Jag hatar nonchalans och därför är jag singel

Vill ni veta varför jag har slutat bry mig? Jag undrar om ni kommer förstå mig när jag berättar det. Detta kan bli ett bittert inlägg men ändå så beskriver det en viss sanning.

Det finns inte så många saker som kan få mig att tycka illa om folk. Jag kan förstå att jag inte kan vara omtyckt av alla. Jag kan förstå om mina åsikter inte delas av andra och jag respekterar dom som verkligen kan säga detta till mig. Jag kan respektera människor som säger nej till mig och dom som säger till mig att jag och min personlighet inte passar så bra ihop med deras, men jag kan verkligen inte respektera nonchalans. Om jag tilltalar en person - personligen, via mail eller något av de andra sätten som finns att ta kontakt med varandra idag förväntar jag mig ett svar. Vilket svaret än är så hör det till vanligt hyfs att svara på en fråga eller en inbjudan. Jag vill inte bli osynliggjord och förminskad genom total nonchalans. Därför har jag slutat bry mig.

Detta året började jag som en man öppen för förslag. Öppen med en stark vilja att göra mig intressant. Jag ville dela med mig av min kunskap och erfarenhet. Sakta men säkert har den viljan blivit likgiltig. Det finns inte något intresse från min sida längre att göra mig intressant när den jag tilltalar allt oftare visar sig vara ointresserad eller alltför fokuserad på sig själv och sina känslor.

Många undrar hur det kommer sig att jag fortfarande är singel och det enkla svaret på den frågan är att det inte finns någon som vill eller kan göra sig intressant för mig. Det är inte så enkelt som ni kvinnor tycks tro, att ni  kan ställa er framför en man och förvänta er guld och gröna skogar. Enbart det faktum att ni är kvinnor, är inte någon anledning till att vi ska älska er förbehållslöst. Ställer jag en fråga vill jag inte bara höra ett svar. Det krävs lite mer än så.
Om det bara är jag som sätter igång en diskussion blir jag snart trött på det förhållandet och går vidare. På senare tid är det därför inte jag som sätter igång diskussioner eftersom många kvinnor idag har en lätt hybris över att vara kvinnor med inställningen att “om han inte är tillräckligt intresserad, finns det så många andra som vill ha mig” och det gör mig avigt inställd till att över huvud taget orka ta kontakt eller starta en diskussion. Och det ÄR inte så att jag vill hoppa i säng bara för att jag säger “Jag tycker om dig, du är underbar” och ger dig en kram… då lär ni bli antingen besvikna eller lättade.. vad vet jag?

Det är helt enkelt så att om någon börjar diskutera med mig nuförtiden får jag en känsla av inte vilja bry mig eller engagera mig för mycket eftersom den där diskussionen kan ta slut när som helst. Chatten tystnar, mailen uteblir och av någon anledning finns inte mitt telefonnummer längre. Varför ska jag stå kvar utan att vara synlig? Varför ska jag tillåta att någon förminskar mig och min person genom att bli nonchalerad? Nej, då är det bättre att låta bli. Att inte bry sig. Att fokusera på sina vänner som verkligen finns. De som verkligen är intresserade.

Men vem är jag att skriva allt i sten? Kanske kan någon få mig att ändra inställning??