Vid frysdiskarna på ICA i byn där jag bor

Vi mötes idag igen på ICA i byn där jag bor. Vi som inte ses mer än en gång i halvåret och ibland går det ett helt år. Redan när jag parkerat bilen och var på väg in i affären med handlingslistan i huvudet såg jag den bekanta bilen. Förresten, det där med att försöka komma ihåg vad man ska handla istället för att skriva upp det… jag kommer alltid att tänka på vad en klok kvinna sa till mig en gång angående det; “De flesta människor kan inte hålla mer än fem saker i huvudet samtidigt”. Det stämmer väldigt ofta på mig.

Där, vid frysdiskarna träffades vi. Några artighetsfraser utbyttes och båda ville vi påpeka att vi minsann är trötta just ikväll. Det var nyklippt hår och hår som ska klippas. Middagar planerades och kramar delades ut. På något sätt var det så skönt att träffas igen även om det bara var för en kort stund. Våra vägar delades vid köttdisken. Jag skulle ha mjölk, hon var färdig med sina inköp och gick till kassan. När jag till slut stod i kön två familjer bakom henne ser jag hur hon packar sina varor i kassar och lämnar affären med mobilen tätt vid örat. Jag hinner tänka hur bra vi är. Att vi träffas snart igen. Två vänner som är sammanknutna i något evigt. Jag betalade mina varor och gick ut. Hon hade redan hunnit köra och jag hade en skön känsla av att allt är bra. Hon mår bra. Jag mår bra.

Jag satte mig i bilen, körde hem, fixade till middagen. Snart är det onsdag…