-Är allt bra?
-Vad är det för fråga, vem kan svara på den!?
-Du har rätt, det är en väldigt dum fråga.
För ett tag sedan hade jag en diskussion med en god vän till mig om vilka signaler man ger till andra om sig själv. Hon menade att sättet man lever på eller hemmet man bor i visar vem man är. Jag vet inte om jag kan hålla med om det.
Är det inte så att hemmet man bor i visar var man är i livet eller vart man är på väg och sättet man lever på är anpassat till hemmets förutsättningar? Livet kräver förändringar och nya erfarenheter, och om man bor på en herrgård ena halvan av livet så bör man bo i en lägenhet i centrum av stan den andra halvan. Bara för att få perspektiv. Lever man i en familj med två barn måste man bo i en villa med minst fyra rum för att få plats, men inte måste det väl spegla vem man är? Det måste vara tråkigt att vilja leva samma liv alltid och att inte kunna längta till något annat. Att vara nöjd.
-Såhär har jag alltid levt och såhär vill jag leva
-Hur vet du det?
Gudarna ska veta att jag gärna skulle vilja prova på det där livet på herrgården men också livet i stan än en gång. Kanske en båt på medelhavet är en plats för mig, eller varför inte en gård på den irländska slätten? Hus på landet och lägenhet i stan har jag redan klarat av. Då är det väl båt på medelhavet som är härnäst och så slutar jag på en Irländsk gård..?
-Är allt bra nu då?
-Vad är det för fråga, vem kan svara på den?
-Du har rätt, det är en väldigt dum fråga.
Jag undrar hur många som egentligen hittar hem och hur många som bara hittar ett boende…