Att tycka synd om

Jag vaknade i morse med en fruktansvärd huvudvärk. Tyck synd om mig. Näsan var täppt och halsen kändes som den blivit mörbultad av en ångvält. Tyck synd om mig. Jag skulle göra varm choklad men upptäckte att mjölken var slut, så jag fick köra och handla själv. Tyck synd om mig. När jag kom hem igen var det ingen som bad mig att krypa ner i sängen för att bli serverad varm choklad med mackor.. det fick jag göra själv. Tyck synd om mig. Nu ska jag ta en Alvedon, som jag fick släpa mig till affären för att köpa.. själv. Tyck synd om mig.

Å andra sidan så finns det människor som tycker synd om sig själv varje dag. Det är synd.

Ett utlovat tack!

Tack till:
Kicki, Anna, Josefine, Maria, Vilma, Helena. Micke och Arny 

Tack för ert förbehållslösa deltagande i en tävling som en främmande man lägger ut på en, för en del av er, okänd blogg. Engagemanget i det lilla gör er stora..Tack!


En liten tävling

För ett par dagar sedan plockade jag ut ett intro från en låt som jag gillar väldigt mycket. Narcissist som jag är så lägger jag ut resultatet här och frågar er om ni vet vilken artist och vilken låt som jag spelar introt till. Den eller dom som svarar rätt får ett stort tack för att ni är så kloka och underbara människor! Obs, introt är kort!

Saker att se fram emot

DSC00129_thumb[8]

På denna åkern utanför mitt hus brukar rapsen stå bländande gul på våren och några månader senare brukar vete vaja för vinden. Nu har markägaren varit ute och plöjt nya fåror för vad som ska växa där i år. Jag undrar vad det blir. Hoppas faktiskt lite på den där rapsen.

Det där med att plöja nya fåror är något som jag ofta funderar på. Vad jag ska göra härnäst? Vem jag ska göra det med och om det som vi gör är något jag kommer satsa på en längre tid eller om det blir en dagslända som lever en kort men vacker stund?

Vad det än blir så ser jag fram emot det… Det och rapsen på fältet.

Lokaltidningen i Eslöv uppmärksammar Kärleksförklaringar till Förbannelse

Lokaltidningenartikel

För någon vecka sedan blev jag intervjuad av Lokaltidningen i Eslöv angående bloggande och då i synnerhet mitt bloggande här på Kärleksförklaringar Till Förbannelse.
Idag såg jag att intervjun blivit publicerad på Lokaltidningens web och jag måste säga att det känns lite märkligt att läsa om sig själv på detta sättet. Jag funderar på om jag verkligen sagt så som det står i artikeln, men så är det såklart! Det är såklart kul att bli uppmärksammad på detta viset och jag är oerhört smickrad över att vara utvald bland många bloggare att visas upp i ett större sammanhang.

Vad jag skulle vilja lägga till i artikeln är att mycket här handlar om hur det skulle vara att leva i tvåsamhet, men kärleksförklaringar till förbannelse handlar minst lika mycket om hur man med rätt inställning utan större problem kan leva i singelskap.

Läs artikeln HÄR.

Det är kväll och allt är väl

Något fattas mig när du inte är nära. Jag kan inte förklara vad det är. Kanske är det vetskapen att jag inte kan ringa och be dig komma för att dela en flaska vin och en god kväll tillsammans? Kanske är det för att du inte ber mig ta med gitarren och Marieholmskorv eftersom du är så långt hemifrån? Och nu vet du vem du är när jag skriver. Vad det än är så är du min speciella vän och snart kommer vi träffas igen. Till dess trampar jag i mina invanda spår och ler åt solen som börjat skina på oss här i Sverige.

Vet du att du är min bästa vän? Du är den personen jag tyr mig till när något är dåligt och när något är bra. Jag kan skälla och gnälla på dig men jag bär också på en fenomenal kärlek till dig min vän. Och precis som du så träffsäkert kan påpeka mina brister kan du också få mig att bli större inombords. Lugnare. Du känner mig så väl eftersom du verkligen ville veta vem jag är. Det vill jag tacka dig för.

Här hemma börjar våren komma. Snödropparna niger i klasar på gräsmattan och i hängrännorna hör man porlet från den sista smältande snön. Luften doftar av vår. Jag tror det blir en bra sommar och när du kommer hem vill jag höra allt om vad du har gjort. Har vi en deal?

Inatt drömde jag

Inatt drömde jag något som jag aldrig drömt förut. Jag drömde att du var nära mig med dina armar runt min hals. Du hade ett leende på dina läppar jag sällan sett, ett leende fyllt med lycka, och man kunde se den i dina ögon som var blanka i solen. Det var så självklart att vi två fanns just där och då. Vi pratade, kramades, skrattade och levde. När jag vaknade fanns samma underbara känsla kvar. Ett lugn som känns ända ner i maggropen som förklarar för mig att allt är bra. Vad jag minns av drömmen är inte mycket mer än vad jag berättar här men jag vet att det finns så mycket mer än så att ta reda på.

Sverige i ett nötskal



Igår körde herrarna stafett i skid-VM i Oslo
och den stora snackisen är hur Petter Northug stannade vid mållinjen och hånande väntade in Marcus Hellner. Genast startades omröstningar om huruvuda Petter Northug är en gris. Kommentarerna haglade om hur osportslig han är och att han inte har på en skidanläggning att göra.

Det finns inget folk som kan bli så sårade som svenskarna. Vi var en stor skidnation i längd när Gunde Svan, Tomas Wassberg och Torgny Mogren skördade medaljer på 80-talet, men idag är Norge bättre och har varit det under två decennier nu. Vi kan inte leva kvar i det som har varit. Det är likadant med melodifestivalen och hur vi gång på gång skickar något som “låter som ABBA, det måste vinna!”. Det fungerade då, men inte idag.

Petter Northug är en fantastisk skidåkare och han är taktiskt konsekvent. Han tar ryggar, ser till att få en bra resa för att sedan explodera på upploppet. Hade han varit svensk skulle vi älska honom och hylla honom för hans resultat OCH kaxiga attityd. Och kanske, om vi inte hade så svårt att tvätta borta jantelagar och ödmjukhet, skulle även vi kunna ha en överlägsenhet i Skid-VM eller vilken annan tävling som helst. Just nu är Petter Northug bäst helt enkelt och han visar det gärna!

Frank Andersson sa en gång att de man möter på väg upp, möter man även på väg ner och med det i åtanke så får även Petter Northug betala priset vad det lider. Just nu är han bäst helt enkelt och vi kan inte göra annat än att applådera hans och Norges insatser i Skid-Vm i Oslo.
Vi skulle kunna slå oss på bröstet för att Norge har ett svenskt vallateam och hylla våra egna åkare för att de tog en fantastisk silvermedalj i ett VM och vara minst lika kaxiga som Northug, men nej så gör vi inte i Sverige. Vi ger Petter Northug precis den uppmärksamhet han vill ha med sina upptåg istället för att förstå att vi vann en silvermedalj i ett VM med många duktiga skidnationer.

Ett outtalat löfte

DSC000481[9]“Han frågar sig om hon visste. Om hon förstod att hon var på väg in. Den hösten och vintern hade han mer eller mindre bara umgåtts med henne och trivdes väldigt mycket med det. Hon blev en självklarhet i hans vardag och han ville bjuda in henne till sina lediga dagar och kvällar. Det kändes bra, men ändå ville han avvakta och se vad som hände. Det var inte alls säkert att hon passade in i hans liv eller att han passade in i hennes, men han kände att de på något sätt började flätas in i varandras vardag på ett behagligt sätt.

Hon ville ha mer. Hon ville ha besked. Det skulle vara nu eller inte alls. Sådana löften är han inte alls beredd att ge. Löften som ges måste kunna hållas och detta var ett löfte han inte kunde ge till henne just då. Dessutom vill han att löftet ska vara outtalat. Det ska kännas i en blick hur man lovar varandra att stanna kvar. Trygghet, självständighet och tillit.

Han förstår varför hon inte finns kvar. Ingen vill väl vänta på något som kanske är förgäves? När hon inte fick höra det hon ville höra gick hon vidare och därmed står det klart att hon inte var ämnad för honom. Han såg bilder av henne med sin nya kärlek och han tyckte att dom såg lyckliga ut tillsammans. Som ett par nybyggare med nya fåror att plöja i vardagsåkern. Det var något i bilden som stämde.

‘Det är bättre såhär’, tänker han, och är ändå glad att han inte kastade sig in i något utan att tänka efter. Då skulle han vara den sårade nu och det vill han inte vara mer. Han ger inga löften och han kräver inga löften. Det är när man stannar kvar på samma ställe tillsammans, som man börjar bygga något nytt.”

Ur Nästan Perfekt, Snart Där

 
SPELAREN
/SPELAREN