Någon gång varje kvartal tillåter min kropp sig att drömma. Eller rättare sagt, min hjärna. Jag antar att den tycker den har fått så mycket sömn att den sprattlar till ibland då, på natten. Går upp och tar sig en nattmacka och börjar fundera medan jag lugnt ligger kvar i sängens varma famn. Jag kan förstå att den behöver reda ut en del saker och ting som samlats där under dagarna och veckorna då tiden är för kort men varför måste den alltid fundera på sånt som är hemskt på natten och väcka mig! Får ta ett snack med den imorgon.
Idag såg jag en man i sjuttioårsåldern på TV som fick frågan om han ångrar något i sitt liv och han svarade, “Att jag aldrig gifte mig. Det fanns möjligheter till det men det är fyrtio år sedan sist…”. Tänk om jag måste stå där om 40 år och säga samma sak i TV.
Jag vill inte ångra något. Jag ångrar inget idag men jag har en stark önskan om hur saker och ting ska bli. Tänk om jag missar det där tillfället som ges för att allt ska bli så?
Note to self: Ta möjligheterna eller skyll dig själv Martin
2 Kommentarer:
Ja, det där med alla möjligheter man hade och kanske inte får igen är ju en rysare! :-)
Den tanken har slagit mig också
Skicka en kommentar