Man ska visst passa sig för vad man skriver här. Idag har jag blivit kallad bitter (men även kreativ, tack Jonas). Fått frågor om vem “hon” är som jag skrev om i mitt senaste inlägg och sett försök att peppa mig som om jag hade en kvinna jag trånade efter men som inte har samma känsla för mig. Det är inte alls så.
Sanningen är helt enkelt att jag testade Photofunia och byggde en historia kring en bild, löst sammansatt av mina och andras erfarenheter av nätdejting. Som faktiskt bara är väldigt ytligt vad ni än säger. 
Jag är väldigt nöjd med hur allt är idag. Jag vet att jag är en bra människa med mycket att ge, det är inget fel på mitt självförtroende. Jag har ett jobb jag trivs med, som ger bra betalt och trivs i mitt hem. Jag ser mig själv som kreativ och har en stor portion humor som tar mig igenom dagen. Om någon tar sig innanför mina murar och jag vill att hon ska stanna så säger jag bara grattis! Det gjorde du bra!
Det är inte vem som helst som kan göra det. Det är bara den som visar spontanitet, lite djävlar anamma och livsgnista som lockar mig. Någon som driver framåt av sig själv, en person som inte blir en släpvagn. Jag vet att hon kommer hitta mig och jag kommer hitta henne men jag har inte bråttom längre. Jag trodde jag behövde det NU, men så var det inte.
En del kvinnor blir förvånade när dom träffar en man som klarar sig själv. En man som lagar sin mat, tvättar och städar på egen hand och på eget initiativ. En man som inte behöver bli omhändertagen eller sysselsatt. Då blir dom rädda. Förlåt, men det är sån jag är nu.
3 Kommentarer:
;-)
Tror på dig!
Mig skrämmer du inte så lätt.
(Det finns dessutom inget mer attraktivt än en man som förmår leva själv.)
Men pianot.... Hm.... jag är skeptisk.
(Skriver hon som en gång ägt en SVART flygel!)
Haha.. jag förstår hur du tänker.. men om du tänker att det är det enda pianot kvar av sin sort så får du ett helt annat perspektiv. Ett vårdande behov. Fast säg inte något till mitt piano att jag älskar flyglar.. ;-).
Skicka en kommentar