Jag hatar nonchalans och därför är jag singel

Vill ni veta varför jag har slutat bry mig? Jag undrar om ni kommer förstå mig när jag berättar det. Detta kan bli ett bittert inlägg men ändå så beskriver det en viss sanning.

Det finns inte så många saker som kan få mig att tycka illa om folk. Jag kan förstå att jag inte kan vara omtyckt av alla. Jag kan förstå om mina åsikter inte delas av andra och jag respekterar dom som verkligen kan säga detta till mig. Jag kan respektera människor som säger nej till mig och dom som säger till mig att jag och min personlighet inte passar så bra ihop med deras, men jag kan verkligen inte respektera nonchalans. Om jag tilltalar en person - personligen, via mail eller något av de andra sätten som finns att ta kontakt med varandra idag förväntar jag mig ett svar. Vilket svaret än är så hör det till vanligt hyfs att svara på en fråga eller en inbjudan. Jag vill inte bli osynliggjord och förminskad genom total nonchalans. Därför har jag slutat bry mig.

Detta året började jag som en man öppen för förslag. Öppen med en stark vilja att göra mig intressant. Jag ville dela med mig av min kunskap och erfarenhet. Sakta men säkert har den viljan blivit likgiltig. Det finns inte något intresse från min sida längre att göra mig intressant när den jag tilltalar allt oftare visar sig vara ointresserad eller alltför fokuserad på sig själv och sina känslor.

Många undrar hur det kommer sig att jag fortfarande är singel och det enkla svaret på den frågan är att det inte finns någon som vill eller kan göra sig intressant för mig. Det är inte så enkelt som ni kvinnor tycks tro, att ni  kan ställa er framför en man och förvänta er guld och gröna skogar. Enbart det faktum att ni är kvinnor, är inte någon anledning till att vi ska älska er förbehållslöst. Ställer jag en fråga vill jag inte bara höra ett svar. Det krävs lite mer än så.
Om det bara är jag som sätter igång en diskussion blir jag snart trött på det förhållandet och går vidare. På senare tid är det därför inte jag som sätter igång diskussioner eftersom många kvinnor idag har en lätt hybris över att vara kvinnor med inställningen att “om han inte är tillräckligt intresserad, finns det så många andra som vill ha mig” och det gör mig avigt inställd till att över huvud taget orka ta kontakt eller starta en diskussion. Och det ÄR inte så att jag vill hoppa i säng bara för att jag säger “Jag tycker om dig, du är underbar” och ger dig en kram… då lär ni bli antingen besvikna eller lättade.. vad vet jag?

Det är helt enkelt så att om någon börjar diskutera med mig nuförtiden får jag en känsla av inte vilja bry mig eller engagera mig för mycket eftersom den där diskussionen kan ta slut när som helst. Chatten tystnar, mailen uteblir och av någon anledning finns inte mitt telefonnummer längre. Varför ska jag stå kvar utan att vara synlig? Varför ska jag tillåta att någon förminskar mig och min person genom att bli nonchalerad? Nej, då är det bättre att låta bli. Att inte bry sig. Att fokusera på sina vänner som verkligen finns. De som verkligen är intresserade.

Men vem är jag att skriva allt i sten? Kanske kan någon få mig att ändra inställning??




10 Kommentarer:

Erica sa...

En tanke när jag läser ditt inlägg. Det låter som du låter de där människorna som nonchalerar dig bestämma statusen på hur du känner och väljer att leva. Det kanske är du som ska bestämma tänker jag.

Martin Hansson sa...

@Erica: Du har nog rätt i det du säger... ta tillbaka tiden helt enkelt! ;-)

Anonym sa...

Jag råkade komma in på din blogg av en tillfällighet. Jag vet inte vem du är och har aldrig läst din blogg tidigare! Jag kommenterar sällan någons bloggar om jag överhuvudaget läser några bloggar! Så du fångade verkligen mitt intresse! Mina tankar i mitt huvud efter hand som jag läser din blogg blev: "det verkar vara en ensam, egotrippad kille" "han har satt sig i offerrollen" "dåliga erfarenheter ett par gånger resulterar i att, så är alla" Men nu när jag läst hela blogginlägget så vet jag inte om nån av dessa tankar stämmer, dvs jag blir inte klok på dig! Vilket innebär att du gör mig nyfiken.
Jag brukar inte dela med mig av goda råd heller men jag gör det nu, så har jag gjort en massa saker som jag inte brukar på en och samma gång!
Du kan välja att se värlen ur två perspektiv antingen:
1. världen är ond och den vill mig illa ELLER
2. världen är god och den vill mig väl
Det alternativ du väljer kommer att prägla din framtid!
Lycka till med ditt liv!

Martin Hansson sa...

Oj.. tack för ditt intresse och din kommentar. Som en kommentar på detta är att jag redan är en människa som väljer att se att världen är god och att den vill mig väl. Men det innebär inte att jag accepterar nonchalans från andra människor för det. Jag har en stoor umgängeskrets och vill ha det så och mitt inlägg är en bekräftelse på att man ska vårda sina nära vänner som redan finns, att man inte ska glömma dom.

Jag är verkligen inget offer. Jag har haft goda erfarenheter i mitt liv och är en trygg man som vet precis vem han är, vad han vill ha och vilka goda och dåliga egenskaper som finns. Visst blir man lätt egotrippad när man lever ensam och varför skulle man inte få vara det? Jag har min son och mig att ta hand om. Det är allt som betyder något i mitt liv men det behöver inte alltid vara så. ;-)

Se också inlägget som en uppmaning till att inte vara nonchalant. Det handlar om sunt förnuft det jag skriver. Att svara på tilltal och att vara ärlig med sina intentioner.

Tack för din kommentar igen.. :-D

Martin Hansson sa...

...som tillägg till detta vill jag påpeka att det finns män som inte ställer några krav på kvinnorna dom träffar. Så länge dom lagar mat, är villiga i sängen och tar hand om dom så är dom nöjda. Det är inte vad jag söker. Jag vill bli tillfredsställd intellektuellt också. Utvecklas och bli stimulerad tillsammans med någon. Det finns inget sexigare än en smart kvinna ;-).

Jag stöter ofta på män och kvnnor som gnäller på sina förhållanden som är tråkiga och slentrianmässiga.. "Martin, vi passar nog inte ihop hon/han och jag.." är något jag hör en del. Det är väl klart! Om man bygger ett förhållande på manliga och kvinnliga könsroller efter en kväll på krogen så är risken stor att det inte blir bra. Jag blir inte förvånad men ändå är det detta som sker hela tiden.

Anonym sa...

Du har såå rätt SÅ rätt!! Spot on! håller med dig, hellre ensam än nonchalerad!

Anonym sa...

(samma anonyma som ovan)Jag är en kvinna och håller med dig! har nog inget med kön o göra utan folks egon. Det finns så mkt nonchalanta personer därute med så mycket kärlek att ge vet inte sj vart dom håller hus men att dom finns vet jag ... ha tålamod ;)

Martin Hansson sa...

@Anonym: Du verkar vara en klok men väldigt anonym kvinna.. :-D

Anonym sa...

det finns inget värre än att vara i ett förhållande där nonchalans är grunden på att man faktist håller ihop...

Teleterror sa...

Jag håller med dig om att många tycks ha en skev inställning till relationer och tar för lättvindigt på vikten av närvaro. Jag hatar nonchalans och när det kommer från den som jag delar mitt liv med, känns det som att bli sparkad på av en död åsna.
Det får med sig att jag känner mig dum, inte är välkommen eller missat poängen helt.
Jag önskar att det gick att bara ignorera fast det är å andra sidan att uppföra mig lika illa.
Mina funderingar är huruvida det är medvetet beteende eller om det är en del i den sociala utvecklingen, normer, uppfostran eller om det ska ses som förakt.

Skicka en kommentar

 
SPELAREN
/SPELAREN