När man inte kan veta allt

Jag läste i en Kalle & Hobbestripp för längesedan där Kalle frågar sin pappa hur man vet att broar tål en viss vikt. Kalles pappa svarar med att man kör en lastbil flera gånger över bron och för varje gång man kör över bron lägger man på mer och mer vikt på lastbilen. När bron rasar väger man lastbilen och bygger sedan upp bron igen, varpå Kalle svarar; “Det borde jag anat”.

När Simon var liten och vi satt i en bil på vägen mellan Eslöv och Hurva kunde jag inte låta bli att vara den där pappan som vill kunna allt. Han frågade mig om vindmöllor. Du vet dom där energigivande sakerna som ploppar upp lite varstans.
 
  - Vad är det där för något? Frågade han
  - Jo förstår du, du känner ju till att jorden snurrar runt. Eller hur? Det där är propellrarna som får jorden att snurra runt. Svarade jag myndigt och kände mig lite som Kalles pappa med ett leende på läpparna.
  - Aha! Fick jag till svar från Simon.

Där någonstans insåg jag att det faktiskt finns någon som lyssnar, tror och litar på mig. Jag insåg hur viktigt det är att vårda det förtroendet jag får av en människa som kommer till mig med sina frågor. Givetvis fick Simon till slut reda på vad dom där vindsnurrorna gör. Denna gången kunde jag ju svaret men visst är det så att man inte har svaren på alla frågor som ställs? Hur gärna man än vill. Då är det bra att kunna säga att man inte vet.

Som Kalles mamma sa till Kalles pappa i seriestrippen jag pratar om längst upp; “Om du inte vet, svara inte”.

Svarar du på frågor utan att veta?

2 Kommentarer:

Béatrice Karjalainen sa...

Mina barn säger "mamma kan du Googla hur det funkar då" om jag svarar att jag inte vet" och förväntar sig att jag skall hala fram telefonen. Tänk om man ändå kunde få vara ovetandes ibland.

Martin Hansson sa...

Visst skulle det vara skönt att kunna ha möjligheten att inte veta... som förr? :D

Skicka en kommentar