"Han bestämde sig tidigt för att låta henne ta ett eget beslut helt opåverkad av vad han ville och tyckte. Han skulle inte kunna lova guld och gröna skogar och det fanns en viss risk att det inte skulle vara bättre på andra sidan om den där ån. Han visste inte om gräset var grönare på andra sidan.
Hon hade ju sitt och vem var han att slita henne från det? Vad var det som skulle bli så mycket bättre för henne? Vilket beslut som än fattades så skulle han gilla det. Så gick tankarna hela det året hos honom.
Vad hon än gör så ska han gilla det.
Det kunde kvitta vilka bilder han målade upp om sköna soliga dagar och hur han tänkte på mysiga söndagsmorgnar i sängen. Att saknaden efter henne skulle fylla på hans känsla av otillräcklighet var något han måste leva med. Hennes beslut skulle vara det rätta för honom. Även om det nu inte blev som han ville.
... och när hösten kommer vill han se henne komma körande i sin bil på vägen ner till huset. Då ska han sätta på kaffe och lyssna på hennes berättelser. Allting ska vara som förr och de ska skiljas igen som goda vänner."
- Ur Nästan Perfekt, snart där.
2 Kommentarer:
När jag läser dina texter så slås jag faktiskt alltid av tanken att jag vill läsa hela Nästan Perfekt, snart där. Skriv mer mannen, du skriver väl
Tack Åsa, det är sådana här kommentarer som får mig att vilja fortsätta. Skriva, tänka, fantisera och måla bilder. :D
Skicka en kommentar