Hon gjorde mig lycklig idag utan att veta om det

Jag såg henne i affären idag.
På väg hem från jobbet gjorde jag en avstickare för att köpa lite mjölk och pålägg. Det fanns inte någon stress hos mig men jag kände att det inte skulle få ta för lång tid.
Väl inne i affären såg jag långa köer och hysteriskt ropande kassörskor i högtalarna. “Personal till kassorna, personal till kassorna!”

Jag var på väg att vända i dörren. Mjölk var ju det enda jag skulle ha och inte ville jag stå i långa köer för det! Men så när jag precis skulle vända för att gå igen såg jag ett bekant ansikte. Jag var först lite tveksam till om det kunde vara hon eftersom jag sedan länge trott att hon slutat jobba i den affären, men när jag hörde hur hon pratade i telefonen med någon av sina kollegor var jag säker. Den rösten kände jag så väl igen. Visst var det hon.
Jag funderade på vilket efternamn hon hade då, när vi kände varandra. Då, när vi kände varandra och jag var hemligt förälskad i henne och allt hon gjorde. Den glöden har falnat sedan länge men i mina ögon är hon fortfarande en fantastisk kvinna. Jag funderade på om hon skulle känna igen mig efter så lång tid... Nu kunde jag inte gå fram och prata med henne eftersom hon var på väg för att sätta sig i den där kassan som skulle tömma köerna på väntande och hemlängtande människor, men jag beslöt mig för att dröja mig kvar i affären en stund.

Jag gick en extra runda och spatserade runt bland skinkor, pastejer och mjukostar. Köpte på mig sådant som jag egentligen inte skulle ha men som lockade mina smaklökar och dåliga sidor. Godsaker helt enkelt.  Kanske skulle hon komma loss ifrån kassan en stund? Jag kanske skulle få en möjlighet att säga hej. Visst kom hon loss… när jag själv stod i en av de andra köerna och skulle betala.
Jag skulle kunnat gå ur kön, säga hej och jag är säker på att vi skulle prata om hur vi har det nuförtiden. Vi skulle säkert prata om hus, barn, jobb och annat som hänt de senaste 15 åren. Och jag är säker på att vi skulle skiljas med en stor kram och lova varandra att försöka hålla kontakten. Jag är säker på det, men valde att inte göra det.

Det kändes bra bara att ha sett henne. Hon såg glad och lycklig ut. Håret var nyklippt och åren hade varit snälla mot henne. Det var precis så jag tänkte när jag betalade mina varor och gick ut. Hon är lika vacker nu som då och såg lycklig ut. Jag var nöjd, log för mig själv och gick ut.

Hon gjorde mig lycklig idag utan att veta om det. Det gjorde mig så glad att få se och höra hennes röst igen. Mer än så behövs inte och just ikväll ville jag inte förstöra den känslan. En annan dag får hon och jag ta igen det som vi missat. En annan dag.

1 Kommentarer:

Pål sa...

Härligt! Vardagslycka. Den man ständigt borde ha i ett litet rosa moln ovanför huvudet.

Skicka en kommentar