Har ni någonsin känt hur dagar bara går förbi utan att kännas? Eller rättare sagt; har ni någonsin känt när dagarna gått förbi er? Hur människor runt omkring er verkar ha lösts upp i något oändligt och oförklarligt? Att dom personerna som var intensiva kontakter för ett halvår sedan, är sporadiska sms och ett “hej, hur är det?”, idag? Så känner jag nu. Det känns som alla andra har sitt nu men jag har inte mitt och att jag står kvar på en perrong från vilken tåget redan har gått. Jag står där med lång blick och frågar “Vad hände?”…
Jag tror helt enkelt inte att jag har mer att erbjuda och därför kommer man inte och frågar efter något. Så känns det. Det är ju såklart inte sant. Jag har hur mycket som helst att erbjuda. Kanske paketerar jag det fel? Eller så har jag inte exponerat det rätt? Jag tror jag ska ställa fram den där skylten, så folk kommer in i butiken igen.
“Välkommen in”
6 Kommentarer:
Vilken idé!
Det borde vara fler som har "välkommen in" skyltar kring halsen, för de flesta tror jag går förbi sina egna liv
NU SLÅR DU SNART JONAS I BITTERHET, MIN GAMLE MAN... HITTAR DU TILL FURULUND SÅ BJUDER JAG PÅ ÄPPLEKAKA IMORGON KVÄLL.
PUSS!
Allt sker hos en betraktare eller i detta fallet, läsare.. ;-)
I know the feeling ..
Hm,,,,, vet inte om min kommentar kom fram så jag tar den igen :)
Halkade in hos dig genom FB.
Det är bra tänkt det där om skylten.
I ilskan en gång var jag nära att gå genom stan med en skylt om halsen där det skulle stå.
ÄNKA ochDUM BLONDIN
var så god
Detta med anledning av de fördomar jag har mött i singellivet sedan jag blev änka.
Jag önskar dig allt gott
@e-k: Jag var inne på din blogg och läste efter din kommentar här och vill önska dig allt gott tillbaka. Det är stark läsning och bra skrivet. Jag förstår förstås inte hur Änka och Dum blondin skulle komma in i sammanhanget. Vilka fördomar har du egentligen mött? Och vilka vägar genom FB tog du för att hitta till mig?
Skicka en kommentar