur det låter. Allt är ju inspelat och klart. Är det samma sound som tidigare? Har han förnyat sig på något plan? Vad skriver han om denna gången och finns det ett genomgående tema på låtarna?

Jag är 36 år och löjligt förtjust i Lars Winnerbäcks texter. Det finns något i dom som ingen annan kan prestera. Tomas Andersson Wij kommer rätt nära men inte ända fram. Hur som helst så är detta den enda plattan jag ärligt kan säga att jag längtar till när den släpps och troligtvis den enda jag verkligen kommer köpa i år eftersom jag uteslutande använder Spotify för mitt musiklyssnande, men hans plattor vill jag äga.

Bekräftelsesökande bloggare

Under våren har det skrivits ett otal spaltkilometer angående bloggarnas makt i samhället, makt gentemot gammelmedia och hur gammelmedia och folket som styr landet bör lyssna på vad dom skriver. Alex Schulman skrev en artikel i DN:s Kultur och Nöjesdel häromveckan hur han menar att bloggare är utan makt. Jag håller med honom. Större delen av de svenska bloggarna är rent nonsens, blaj och skräp men för den som är intresserad är dom en flykt från verkligheten, underhållning och kunskapsbildande. Många kära band knyts via bloggar och att få uppskattning för det man skriver är helt underbart. Jag menar inte att min blogg är bättre än någon annan, men det är min blogg och ni trogna läsare som återkommer för att läsa vad jag skriver är guld värda och att läsa era kommentarer är en skön bekräftelse på att jag inte är ute och cyklar i mina tankar. Maktlös enligt gammelmedia

Tillbaka till det där med att bloggare skulle ha makt
Det stora argumentet från “ledande” bloggare som
Mymlan, Mymlan på bloggvärldsbloggen, Deepedition och Emma på Opassande m.fl. är att dom är så många och när man är många som tycker likadant så innebär det makt enligt dom. För mig är makt möjligheten att verkligen kunna utföra den förändringen som man vill ha gjord med eller utan människors stöd (historian har visat hur maktfullkomliga människor har en förmåga att missbruka detta). Jag kan hålla med om att bloggar är bra på att bilda opinion, men makt gentemot gammelmedia? Nej.

Om nu antalet läsare skulle vara makt så blir jag nervös eftersom mindre nogräknade bloggare med många läsare kan kläcka ur sig en galenskap som massan följer.

Vi kan titta tillbaka på vad som hänt det senaste året för att visa bloggandets “makt”
Det som egentligen fick hela denna diskussionen att brisera var när
Ramona Franzon (läs) kunde avslöja att Liza Marklunds bästsäljande bok Gömda inte alls var verklighetsbaserad. Den är byggd på en verklig person och händelse men hela boken är fiktiv. Liza Marklund var tvungen att stå till svars för sig och be om ursäkt om hon vilselett någon. Sedan dess har det inte funnits något revolutionerande avslöjande eller scoop från en bloggare. Kanske har gammelmedia blivit bättre på att vara snabba helt enkelt?

Bloggvärlden ville att Eritrea skulle frige Dawit Isaak, en svensk journalist som sitter fängslad i Eritrea sedan 23 september 2001 utan rättegång. Det skrevs upprop och listor och även jag engagerade mig i det där med att locka fler till barrikaderna för någonstans var det det minsta jag tyckte jag kunde göra. Vad hände? Ingenting…
Bloggvärlden rönte viss framgång i
Piratpartiets valresultat till EU parlamentet, men innan dess hade man misslyckats med FRA, IPRED och ACTA lagarna som trots protester och bloggstormar infördes utan problem.

I min mening är gammelmedias trovärdighet fortfarande större än bloggarnas. Åtminstone som det är idag. Får jag en tryckt tidning i handen från ett mediebolag som jag litar på och som jag betalat för att skicka sin tidning till mig, ser jag den som mer trovärdig än en blogg Maktlös enligt bloggaresom jag halkat in på via en länk någonstans, skriven av en okänd person. Gammelmedia har mer att förlora på felaktiga påståenden och uttalanden än en gratisbloggande person någonstans i landet. Därav får dom min tillit. Dom har makten, bloggarna opinionen.

Jag läser tidningen, läser bloggar, bloggar, lyssnar på radio och ser på TV. Det behöver inte vara antingen eller.

Edit: Läs Anders Mildners utmärkta artikel i SVD om hur media genom tiderna varit underground tills dom blir erkända.

Var tog kreativiteten vägen? Här är den.

En del människor har den där kreativiteten och skaparlusten man själv saknar. Eller rättare sagt; den man tror att man ägt en gång men tappat på vägen. Gång på gång blir man påmind om detta och inte sällan är det via youtube det händer. Vad gjorde vi innan youtube?

 

Technorati-taggar: ,

LIGGLISTA?!

image
Läser idag på bloggen Kär och Jävlig om hur bloggaren tar upp det där med att ha en lista över hur många man har haft sex med under sin tid som människa. Givetvis har jag en del att tycka om det här.

  • Först…
    Vem i h-ete skriver en lista över sina sexpartners och ger dom betyg. Det är ju absurt och faktiskt lite skrämmande.

  • …sen..
    Hur kommer det sig att det mest verkar vara tjejer som skriver en lista över sina sexpartners och ger dom betyg? Visst, killar gör det också men dom betraktas i allmänhet som promiskuösa, sjuka och inget att ha i ett längre förhållande. Förresten, så är det med tjejer också.

  • …och..
    Hur f-n kan man hunnit med 19 killar om man är 19 år gammal?! Och hur sjutton går det till när “Vera” har hunnit med 80 personer om hon är 25 år gammal?! En tjej som kallar sig “Mallis” har varit med 68 killar, hon är inte mer än 24 år! Listan är lång…
Jag är 36 år och visst har det flutit en del vatten under broarna här och en del äventyr har inte varit helt lyckade, men jag har f-n inte varit med 60, 70 eller 80 stycken. Då hade jag känt att något är fel på mig. Om allt som skrivs i kommentarerna på Kär och jävlig är sant, är det kanske dags att faktiskt börja omvärdera sin syn på den oskuldsfulla unga damen. Hur ska man nu se på dom? Som vandrande könssjukdomar?
Vi slänger iväg ett räkneexempel på den där “Vera”.
Hon säger att hon varit med 80 personer och hon är 25 år gammal. Ponera att hon började vid 15 års ålder (låt oss hoppas). Det innebär att hon har varit sexuellt aktiv i tio år och under dessa tio åren har hon haft åtta nya killar per år. Vilket i praktiken innebär att per en och en halv månad har hon haft en ny kille i sängen. Konstant… under en tioårsperiod…
Jag känner inte att jag vill träffa denna kvinnan men man kan ju lugn påstå att hon inte kommer få några problem med att föda barn.
imageJag vet inte om det är jag som är ute och cyklar här och kanske är jag lite gammalmodig eller t.o.m har halkat efter i statistiken men är det inte lite överdrivet och ger det inte en bra förklaring till varför könssjukdomar ökar dramatiskt i detta landet? Jag passar också på att slänga ut en fråga till er. Skriver ni också listor??!! Här vid sidan om gör vi en liten minienkät. Du är såklart anonym.
Technorati-taggar: ,,,


Sent ska syndaren vakna


“Det händer att jag saknar dig ibland
och om jag någon gång har förstått
att det var dig jag höll i min hand.
och det händer att jag undrar hur du mår
Saknar dina skratt och hur du stryker bak ditt hår”
- Martin



Tänk om man skulle skriva färdigt alla små texter man har liggande i datorn. Texter och ackord som bara ligger och väntar på att spelas. Varje gång jag sätter mig ner med gitarren så kommer det en massa idéer och med stor iver skriver jag ner en vers, gör en melodi och antecknar ackorden. Nöjd och belåten lägger jag det sedan till sidan för att “göra färdigt senare, eller imorgon” fast dagen efter är det ändå likadant. Sent ska syndaren vakna.

Välkomna hit

Så, då har ni tagit er hit. Det finns inget som gläder mig mer. Kärleksförklaringar till förbannelse kommer såklart leva vidare precis som förr och det finns inget som ska eller kommer hindra mig från att skriva om precis allt jag får för mig i mitt stackars lilla huvud här.

Till nästa gång. Må väl.

//Martin

Vänner istället

Den sista gången jag såg henne var hon klädd i en mörkblå täckjacka tätt uppknäppt till halsen. Vi satt i en bil på vägen mellan Sjöbo och Löberöd. Kring halsen hade hon en stickad vinröd halsduk virad ett par varv precis så lagom att den inte sitter för hårt men ändå så pass att den värmer i den iskalla genomträngande vinden. Det var sen vinter, på väg att bli vår men ännu kunde kylan tränga igenom de varma vinterkläderna så som den bara gör i Skåne. Snön låg fortfarande kvar på åkrarna frusen och hård som den bara är när det är riktigt kallt. Nästan som is. Jag var klädd i en svart Duffel, ett par svarta stickade handskar och en halsduk i de skönaste höstfärgerna, men ändå blev kylan svår.Bild: Greinsmark
Vi hade precis stannat vid en bensinstation för att tanka och handla något att äta. Jag kommer ihåg hur hon tar av sig de stickade vantarna och lägger dom på bensinpumpen för att lättare komma åt sin plånbok. Hon gnuggar händerna där hon står i kylan och fyller tanken med 98 oktanig bensin, det är något som tynger henne. Själv står jag inne i affären för att handla.

När vi är klara sätter vi oss i bilen igen för att köra vidare. Båda är sådär tysta som när något irriterande och gnagande hänger i luften. Efter en mil eller två så kommer till slut orden fram.

- Vad som än händer mellan oss kommer jag alltid tycka väldigt mycket om dig och jag vill alltid vara din bästa vän
- Detsamma…

Jag har inte sett henne sedan dess. Inte som då.


Vet du vem Nils Poppe var?

Dansaren Nils PoppeUlrika Good som bloggar på As Good As It Gets listar idag saker som får henne att känna sig gammal. Det  får mig att fundera på hur min lista skulle se ut men kommer fram till att jag inte skulle kunna skriva det i form av en lista. Inte just idag och just nu i alla fall.

Däremot så slog det mig häromdagen hur unga människor idag lever mer i nutid och framtid än vad jag gjorde under min uppväxttid. Igår såg jag och Simon på filmen “The Aviator” som handlar om den galne filmmakaren och flygaren Howard Hughes. Filmen är en biografi över Hughes liv från 20-tal till 40-tal och mer eller mindre kända namn som Katherine Hepburn, Clark Gable och Ava Gardner flimrar förbi. Simon frågar vem alla dessa personer är och jag försöker förklara på bästa sätt.
Det märkliga här är att jag knappt sett en enda film i vilken någon av dessa har medverkat. Inte som jag kan komma på i alla fall. Men jag känner till dom.

Så, idag frågar jag Simon om han vet vem Nils Poppe var och han gav mig ett väntat nekande svar. Jag fortsatte med att ställa frågan om han visste vem Thor Modéen var. Vad tror ni att han svarade? Nej… såklart.

När jag växte upp så var en “Poppefilm” höjdpunkten för söndagseftermiddagen, eller när dom nu sändes på SVT. Idag har SVT slutat sända gamla svartvita filmer lika frekvent som på glada 80-talet och det kan jag irritera mig på. Jag saknar dom där sorglösa filmerna. Ibland zappar man sig fram till en svartvit film och ler med igenkännande ögon och öron den glada “söderkis”-dialekten alla Stockholmare hade och hacket som uppstår mellan klippen i filmen.

Hur som helst, min nästa fråga till Simon var om han kunde säga vem han tycker är den största artisten genom tiderna, och han svarade Eminem.
Eminem… hm, jag och hans mamma har en del jobb att göra här men vem är vi att klandra honom för att han lever i en tid då man matas med nyheter och upplevelser hela tiden från TV, Radio och Internet? Vem är vi att klandra honom för att ingen tar fram och visar det där som fanns förr? Det som har lagt grunden till det som finns idag. Varför ska vi klandra över huvud taget när Eminem faktiskt är en bra artistÅsa Nisse?

Vad har då allt detta att göra med hur gammal jag känner mig?
Jag antar att känslan av att jag växte upp i en ålder då det fanns tid att konsumera även det som har varit, gör att jag inser hur min tid inte finns längre. Att jag kan titta tillbaka på min uppväxt och säga “det var då det. Det var förr…” Det fanns plats att titta på, och njuta av Nils Poppe, Thor Modéen, Åke Söderblom, John Elfström (Åsa-Nisse), Hasse Ekman och alla andra jag inte kan nämna här och nu på studs. Förr, är ju alltid historia, och tillhör man historien så känner man sig gammal.

Idag har inte barn tid att fördjupa sig i gamla svartvita filmer om dom vill hinna med allt nytt som kommer idag i form av film, spel, musik och internet. Idag finns inte intresset heller för den delen. Vilken elvaåring vill glo på en “sottig” gammal svartvit film med dåliga effekter när Transformers bländar oss med sina explosioner och bilar som på ett fantastiskt snyggt sätt snurrar, spinner och gnisslar för att till slut stå framför oss som en mördarrobot från en annan planet? Jag tycker ju det är skitfräckt men hade dom filmerna funnits om inte pionjärerna från 30- och 40-talet testat gränser och gett utlopp för sin fantasi? Om inte Howard Hughes hade gjort sin på den tiden fruktansvärt kostsamma film “Hells Angels” hade det spelat någon roll?

Kanske skulle skolan ha en obligatorisk filmvisningstimme med bara gamla svartvita pilsnerfilmer med glada skådespelare och glada tillrop som “Tjeena Doris!” bara för att visa hur världen inte är svart magi, onda robotar och eländes elände? Kanske skulle det vara varje förälders ansvar och uppgift att uppdatera barnen om vad som hände förr? Det kanske redan är så. Då måste jag erkänna att jag inte tagit mitt ansvar. Det ska bli bättring här.
Klockan är 13:17 söndag eftermiddag, jag kollar på SVT1 & 2 för att se vad som sänds.
image

“Simon, vet du vem August Strindberg är?!?!”
”Nej…”
*Suck* Det kommer snart ett inlägg om skolans respektive föräldrar ansvar för barnens lärande tror jag. Fast å andra sidan… han är bara 11 år och nöjeskonsument. Jag är 36 och har fortfarande en tår i ögat efter “Pengar – En tragikomisk saga”.

Aftonbladet - om nya Harry Potter filmen

    

Jag känner mig… upplyst. Tack!

För ett par dagar sedan fick jag en kommentar av en trogen och klok läsare innehållandes ett ord jag inte kände till – Altruism. Visst förstod jag av innehållet i kommentaren att hon höll med mig i mina tankar om att det finns en tanke med allt, men det var ju inte ordet altruism som gjorde saken klar. Lite skamsen över min insikt hur mitt ordförråd sviktar letade jag upp altruism på Wikipedia, och kände mig med en gång lite upplyst.

Jag hade inte en tanke på altruism vs. egoism när jag skrev inlägget men jag förstod att mycket av min uppfostran, uppväxt och mina erfarenheter har hämtat insikter från olika religioners åskådningar. För övrigt är jag en av om dom där tråkiga människorna som inte tror på någon Gud och att Han ska vara skaparen och herren över allimaget. För mycket vetenskap talar emot det, men det är en annan historia. Däremot finns det många kloka ord att hämta från män och kvinnor genom historien, som ägnat sitt liv åt att tro och att skaffa insikt om hur livet bör vara och hur människor ska kunna fungera tillsammans.

Så, Erica, jag tackar dig för att du lämnat detta spår i mig och hoppas på din fortsatta medverkan på Kärleksförklaringar till förbannelse och kanske kan jag få dig att bli lika nyfiken som du fick mig, på att ta reda på saker som du inte känner till, eller att jag helt enkelt kan lära dig något nytt.

Technorati-taggar: ,

Reblog this post [with Zemanta]

Det finns en (bak)tanke med allt

När du loggar in på facebook för att kolla om det är någon som skickat ett brev, lagt upp en bild eller för att skriva i din statusrad om vad du gör just nu, är det för att du har en tanke om att dela något ur ditt liv med någon och att denna någon ska bekräfta dig, se dig eller bara vara i din närhet för ett tag. Likadant är det när du ringer en god vän bara för att höra hur vederbörande mår. Du vill ha det där tillbaka. För det är alltid roligt när någon tar kontakt med dig, bara för att höra hur det är. Inget underförstått eller krav på att livet ska vara en fest eller att allt ska vara guld och gröna skogar. Ett ‘hur är det med dig’ är värt så mycket. Eller hur?
Om du hjälper en god vän att flytta till exempel, så kommer tanken osökt till dig att du någon gång i framtiden kanske kan behöva hjälp med något. Om du tänker att “detta är en osjälvisk handling som jag vill ge denna personen” så är det fortfarande för din egen tillfredsställelse du gör det. Lite Alvedon för själen. Vilken är din Alvedon?image

Hur du än gör och hur ödmjuk du än vill vara så vill du alltid ha något ut av dina handlingar. Du gör inget utan en självisk tanke om att en dag få tillbaka allt du ger. Var, när och hur den belöningen kommer spelar ingen roll så länge du vet att den kommer. Ni som inte håller med mig om detta är välkomna att nämna en situation som är helt osjälvisk och utan tanke på att återgäldas.

En del får sin belöning i himlen. (Spotifylänk)

 
SPELAREN
/SPELAREN