Du

Du undrar varför jag inte skriver om dig här på bloggen. Du tänker säkert att det beror på att jag inte tycker om dig så mycket att jag blir fylld av känslor som behöver sättas på pränt. Det är inte sant. 

Det du gör för mig är mer än vad som kan skrivas i ord och hur jag än gör och hur jag än vrider på meningar, syftningar, metaforer eller synonymer så räcker dom inte till. Du är större än ord, mycket starkare än ord och mycket mer än ord. Vad finns då när orden inte räcker till? Jag vill säga tid.

Tid för varandra och tid tillsammans. Tid som vi ger varandra och tid som vi har för varandra bara för att det känns så självklart, och hur vi tillbringar den tiden tillsammans är inte så viktigt för mig egentligen, så länge jag får vara i närheten av dig.

Jag är inte självklar att leva med och jag är duktig på att gräva mina egna fallgropar att falla ner i. Oftast ser jag dom själv men ibland behöver jag din hjälp att inte falla ner i någon lömsk grop. Ta tag i min arm och gör mig uppmärksam på var jag är på väg, eftersom mitt dagdrömmande kan göra mig blind för det som finns framför mig. 

Du.

(... gör mig lycklig)

Det som skulle bli en vacker höst, blir istället väntan på en ny vår

Hej på er alla! det var länge sedan jag skrev något här och jag har till och  med, med jämna mellanrum, funderat på att ta bort denna bloggen, radera allt som är skrivet och börja på ny kula någon annanstans. I synnerhet de senaste dagarna eftersom jag känner att allt jag skrivit inte landar i något verkligt. Det är tankar, drömmar och förhoppningar som jag tycks ha svårt att realisera. Ibland ställs man inför frågor om vem man egentligen är och om den man tror att man är verkligen stämmer överens med verkligheten. Du kan kalla det tvivel eller en klump i magen om du vill, som Winnerbäck skulle säga.

Vad har då hänt denna sommaren? Jotack, sommaren har varit skön och många nya steg framåt har tagits. Inte minst här hemma tack vare en speciell kvinna som kom in i mitt liv. Jag kan tycka att solen borde lyst på oss mer om dagarna och att värmen inte bjudit in till de där stranddagarna man såg fram emot när våren började ta fart, men jag har inte behövt dom dagarna eftersom det fanns annat som värmde. Mitt problem nu är att jag lät mig värmas av elden utan att fylla på med bränsle och nu när kylan börjar bita mig i kinderna är det lätt att bli efterklok när man måste dra på sig en extra kofta.

Som ni säkert förstår så valde den där speciella kvinnan att inte vara kvar vid min sida längre och nu sitter jag och skriver här till er som läser och förstår mig. Denna bloggen har ju sedan jag startade varit min kanal ut för mina känslor. Känslor som jag trodde jag inte behövde skriva om längre eftersom jag trodde dom skulle tillhöra bara en person för lång tid framöver. Det är därför jag trodde jag skulle lägga ner, men nu behöver jag er igen. 

Jag vill ta mig tillbaka till den personen jag en gång var eller rättare sagt, utveckla den personen ytterligare ifrån mina erfarenheter. För jag tvivlar inte på vem jag är. Jag behöver bara ta fram mejseln och återskapa mina konturer och fylla i de falnande färgerna. Man kan väl säga att jag lärt mig min läxa. Att inte ta något för givet och att man kan laga en punktering på ett däck fram till den dagen det helt enkelt inte längre går och då måste man köpa nytt. 

Vad ska då hända i höst? Jag kommer fortsätta på utstakat spår här hemma. Jag trivs bra i mitt lilla hus, men jag har också insett att jag försummat många delar av det. Kanske ägde huset mig och kanske vek jag ner mig för lätt och tyckte att uppgiften som har legat framför mig har varit mig övermäktig. Nu har jag, om inte annat, blivit överbevisad om att så inte är fallet och jag kan inte vara mer än tacksam för denna insikten. Saker som jag tänkt göra här hemma ska också göras, för även om jag inte levt som jag lär den senaste tiden så är ett rent hem ett rent samvete och tillfredsställelsen i att ha gjort det man föresatt sig den bästa belöningen. Jag ska inte slarva med det längre och jag ska inte slarva med att vårda mina nära och kära längre. Inte heller ska jag slarva med att leva mitt  liv i utveckling.

Det som skulle bli en vacker höst blir istället en väntan på en ny vår och den ska fyllas med musikaliskt innehåll. Vad mer kan jag göra? 

Kvällstankar

Så som du ser på dig själv, så ser också världen ut i dina egna ögon. Alla relationer börjar med att man ger något av sig själv till någon annan och om du vill att världen ska vara god mot dig ska du ge tillbaka något av allt du fått. Ge och ta, skapa balans. Sedan kommer alla svaren av sig själva.

"Vad snackar han om?" tänker du... 

"Sådant jag tror på!" säger jag. "Men det är också saker som lätt blir grund till besvikelser". 

Jag tror jag måste återkomma med detta lite längre fram.

Jag jobbar på det..

Vardagskonversation

- Vad sa du?
- Njae, jag har väl inte sagt något?
- Jo, jag hörde det tydligt
- Vad sa jag då?
- Det är ju det jag inte vet.
- Hur ska JAG kunna veta det då?
- Det var ju du som sa det!
- Men jag har inte sagt något!
- Jo! Jag hörde det ju precis..
- Då kan det inte vara så viktigt. Det skulle jag i så fall komma ihåg.
- Mm kanske det
- Okej?
- Okej ...

När stämningen är dämpad

Du kan inte lura mig
du ska inte försvara dig
jag KÄNNER orden i meningen som du försöker formulera.
Jag vet vad du säger när din mun är stängd
och du försöker säga mig något 
när du ser på mig med dina ordlösa ögon. 

En liten text jag hittade i gömmorna...

Att komma tillbaka från semester

Nej, vet ni vad. Om jag skulle ta och skriva något vettigt och insiktsfullt om hur det är när jag kommer tillbaka till jobbet första dagen efter semestern? Kanske skulle jag kunna påpeka att det minsann är skönt att komma in i normala rutiner igen och försöka övertyga mig själv och andra om hur viktigt detta är? 

I ett antal meningar skulle jag avhandla hur dumt det är att slösa på sina semesterdagar när meteorologerna har meddelat att denna veckan och nästa vecka kommer bjuda på "typiskt svenskt sommarväder" d.v.s regn blandat med uppehåll. Jag som i vanliga fall misstänkliggör allt som meteorologer säger om väder och vind längre bort än 24 timmar skulle nu använda dom som förevändning till att tycka det är okej att gå till jobbet.

Det är inte okej. 

Jag tänker på hur bra jag haft det med lediga dagar, långa kvällar och nätter tillsammans med nära och kära. Jag tänker på hur jag har känt att jag har all tid i världen och kan gå till sängs när jag så känner för det. Och jag tänker på att jag inte ska jobba i mer än två veckor till innan ännu en semestervecka infinner sig. Jag räknar ner, igen.

Idag går många av mina vänner på sin långa sommarsemester. Just idag och just nu sitter dom antagligen i en soffa, solstol, trädgårdsmöbel eller något annat sittdon med en kopp kaffe eller drink i handen och tänker... "Fan vad skönt att det är semester!"

Grattis till er! Njut!

Jag säger som Arnold Schwarzenegger; "I´ll be back!" 

Två veckor kvar...

Som att simma i en varmvattenström

En speciell person har tagit ett stort steg in i mitt liv... 

En kvinna som betyder väldigt mycket för mig, och som har funnits hos mig länge nu och som hela tiden stått vid min sida även om jag varit svår och förnekat det. 

Nu har det gått ett år sedan hon och jag träffades första gången då vi blev presenterade för varandra genom en gemensam god vän.

Under detta året som gått har hennes och mitt förhållande varit ömsom vin och ömsom vatten. Jag skulle vilja drista mig till att likna det vid ett bad i havet en försommardag då man så gärna vill doppa sig men när vattnet är lite för kallt för att ta det där dyksprånget med huvudet före.

...Och ni som känner mig vet att jag är en riktig badkruka som kräver över 20 grader i vattnet innan jag ens överväger att bada. 

Jag går fram till vattenbrynet, känner mig lite försiktigt för med fötterna hur det känns. Kanske tar jag ett par steg till innan jag kommer fram till den där kritiska punkten vid mellanområdena som jag tror bara vi män känner till när det gäller att bada i havet. Väl där ställer man sig och väntar till den värsta chocken lagt sig... 

Har jag tagit mig så långt skulle det kunna hända att jag tänker "vafan!" och slänger mig med huvudet före ner i ett köldförlamande hav av salt kyla för att genast gå tillbaka till stranden igen.

Denna gången låg hon i vattnet och kallade på mig. Vi har fått våra kallsupar. Ibland blev det för kallt även för henne så hon lämnade badet för att tillbringa en stund på stranden. Ibland gick vi närmare land in på grundare vatten så vi inte riskerade att få kramp och drunkna. Hur det än var så var jag så sugen på att bada och en dag sa jag till mig själv att jag behöver detta. Jag ska kasta mig med huvudet före för att se vad som händer. 

Hon var på väg upp ur vattnet när jag bad henne att stanna kvar en stund till. 

Tillsammans med henne ville jag ville simma bort till en brygga som såg skön ut...

Just nu simmar vi i en varmvattenström, och det känns fantastiskt.

Bära eller brista

 

"För första gången på väldigt länge vill han verkligen kasta sig ut. Lämna det trygga och låta den som vill fånga upp honom någonstans där vinden tog honom. Kanske har han väntat för länge med att ta det där steget ut över kanten och kanske har rädslan att landa hårt skrämt honom så pass mycket att nerslaget är oundvikligt. 

'Skit samma... det blir som det blir och jag vill detta! Nu får det bära eller brista..' tänker han.  Är det någon som ska fånga honom nu så är det hon..."

- Ur Nästan Perfekt, Snart Där

Sprid lite glädje

Brev till McDonalds (varning för fula ord)

Kära McDonalds,

Häromveckan var jag inne på Mårtenstorget i Lund för att äta lunch i er restaurang. Till min besvikelse fick jag inte serverat det jag hade beställt och när jag tittar på mitt kvitto ser jag att varan ändå är debiterad på mitt kort.

Jag förstår att det är stressigt för er personal ibland, och i synnerhet vid rusningstid på lunchen men jag tycker ändå att rätt ska vara rätt. Så hur kan vi lösa detta nu? Jag bifogar kvittot så ni ser vad som är betalat för. Kan jag gå in på närmaste McDonaldsrestaurang och få den där avsugningen eller måste det vara i Lund? Kan jag köra till någon av era drive-in restauranger för snabbare service och vilken skulle ni i så fall rekommendera att jag kör till?
(Säg inte Eslöv för där har jag varit och det känns inte så intressant att köra dit i detta ärendet).

Förstå mig rätt. Cheeseburgaren och drickan smakade utmärkt och på det har jag inget att klaga. Det är er debiterade tjänst jag inte såg röken av och nu känner jag att jag behöver bli kompenserad för detta. Kanske har ni något mer att erbjuda? Så länge det inte är lika sladdrigt som er sallad och era hamburgerbröd… är jag nöjd. Kanske två för en??

Tack på förhand

Mvh

Martin Hansson

p.s. jag vill bli serverad av en kvinnlig expedit
p.p.s Jag vill också säga att era priser känns väldigt.. förmånliga

Technorati Tags: McDonalds,Avsugning