Jag låter tiden gå

Såhär skrev jag den 4:e april 2009. Känslan av att bara vara är lika skön idag men jag undrar om jag hunnit med första kaffet ute på altanen och om solen kommer skina på oss när vi kommer till påsk?
-------------------------------------------------------------------------------
I perioder går jag runt i mitt hus utan att ha något att säga. Inga åsikter tar sig upp till ytan och inga meningar fyller något större sammanhang eller ger någon lösning på mina svar. Jag antar att jag, som jag gör ibland, slipar mina vapen. Låter tankarna fara och flyga fritt utan att fästa dom vid något särskilt, och det är en skön känsla. Att inte ha någon åsikt eller känna ett behov av att debattera, argumentera eller pådyvla någon en åsikt jag kanske inte ens tror på. För visst är det så att man ibland får en känsla för något och hur man febrilt söker efter argument för att göra det hållbart. Idag är det inte så. Jag tänker flyta med och låta tiden ha sin gång.

Det är ju sol ute idag och känslan av sommartider närmar sig i takt med att dynorna och trädgårdsmöblerna plockas fram. Grillen är rengjord och duken ligger på trädgårdsbordet. Jag dricker kaffe ute för första gången i år. Njuter av fågelkvitter och doften av fuktig sommarjord. Jag tänker på orden från Lars Winnerbäck “Våren är ung och oanvänd”. Underbart!
Så mycket framför mig, så många varma kvällar och nätter och så mycket sommar.