Jag har lovat att jag skulle skriva något om Internationella kvinnodagen och vad jag tycker om den. Eftersom detta tenderar att bli ett ganska infekterat ämne när en man sitter och orerar om detta, tänker jag lägga ribban lågt. Internationella kvinnodagen kom till 1910 när man bl. a. ville ha kvinnlig rösträtt i Sverige. Sedan dess fram till nu tycker jag att denna dag, dedikerad åt kvinnorna, har spelat ut sitt behov att finnas till.
Generellt sett tycker jag såhär:
Varje människa är skapad och född till att ha sina egna förutsättningar. En del är duktiga på att sjunga, andra på att bygga hus. En del kan laga mat och andra kan laga bilar. Jag känner kvinnor som kör stora gula maskiner på byggen och män som går hemma med sina barn. Det kvittar om du är man eller kvinna. Allt handlar om att hitta det du gör bra och göra det så bra du kan. Ta för dig i livet, vem du än är, man eller kvinna. Det du inte kan få är inte menat att vara ditt. Detta gäller både för män och kvinnor. Sluta tycka synd om dig själv och gör något konstruktivt och kreativt av situationer som uppstår. Kräv det du tycker du har rätt till. Skrik inte kvotering så fort du inte blir tillsatt i styrelsen utan gör något som är bättre än det som styrelsen representerar. Gör något som DU kan vara stolt över. Det kvittar om du är man eller kvinna. Vi har olika förutsättningar men med samma rätt till lika respekt för varandra.
16 Kommentarer:
Oj, vad jag inte håller med dig. Jag tycker inte vi lever i ett jämställt samhälle, och att de skillnader som finns beror på individens förutsättningar. I mina ögon finns det fortfarande stora strukturella problem som beror på ojämställdhet. Men alla är vi olika.
@Sjumilakliv: .. man kan skrika som ett barn att det är orättvist att man inte får vara med och leka. Eller så kan man skapa sin egen lek och göra det så mycket bättre än kompisarna. Ska vi förneka att människor har olika förutsättningar? Det är ungefär som att förneka evolutionen.. Det finns väl ingen som säger till dig vad du inte får göra av ditt liv förutom våra lagar? Jag kanske tycker det är orättvist att kvinnor FÅR och KAN föda ett barn med all närhet till barnet som det innebär men vad kan jag göra åt det? Varför är det till exempel alltid kvinnan som har rätt till vårdnaden av ett barn i en vårdnadstvist??
Jag har kvinnliga kollegor som har högre lön för samma jobb som jag gör. Hur ska jag kunna tycka det är orättvist? Dom har helt enkelt jobbat längre inom yrket och har större erfarenhet. När jag har gjort samma tid som dom har jag också den lönen. Inget konstigt med det. Rättvist.
@Sjumilakliv: Jag skulle vilja ha konkreta exempel på ojämställdheten du pratar om..
Jag vet inte om ribban hamnade så lågt som du själv tänkte, men, ja, jag håller med dig.
Jag kunde knappt ha sagt det bättre själv.
@Fiffi: Ribban hamnade nog liite högre än jag tänkte mig från början :D
Hur som helst är det intressant när män säger sin mening i den här (något infekterade) debatten.
Det finns ju liksom inte något rätt och fel, det är bara olika sidor - och lösningar - på samma problem, precis som det finns på "Män-är-svin-problematiken".
Att många kvinnor har den känslan och buntar ihop alla män till en grupp kommer någonstans ifrån och precis som i skvallertidningarna så finns det oftast ett uns sanning i allt som skrivs, om än skruvat.
Men det är en heeeeelt annan historia. ;)
@Fiffi: Jepp, och det faktum att en del kvinnor har en benägenhet att tycka synd om sig själva innebär ofta att dom lägger sig ner och blottar nacken. Man skickar ut signaler hela tiden och tycker jag synd om mig själv tycker andra synd om mig. Är jag stark, inspirerad och kreativ ser andra människor mig som sådan också.
...och grejen är att samma kvinnor som ena sekunden ser sig själva som offer och beklagar sig för att dom har menlösa snubbar (istället för att våga göra slut) i nästa sekund skrävlar om när dom födde trillingar utan bedövning.
Jag får inte ihop det.
Kvinnor är starka, vackra, tänkande, fina, bra. Allihop. Varför skulle vi inte duga som vi är, liksom? Snubbar gör ju det.
Det handlar kanske om självdistans och insikt?
Och självförtroende.
Dom flesta tjejer blir uppfostrade med sjutusenmiljoner "måsten" för hur man ska vara, ska göra, ska tycka, ska se ut och ska känna och visst, det krävs en del jobb, ork och jävlaranamma att se igenom detta och sålla vad man själv tycker är viktigt. Gör man det får man både insikt, självdistans och självförtroende på kuppen. Tre önskningar i en! Som ett fucking jävla kalasstort Kinderägg!
Jämförde du precis jämställdheten mellan män och kvinnor i samhället med att du inte kan föda barn? Det är så dumt att det inte ens går att kommentera. Bättre kan du Martin
@Anonym: En dum kommentar utan innehåll eller relevanta argument får ett lika dumt svar tillbaka. Fast å andra sidan är det rätt typiskt för tyck-synd-om-mig-för-jag-är-kvinna-kvinnor att vara duktiga på att säga vad männen gör fel.
Det här kändes ovanligt oreflekterande för att vara du Martin. Jag förstår vad du menar, men det är bara att göra sig en otjänst att inte se de strukturella skillnader som finns, som vi utan snopp får känna av varje dag.
Men NÄMN vilka strukturella skillnader som finns?? Och förklara varför det gör att det är synd om er som är kvinnor? Jag har bett er om denna insikt tidigare här men har fått tillbaka ett "Det är så dumt att det inte ens går att kommentera. Bättre kan du Martin". Sluta nu tycka synd om er själva och försök övertyga mig istället om att ni har en poäng!
Har ni förresten över huvud taget tänkt på de strukturella skillnader som vi med snopp får utstå varje dag?
Ja, det har jag faktiskt Martin! Det är hela grejen med min kommentar. För att förändra måste vi förstå. Jag menade inte med min kommentar att det är synd om kvinnorna. Det jag tycker är synd om är mänskligheten. Jag menar inte att det finns något rätt och fel, bara att vi måste förstå att det finns situationer vi kanske inte förstår, bara för att vi inte befinner oss i dom. Bara för att vi inte vet hur det är, behöver det inte innebära att det inte är så. Jag har svårt att förklara, det skulle ta så lång tid och jag är egentligen inte ute efter at övertyga dig om något. Jag blev bara så förvånad över detta från dig. Min bild av dig är att du väldigt ofta är väldigt reflekterande och analyserande. Du brukar se sånt som andra ofta missar. Men även solen har ju fläckar ;-D
Jag och min man hade väldigt jobbiga år då vi nästan gick i sär. Jag insåg att jag måste försöka se hur det var att gå i hans skor för att förstå honom och det han gjorde. Det innebar för mig att jag insåg de utmaningar han har som man. Det är det jag menar. Vi måste se de utmaningar och de svårigheter någon annan har. Att dissa och inte se innebär inte att de försvinner.
Precis Erica! Vi måste se hur det är att gå i varandras skor! Att kvinnor står inför utmaningar innebär inte att inte män gör det också och vice versa. Alla har en uppgift och ett syfte. Det handlar om att hitta sin plats och sitt syfte.
Du som har följt min blogg länge känner säkert till hur jag tänker när det handlar om förhållande och privatliv. "Det du ger, får du tillbaka. Får du inte tillbaka, slutar du ge" är ledord som jag håller mig till.
Skicka en kommentar