Något fattas mig när du inte är nära. Jag kan inte förklara vad det är. Kanske är det vetskapen att jag inte kan ringa och be dig komma för att dela en flaska vin och en god kväll tillsammans? Kanske är det för att du inte ber mig ta med gitarren och Marieholmskorv eftersom du är så långt hemifrån? Och nu vet du vem du är när jag skriver. Vad det än är så är du min speciella vän och snart kommer vi träffas igen. Till dess trampar jag i mina invanda spår och ler åt solen som börjat skina på oss här i Sverige.
Vet du att du är min bästa vän? Du är den personen jag tyr mig till när något är dåligt och när något är bra. Jag kan skälla och gnälla på dig men jag bär också på en fenomenal kärlek till dig min vän. Och precis som du så träffsäkert kan påpeka mina brister kan du också få mig att bli större inombords. Lugnare. Du känner mig så väl eftersom du verkligen ville veta vem jag är. Det vill jag tacka dig för.
Här hemma börjar våren komma. Snödropparna niger i klasar på gräsmattan och i hängrännorna hör man porlet från den sista smältande snön. Luften doftar av vår. Jag tror det blir en bra sommar och när du kommer hem vill jag höra allt om vad du har gjort. Har vi en deal?
0 Kommentarer:
Skicka en kommentar