“Var tog han vägen?”

En del av er frågar mig hur det kommer sig att jag inte skrivit här på flera dagar och det är ju en riktig fråga. Varför gör jag inte det?
Sanningen är att jag efter många långa kvällar framför datorn med Facebook, Twitter, bloggar, MSN och andra sätt att kommunicera digitalt blev oerhört trött på det kalla samtalet. Jag blev trött på att inte få höra en röst i telefonen eller ett par ögon mitt emot mig i diskussionen. Jag blev trött av folk som gömde sig bakom en chatt och människor som tycker att den digitala kontakten räcker. Den räcker inte för mig. Jag är en social och utåtriktad man som älskar mötet med nya och gamla vänner. Kemin som uppstår när människor möts fysiskt är oslagbar så jag tog mig i kragen, reste mig från stolen och gick ut.

För övrigt har det har varit mycket musik både från min egen sida och andras. Jag lever med gitarren och tända ljus på kvällarna. Spelar in det som kommer från min händer, förbannar det jag spelat in, gör om och gör nytt. Någon gång då och då kommer det något som jag känner att jag vill spara för framtida bruk. Problemet är att jag sällan färdigställer något.

För ett tag sedan fick jag frågan vilket mitt mål är med denna bloggen. Jag hade inget svar då och  har inget svar på det idag heller men jag antar att det är en form av sökande. Som så många andra försöker jag hitta den där känslan då jag kan luta mig tillbaka och säga att jag är nöjd. Kanske kommer den ikväll när jag träffar mina vinylvänner för att spisa gamla vinylplattor och äta god mat? Kanske kommer den om ett par månader när sommarens solstrålar värmer oss hela vägen till en ljum sommarkväll? Jag kommer inte sluta söka förrän jag hittar den känslan och när jag hittar den ska jag spara den. Just nu lyssnar jag på Dire Straits och citerar Mark Knopfler…

”Somewhere your fingerprints remain concrete.
And it´s your face I´m looking for on every street”.

Technorati-taggar: Dire Straits,On every street