FANTASIER OCH DRÖMMAR

“Hur har din helg varit?”
”Bara bra, jag har umgåtts med mina vänner och ikväll såg jag och Simon en skön film. Nu är jag här med dig.”

Detta är en ovanlig söndagskväll. Vi har dragit fram klockorna och kan åter njuta av mer ljus på kvällarna. Fåglarna har kvittrat i buskarna och doften av vår har nått våra näsor.
Jag tillbringade gårdagskvällen tillsammans med ett par av mina bästa vänner och njöt av “EarthHours” strömlösa mörker kryddat med vin. Ett sällskapsspel i skenet av brinnande ljus och skratt över ett smått kaotisk bord. Ja, det var en sådan kväll man kommer minnas länge. Av många anledningar. Någon frågade mig “Hur är det nu?” men jag kan inte riktigt beskriva hur jag känner mig. Orden har inte kommit till mig än. Jag antar att jag inte kunnat smälta vad jag upplevt än, så att jag med rättvisa kan berätta så ni förstår hur jag menar.

Ibland kan man se filmer, feelgoodfilmer som får en att må bra. Detta var en sådan film. Inget var svårt, allt var självklart och alla skratten var hjärtliga. Det var ”kom som du är, vi försöker inte ändra på dig” och verkligen, där får man vara vem man vill.

På vägen hem därifrån kör jag alltid förbi en liten gård med ett litet skjul och i skjulet står en  traktor. En gammal traktor från 50-talet. Bonden som bor på gården kan jag ibland se komma gående med en gammal Ardennerhäst. Tiden har liksom stannat där. Det är en skön känsla när jag ser det. Hur den gamle mannen brukar sin gård som hans far har gjort innan honom och hans far innan dess o.s.v.
Kanske är det bara ett resultat av en romantisk föreställning jag har om det småskaliga jordbruket. Men låt det i så fall vara en fantasi. Jag vill inte ta reda på mer. Det skulle troligtvis bara förstöra. Många fantasier och drömmar måste få vara just det dom är. Fantasier och drömmar. Något att längta till men det är okej om man inte når dit. Förstår ni hur jag menar?