När jag skaffade Facebook någon gång 2007 var det nytt och spännande. Jag la till vänner och konverserade. Någon skrev intressanta statusuppdateringar som bjöd in till diskussion och det kändes verkligen som ett kommunikationsverktyg. Nuförtiden verkar det som de flesta där inne har blivit lata, eller uttråkade, jag vet inte men oftast består en statusuppdatering av att personen i fråga har gått med i gruppen “kreti och pleti”. Jag kan inte tänka mig att man är aktiv i alla dessa grupper så jag antar att det är en form av statement man gör istället för att komponera en egen mening att skriva. Nuförtiden använder jag i stort sett Facebook enbart för att chatta med vänner jag inte har på msn eller skype.
…och så har vi dom som hela tiden basunerar ut saker i sin status utan att kommentera tillbaka på kommentarerna dom får. Jag har sett dom ute på stan också. Förr satt dom på långbänken utanför bolaget på Mårtenstorget i Lund och skrek åt förbipasserande. Ibland går dom förbi dig sent en lördagsnatt och förklarar för alla högt och ljudligt hur jäkla gott det var att pissa precis, eller att dom letar efter sin sko. En del målar upp bilder av sin fantastiska perfekta men bräckliga vardag. Framför allt så vill man inte kommunicera. Ställ inga frågor, läs vad som står i statusen eller bloggen, fråga inget och lägg in dina egna värderingar så dom passar in i din egen uppfattning om personen. Det kanske är det Facebook handlar om? Konflikträdsla... “Jag säger vad jag vill ha sagt, utan att behöva ta konflikten” …
Facebook är helt enkelt inte intressant eller kul längre… vad kommer sen?
1 Kommentarer:
Jag tror snarare det till stor del handlar om "syns jag inte så finns jag inte". Ännu ett i raden av forum som matar vår hunger efter bekräftelse. "Syns jag på Facebook så har jag ett liv". Fast det kanske är precis tvärtom...
Är behovet av att kommunicera det primära så finns det ju andra sätt ;-)
Skicka en kommentar