Pengar

Pengar, dessa älskade och hatade medel för att införskaffa sig livsnödenheter och onödigheter. Dessa små metall- och pappersbitar som symboliserar ett visst värde för den som har det i handen. Ibland tänker jag på hur mycket pengar jag vill skaffa men då har pengarna blivit målet och så vill jag inte att det ska vara. Pengar är ett medel, på gott och ont, för att nå målet vilket det än är.

Pengar används ofta för att visa sin status i samhället och varje gång jag ser det beteendet så blir jag lika irriterad. Jag drar mig ofta undan folk med för mycket pengar eftersom dom allt som oftast visar sig väldigt odrägliga och kaxiga. Jag tror inte dom är medvetna om det själv. För dom är det självklart att man ska ha den senaste tekniken och elektroniken som finns och har man inte det så får man genast kommentarer som; "Jaså, du har en sån...". När man börjar fråga vad dom ska med det till så vet dom inte. Man känner inte till vad den där saken kan göra eller om man behöver den. Den är bara fin... och dyr. Precis som den stora strandvillan och bilen de köpte för sin sista pengar utan att tänka på att man inte klarar en räntehöjning på ett par procent som är högst sannolik inom en tioårsperiod.

De bästa människorna jag känner är folk som kan leva och utvecklas med minimal inkomst. De har skaffat en kunskap och insikt som pengar inte kan köpa. Hos dom finns ofta en trygghet i sig själv som är svår att hitta bland tv-apparater, mobiltelefoner, pooler, stora vräkiga bilar och hus för stora för ett normalstort ego. Pengar är förslöande. Kan man köpa sig till lycka blir man försoffad och lat. Lite tryggare men inte lyckligare.

Missuppfatta mig inte nu. Jag tycker inte illa om pengar i sig. Det är konsumtionssamhället jag gnäller på. Det är det som förstör mer än att bygga upp. Hade jag haft möjlighet att få in ett par miljoner på mitt konto skulle jag inte tacka nej men jag hoppas vid Gud att ni som känner mig i så fall ser till att jag håller mig på mattan. Och det är verkligen inte så att ALLA som har mycket pengar är odrägliga. Många har kämpat för sina slantar och vet att leva livet kantat av vardagslyx utan att för den sakens skull skryta om sina tillgångar.

Ibland leker vi alla med tanken att man skulle vinna en massa miljoner på lotto. Eller hur? Jag tänker ofta att mina vänner ska få del av kakan. En form av "reservkonto" där alla har tillgång till lika stora summor pengar. Det skulle inte vara för att man ska konsumera och leva ett liv i överflöd. Det skulle finnas till för att skapa en trygghet för sig själv och sina barn. Hmm svårt det där. Vem skulle vara med på kakan och vad säger dom som kanske lämnas utanför? Fast, dom som lämnas utanför behöver ju inte veta. Som en hemlig sekt eller något .. haha. Oops, nu säger jag kanske för mycket.

Välgörenhet är en annan grej. Välgörenhet i alla former. Miljö, djur, sjukdomar och barn. Det finns så mycket mer än en "nollnia" från Audi eller Iphone's 3Gs telefon..

Äh, pengar är bra när man har dom i plånboken.