Utanför mitt hus har det sedan ett eller två år tillbaka stått en pall med kataloger. 1500 tjocka kataloger. Den har retat mig länge, men ändå har jag inte tagit mig tid att få undan den. Visst har jag haft tid men bortförklaringarna har varit många och för stunden mer övertygande.
Idag sa jag till Simon att vi skulle fixa det.
“Hur då?” svarade han.
“Tja, jag antar att vi får ta en eller två rundor med bilen till pappersåtervinningen inne i byn”.
Sagt och gjort. Två vändor senare hade vi fått undan det som sedan länge irriterat mig varje morgon jag gått ut för att köra till jobbet och lika mycket när jag kommit hem senare på kvällen. Det brukar vara så när man får perspektiv på livet. Man slutar skjuta upp saker som du kanske inte får möjlighet att göra imorgon. Det tog ca tre kvart innan den var borta. Men jag väntade i flera år på att göra det. Inte bra. Jag lägger det på minnet och bättrar mig.
Au revoir!
8 år sedan
1 Kommentarer:
Ler igenkännande
Skicka en kommentar