Ett litet tag

Ibland tar man sig igenom sina dagar bara för att man ska och måste. Dessa lite sämre dagarna är tvungna att finnas, åtminstone i mitt liv, för att skapa dynamik och för att jag ska kunna njuta av alla dom bra dagarna. Jag hyllar dom dålig dagarna. Dagarna när jag får tänka efter och känna vad som egentligen är viktigt och sant i mitt liv.

Jag hade en lugn dag på jobbet idag och det gav mig tid att fundera på alla människor som twittrar, facebookar, bloggar, diggar och blippar och bloppar runt på nätet i ett enda sammelsurium av information och flöden. Den ena ska vara intressantare än den andra.

“Jag är med i tiden och tiden älskar mig”.

Jag är en av dom så ni ska inte tänka att jag kastar sten i glashus. När någon frågar hur det är så säger jag att allt är helt okej. Det är det oftast, men inte alltid.  Ändå vill man inte visa sig svag eller sårbar. Jag är sårbar. Det är alla. Och dom som kan visa det är fantastiska. När man är sårbar är det bra att ha vänner att stötta sig emot. Människor som tar emot och får tillbaka. Som vill ta emot och som vet att dom kan ge tillbaka. Egentligen vet jag inte varför jag skriver detta och vad jag vill säga men jag antar att jag vill tacka alla dom människorna som finns runt mig. Hoppas ni förstår.

Ikväll plitade jag ihop och spelade in en liten liten kortlåt som handlar om det jag skriver och i sann Martin-anda var jag tvungen att youtube:a den. Ni som inte är med i denna filmen men som tycker att ni borde det ska inte hänga läpp. Jag hade helt enkelt inga bilder på er (jag vet minst två). Och ni som är med men inte vill det, säger till så tar jag bort det igen.