Tålamod? Är det ett problem? - Trygghet? Är det oviktigt?

Nu tänkte jag skriva ett inlägg om min syn på förhållande och att träffa en ny livspartner efter en diskussion med en vän i samma ämne. Jag gillar henne och önskar henne all lycka och hon har mitt stöd när hon behöver det. Detta är bara mina tankar i ämnet och jag har ingen särskild i åtanke. Kanske har jag “fel” någonstans i mina tankar och då hoppas jag ni bjuder in till diskussion i kommentarsfältet.

Om du träffar en man, eller kvinna, som har levt som singel ett tag bör du ta det försiktigt. Du behöver lirka lite, känna efter och se vad personen går för i olika lägen. Du behöver ge honom, eller henne, tid att vänja sig vid tanken på en annan person vid sin sida. Du behöver dessutom känna att du själv har en plats i denna världen. Vem är du och vilken plats har du? Vad är du bra på? Vad vill du göra avkall på och vad vill du tillföra för att du ska vara en hel människa?

Ibland blir du blixtförälskad och ni springer rätt in i varandras världar utan att tänka på konsekvenser. Passar jag i denna världen? Passar han, eller hon, i min värld? Att döva din ensamhetskänsla med förhoppningen att någon ska rädda dig tror jag inte på. Kärleken kommer inte för att rädda dig. Kärleken kommer för att den ser hur banden mellan man kvinna är starka och att de förälskade tu har överlevt förälskelsens förrädiska fällor och lönnmördare. Hoppas jag inte är otydlig nu. Förälskelsen är en frigörande process.
Du går på rosa moln och solen skiner från vilken himmel som helst. Du ska inte förakta förälskelsen, omfamna den och lev på näringen den ger i ditt liv, men gör det med öppna ögon. Förälskelsen kan kväva dig och göra dig blind lika väl som den kan göra dina steg i vardagen vansinnigt mycket lättare.

Ibland är den svaret på alla dina frågor, ibland är den ljuset i vårt grådaskiga Sverige, men ibland är den också enbart en spegelbild av din egna längtan efter något nytt, något annat än det du har. Den kan vara din projicering av det du tror andra har, men inte säkert vet. Är det verkligen just han, eller hon, du söker efter?

Bland allt du behöver finns tålamod och trygghet. Tålamod att lära känna en annan person. Tålamod att hitta trygghet hos honom eller henne. Trygghet i dig själv så du klarar dig ensam om elden falnar. Trygghet i vetskapen att ni är starka tillsammans och har samma mål. Hur lång tid tar det att egentligen lära känna en människa?

   - Varför ska man vara rädd och oroa sig för något som kanske inte händer?
   - När avgör du vem som är en riktig vän, bara en bekant, någon som passerar på gatan eller 
     vem som är dålig för dig. Hur lång tid tar det?

“Trygghet i dig själv så du klarar dig ensam om elden falnar”.

Kvällstanke

hdc_0000_0001_0_img0046

Min ödmjukhet förbjuder mig att tala om min förträfflighet och min överdrivna tro på min egen förträfflighet gör mig blind inför mina brister och fel. Mina brister och fel uppmärksammar mig på hur jag borde vara mer ödmjuk. Det är inte lätt alla gånger. Vem är jag?

Hon gjorde mig lycklig idag utan att veta om det

Jag såg henne i affären idag.
På väg hem från jobbet gjorde jag en avstickare för att köpa lite mjölk och pålägg. Det fanns inte någon stress hos mig men jag kände att det inte skulle få ta för lång tid.
Väl inne i affären såg jag långa köer och hysteriskt ropande kassörskor i högtalarna. “Personal till kassorna, personal till kassorna!”

Jag var på väg att vända i dörren. Mjölk var ju det enda jag skulle ha och inte ville jag stå i långa köer för det! Men så när jag precis skulle vända för att gå igen såg jag ett bekant ansikte. Jag var först lite tveksam till om det kunde vara hon eftersom jag sedan länge trott att hon slutat jobba i den affären, men när jag hörde hur hon pratade i telefonen med någon av sina kollegor var jag säker. Den rösten kände jag så väl igen. Visst var det hon.
Jag funderade på vilket efternamn hon hade då, när vi kände varandra. Då, när vi kände varandra och jag var hemligt förälskad i henne och allt hon gjorde. Den glöden har falnat sedan länge men i mina ögon är hon fortfarande en fantastisk kvinna. Jag funderade på om hon skulle känna igen mig efter så lång tid... Nu kunde jag inte gå fram och prata med henne eftersom hon var på väg för att sätta sig i den där kassan som skulle tömma köerna på väntande och hemlängtande människor, men jag beslöt mig för att dröja mig kvar i affären en stund.

Jag gick en extra runda och spatserade runt bland skinkor, pastejer och mjukostar. Köpte på mig sådant som jag egentligen inte skulle ha men som lockade mina smaklökar och dåliga sidor. Godsaker helt enkelt.  Kanske skulle hon komma loss ifrån kassan en stund? Jag kanske skulle få en möjlighet att säga hej. Visst kom hon loss… när jag själv stod i en av de andra köerna och skulle betala.
Jag skulle kunnat gå ur kön, säga hej och jag är säker på att vi skulle prata om hur vi har det nuförtiden. Vi skulle säkert prata om hus, barn, jobb och annat som hänt de senaste 15 åren. Och jag är säker på att vi skulle skiljas med en stor kram och lova varandra att försöka hålla kontakten. Jag är säker på det, men valde att inte göra det.

Det kändes bra bara att ha sett henne. Hon såg glad och lycklig ut. Håret var nyklippt och åren hade varit snälla mot henne. Det var precis så jag tänkte när jag betalade mina varor och gick ut. Hon är lika vacker nu som då och såg lycklig ut. Jag var nöjd, log för mig själv och gick ut.

Hon gjorde mig lycklig idag utan att veta om det. Det gjorde mig så glad att få se och höra hennes röst igen. Mer än så behövs inte och just ikväll ville jag inte förstöra den känslan. En annan dag får hon och jag ta igen det som vi missat. En annan dag.

Alla hjärtans dag

Det är alla hjärtans dag idag och jag skulle vilja säga något kärnfullt, värmande och insiktsfullt om denna dagen som grundar sig på helgonet Sankt Valentin's gärningar och som sedan har blivit upptagen i ett rent kommersiellt syfte av handeln i slutet av 1900-talet. Blommor inhandlas mer eller mindre på befallning, om inte av frun eller mannen så av stora reklampelare som gör dig skuldtyngd om du väljer att komma hem utan en gåva till din älskade. Vi kan väl lämna den kommersiella sidan av dagen därhän och konstatera att allt som blir inköpt till ditt hjärta idag, eftersom det är något "du borde göra...", är ett resultat av vackert paketerad marknadsföring?

På Facebook ser vi statusar, som är ett lyckligt uttalande över hur mycket man älskar varandra. Det som känns besvärande på just Facebook är att personer som bor tillsammans måste skriva på sin status till sin andra hälft hur mycket han eller hon betyder för honom eller henne. Det känns lite påträngande och att man älskar varandra är något man förutsätter när två personer bor tillsammans. Jag, som är lite bitter över detta jämställer detta med paret som sitter med sina tungor i varandras halsar på festen medan alla andra sitter lite förnärmat och tittar på. De som väntar på att få fortsätta diskussionen.
Sedan har vi statusar från bittra människor som lever i singelskap. De uttrycker hur illa de tycker om denna dagen. De påpekar hur köpta alla är som köper rosor till sin fru eller man, och att det är en skitdag man inte borde fira om man inte kan göra det varje dag.

Vad tycker jag om denna dagen då?
Egentligen tycker jag varken bu eller bä om alla hjärtans dag. Jag handlar inga blommor, inga chokladaskar och inte heller geléhjärtan eftersom jag inte känner att jag har någon speciell att ge det till. Däremot så tror jag att denna dagen behövs som en påminnelse att hata mindre och älska mer. Det är hatkärlek. Som melodifestivalen. En del älskar den, men de flesta tycker illa om den men tittar ändå. Så är alla hjärtans dag. En del slukar dagen med hull och hår medan den stora mängden hänger på, bara för att inte hamna utanför och riskera att missa dagens "snackis".

Själv känner jag att jag har så många vänner att älska på lika många olika sätt. Med olika känslor. Jag lovar att jag ska säga detta till er när tillfälle ges. Sitt inte uppe och vänta. Det kan komma idag, imorgon eller en annan dag. Till dess, ha en skön kväll.

Födelsedag 11/2 - 2011

P1010001Födelsedag, en dag då man är lite mer upphöjd än andra dagar. Den dagen som man får lite mer bestämmanderätt än en normal dag. Dagen som ska firas med familj, släkt och vänner.
Det har varit en väldigt bra dag även om den inte började med frukost på sängen och skönsång. Jag fyllde år, fick en massa gratulationer på jobbet, via telefon, sms och facebook.

Jag kan inte låta bli att tänka på alla dessa människor, mina vänner, som i ett ögonblick av sina upptagna liv vill mig väl. Människor som uppmärksammar mig på en dag som egentligen inte betyder så mycket för deras egna del men vars handlingar säger att jag ändå betyder något för dom. Det ska jag ta med mig när dagarna inte känns lika självklart lätta som idag.

Tack alla som tänkt på mig idag!