Att vara…

Jag pratade med Tiina igår och Jenny idag. Båda säger samma sak. Allt står stilla och är oinspirerat. Bloggar som tidigare har varit väluppdaterade lever idag ett liv likt en ödestad i öknen. När jag kör genom byn ikväll för att fixa lite mat så finns det inte en själ inom synhåll. Vad är det för fel på världen? Jag älskar dynamik, men just nu är det lite väl långt ner i svackan och jag väntar på en rekyl uppåt som inte är av denna världen.

Jag blir så trött på människor som säger “ja”, men menar “kanske”. Jag blir lite bitter på ett “självklart” när dom menar “Jag har inte tid”. Jag är trött på att vara glad, positiv, spontan och öppen för förslag när det inte är många som ger det där tillbaka. Nu vill jag ha tillbaka, annars kan det vara. Jag är less på att vara besviken och till hands när det skulle kunna passa. Jag vill inte ha en chatt utan svar. Jag vill ha en konversation, ett utbyte, en blick att drunkna i och en sång som ledmotiv. Detta är en tid för värdering.