En gästblogg av Morden Fireglow

Dagens gästbloggare är Morden Fireglow som skriver på bloggen Rosen är kärlekens blomma, nej Morden Fireglow är inte hennes riktiga namn och hon föredrar att vara anonym med sin blogg som handlar om hennes gymnasieutbildning till florist och dekoratör. Läs vad hon skriver.

Kan man vara bara vänner?

Kan man vara vän med en kille/tjej utan att det leder till att man tycker om varann mer och blir tillsammans? Ja. Men det är svårt. Jag har själv blivit kär i min killkompis. Inte alls kul eftersom man inte vill berätta det för honom, varför inte? Man vill helt enkelt inte förstöra vänskapen man har. Det kan bli pinsamt och det slutar med att man inte pratar med varandra och det vill man inte.

För snart 5 år sen gick jag i femman. Jag var jättekär i en kille i min klass. Jag visste inte om han tyckte om mig men en dag bad jag min kompis berätta för honom hur jag kände och "fråga chans" åt mig. (Jag var så feg att jag själv inte vågade göra det) Min kompis ringde honom och berättade allt för honom. Exakt vad han sa minns jag inte, men det blev inget. Jag blev jätteledsen och ångrade verkligen att jag sa något överhuvudtaget.

När vi började högstadiet började han och jag på olika skolor och vi snackade inte. För några veckor sedan la han till mig som vän på Facebook. Jag blev chockad men ändå jätteglad, det är ju kul och börja snacka med gamla kompisar. Vi började snacka på MSN och jag kände att jag bara var tvungen och säga till honom att jag trodde han "hatade" mig när vi gick i samma klass. Jag uppfattade det som att han blev lite chockad att jag trott det de två åren vi gick tillsammans. Men han sa att så var det inte och jag kände mig lite lättad och inte lika dum längre. Vi bestämde att vi  skulle träffas och snacka och häromdan träffades vi.

När jag kom gående mot honom när han satt på sin moppe och tog av sig hjälmen blev jag otroligt nervös. Det var som ett pirr gick igenom hela kroppen. Jag kom fram till honom och vi hälsade, han gav mig en kram och precis som alla andra skulle han påpeka hur kort jag är. Jag skrattade. Vi stod och snackade ute i kylan i nästan en timme. Det var så kul!

Jag är jätteglad att vi börjat snacka igen och jag hoppas vi fortsätter att göra det. Så har ni någon gammal vän ni av någon anledning slutat prata med och gått och undrat vad den människan gör nu så ta reda på det. Ni kanske har jättemycket och prata om, massa gamla minnen?

"Gammal kärlek rostar aldrig" eller hur är det man säger?
Det var allt för nu. Tack för att ni läste. Va rädda om varandra!

Peace

Morden Fireglow

…….

Tack för inlägget! Det är bra och kul med åsikter från andra sidan. Har ni varit med om samma situation som Morden?

Lilla bloggpriset avgjort!

Jag säger grattis till vinnaren! Pris skickas när adress finns.

Lilla bloggpriset resultat




Den bittra sanningen om Bitterbloggen

Jag har en vän som heter Jonas. Ni vet han som skriver på Bitterbloggen… Man skulle kunna tro att han är en trevlig, sympatisk, gemytlig och gästvänlig man men här ska ni få se den bittra verkligheten bakom Bitterbloggen.

DSC00020

Sin vana trogen hälsar han alltid välkommen till sitt hem hållandes en chipspåse och med en lätt nonchalant lutning mot en garderob som för att säga; “Kolla så jäkla cool jag är”… och så tar han en klunk Coca-Cola ur flaskan som hänger under armen.

Sedan går han rakt in till sitt älskade Wii. Sätter sig ner och spelar Guitar Hero utan att låta någon annan vara med. Jag tror att han säkert tillbringar tio timmar om dagen där. Stackars Annette får stå i köket, laga mat och duka fram. Jag frågade henne om hon ville ha hjälp men jag fick bara en tom och förvånad blick till svar. Det var tydligen en fråga hon sällan får, det stackars livet. Jag råkade se två bananer som hon ritat figurer på och ställt i köket i sin längtan efter sällskap. B1 och B2 kallade hon dom… rätt sorgligt faktiskt..  man vill liksom göra något men situationen känns så… hopplös.

.. å andra sidan så är detta bara ljug för Jonas är en av dom trevligaste, roliga och mest gästvänliga personer jag känner och duktig på matlagning är han också. Det är en underbar vän och han får helt enkelt stå ut med mina sarkasmer. Jag tror till och med han har genomskådat mig.

Tack Jonas och Annette för en trevlig kväll!




Vad är jag för dig?

Jag tycker om dig. Det gör jag verkligen, och jag vet att du tycker om mig för du säger det till mig hela tiden. Vi vet att vi saknar varandra när vi inte är nära men jag är inte säker på hur jag ska sakna dig. Vad är jag för dig? Ibland vill jag ställa den frågan till dig men vågar inte för jag vill inte riskera det som finns mellan oss just nu, och det är så bra som det är, men ibland ser jag saker i dina ögon. Saker du inte vill säga till mig. Saker jag har sett förut när vi inte hade balanserat oss i varandra. Känslan vi hade då..  

Döljer du något för mig? Är det något du vill säga men som du inte är säker på hur jag ska ta emot? Ska vi låta saker och ting vara som dom är? Jag vet inte, men en sak är säker. Du är mer för mig. Vad är jag för dig?

Hur många gånger har ni ställt er frågan jag pratar om och det som Norah Jones sjunger om?

Technorati-taggar:



Träff med Vinylklubben

Igår var jag på en träff med Vinylklubben. Dessa träffar består av att dricka öl, äta pizza, vara allmänt grabbig och lyssna på gamla vinylskivor. INGET annat… CD finns inte i den världen.

Vi har Bosse, Göran, Daniel och Öystein från vänster till höger på dessa bilder. Dessa fyra pojkar/män/grabbar är mer inne på metal än vad jag är och när dom tar fram sina trashmetal och deathmetalskivor brukar jag stänga av öronen men det är okej.. allt måste få plats i vinylgänget. Så länge det är vinylskivor som spelas. Dessa underbara musikbärarna med inte så sällan fantastiska konstverksdoftande konvolut som man kan vrida och vända på hur länge som helst. Dom är bara att älska.

Göran är en man med mycket erfarenhet från sjölivet och många av hans skivor är inköpta i New York på hans sjömanstid för ca 40 år sedan. Det är Göran och jag som delar samma musiksmak med gammal 60- och 70-talsrock.
Bosse är mannen med de lååga skämten och då menar jag låga och torra. Snäppet värre än mina egna skämt. Daniel och Öystein tillsammans med Bosse är Sweden Rock-entusiaster som sällan missar en möjlighet att gå på konsert eller festival så länge det spelas metal. 
Detta är helt enkelt ett bra gäng med högt i tak och mycket tolerans, men när Bosse lägger kommentarer om Iggy Pop och att det är han som myntat uttrycket “kostar skjortan” eftersom han alltid spelar med bar överkropp vet man att det är dags att åka hem.

Tack för en trevlig kväll…

Technorati-taggar: ,,



Kul på Kärleksförklaringar till förbannelse

Nu är det inte mer än två dagar kvar att rösta på vem ni vill ge “Lilla bloggpriset”. Som ni ser leder Catarina rakt upp och ner stort och jag tror faktiskt att vi redan ser en vinnare. Nu ska jag bara komma på ett bra pris också.

Som ni också kan se så har jag lagt in en liten ruta här till höger. Tekniknörd som jag är och nyfiken på nya saker är jag ju tvungen att prova hur det är att feeda min webkamera live här på bloggen. Vet inte vad jag ska göra där än men det kommer säkert något där också till slut.
Har ni någon bra/kul idé?

Edit: Så har jag då haft min första testsändning ikväll mest för att kolla ljud och bild. Jag tackar Pam för tålmodigt svarande på mina frågor om detta. :-D




Det var spännande i morse

På väg till jobbet idag lyssnade jag på matchen mellan Sverige och Slovakien i OS-Hockey:n. Jag kom in i matchen när ställningen var 2-3 till Slovakien. Då var det spännande. Sedan ökade Slovakien sin ledning till 2-4. Då var det inte så kul längre. Sekunder senare reducerade Sverige till 3-4. DÅ blev det spännande igen.

Nu har Sverige åkt ut ut turneringen och det är inte alls spännande. Ni ser på bilden här bredvid  hur spännande allt detta var som jag pratar om.


Gillaknapp eller inte? Gör du?

Som du kan se har jag lagt in gillar/gillar inte-knappar längst ner i alla inläggen. Vad tycker du om det? Tryck på knapparna vet jag..


Saker som gör mig glad

DSC00014När jag fyllde år för ett par veckor sedan fick jag en present via posten. Det fanns ingen avsändare så jag vet inte vem jag ska tacka. Jag har mina aningar, men jag tycker det är lite spännande att tänka att det finns en hemlig beundrare där ute som skickar små presenter till mig.

Vem du än är så tackar jag dig hemskt mycket! Det är sådana gester som skiner upp i vardagen! Gott var det…




Ett inlägg för män och de som halkar in här utan att förstå...

En del killar och män frågar mig vilket syftet är med min blogg och att det jag skriver är så jäkla djupt och flummigt att det är svårt att förstå vad jag menar. Nu tänkte jag försöka förklara så att även ni kanske har en möjlighet att förstå vad jag pratar om. (läses med ett leende på läpparna)

Tänk er att ni har en bil med trasigt strömfördelarlock, den jäkla rishögen startar inte. Du fixar ett sprillans nytt och fint strömfördelarlock med rotor. Det blänker så fint i solen där på parkeringen. Med en enkel manöver lyfter du bort clipsen som håller det gamla locket på plats, fäster det nya på plats och trycker på tändkablarna på plats igen. Du tänker; "Nu jäklar, nu ska den starta" men det händer INGENTING... du vrålar ut din frustration och slänger verktygen på marken för att gå in till frun som precis kallat till fika. Hon frågar hur det går och du svarar att det är svårt att förklara...

-Det är något annat fel, men jag kan fan inte komma på vad det kan vara.
-Men det kanske är startmotorn som kärvar nu igen, säger frun lätt uppmuntrande. Knacka på den med skruvmejseln så ska du se att den startar.
-Äh! Så enkelt är det inte lilla gumman, säger du och går ut igen

Efter många om och men kommer en vän över och knackar på startmotorn och bilen startar med ett jättestort Vrooom! Stolt som en tupp går du in till frun och förklarar att du nu har löst problemet och påpekar vilken händig man hon har...
Det är DEN känslan jag pratar om...

... eller när Tre Kronor spelar mot Finland i HockeyVM. Ställningen är 3-3 och det är inte mer än ett par sekunder kvar av tredje perioden när Peter Forsberg vinklar in världens vackraste pass till Franzén som lyfter upp pucken i nättaket bakom Lehtonen i det finska målet och du vet inte var du ska ta vägen av all den lycka som väller in över dig. Det är DEN känslan jag pratar om.

... eller de sommarkvällar ni har bjudit in vännerna på grillfest. Du övervakar biffen som svettas på grillen sippandes på en Staropramen tillsammans med grabbarna. Frun dukar fram på bordet, fixar till en rotfruktslåda tillsammans med en god sås. Hon dekanterar vinet och bjuder på välkomstdrinkar samtidigt som kaffekokaren laddas och barnen blir klädda. Efter måltiden påpekar alla hur gott köttet var och du tänker att alla fruar måste vara avundsjuka på din matlagningskonst och gästfrihet. Det är DEN känslan jag pratar om. Förstår ni nu?

... eller när du tårögt springer fram till frun för att berätta att dom har sänkt priserna på Absolut Vodka till 80 kronor litern på bordershop i Tyskland...!

För säkerhets skull lägger jag in ett par sportresultat så ni har läsning att ta till er.
1-0, 2-4, 3-4 (lika efter full tid), 12:34,59 (tre sekunder före tvåan).

...och bilder som jag vet är lockande att titta på..


Titta på det som ligger bakom dig, gå framåt

Det sägs att man inte ska titta för mycket på det man lagt bakom sig. Låta det vara orört och rikta blicken framåt. I perioder blir jag ändå en nostalgiker av stora mått. Som om det som finns framför mig har något med mitt förflutna att göra och när jag tittar bakåt är det som jag vill förstå det som ligger framför mig. Nu kan man ju inte gör det gamla ogjort men historia brukar vara en ledtråd till framtiden.

Ikväll har jag suttit med Spotify och rest längs med skolans väggar till låg- och mellanstadiets disco och fester. Jag minns människor jag träffade, lärde känna och nästan glömt bort på vägen, allt eftersom tiden har gått. Kläderna man hade på sig och som man idag kan minnas med förskräckelse. Det var då det och då var det bra så det får vara så. Idag skulle jag inte gjort annorlunda.

Alphaville tillhör den exklusiva skaran av mina första musikförälskelser. Året var 1986, jag var 13-14 år gammal och allt jag ville ha var en synt så jag kunde göra musik precis som hjältarna från Tyskland. Än idag har jag inte kommit i närheten av “Dance with me” och “Sounds like a melody” men skam den som ger sig. Jag är fan inte mer än 37 så…

En annan sak som slår mig är att vardagen är förrädiskt enklare idag med tanke på alla hjälpmedel vi har i datorer, internet, Spotify, mobiltelefoner, gps och fan vet allt men jag kan inte mer än tycka att det var enklare att leva förr ändå. Med en genuin kommunikation mellan människor. Vi hade inga lösryckta meningar i ett snabbt sms som man måste besvara för att inte vara otrevlig och jag har väl gjort mig lite ovän med människor här och där enbart på grund av att min vardag idag är uppbyggd med hjälp av  långt många fler vänner än jag egentligen har tid med. Så är det nog för de flesta idag.

Hur som helst, jag har funderat på människor jag faktiskt skulle vilja träffa igen. Bara för att se vem dom är idag, 23 år senare. Jag vill träffa Karin, min första stora förälskelse. Carl-Magnus som ville ut i världen. Per, som alltid skulle till fjällen, åka skidor och klättra i berg.Tomas, som var den jag tillbringade min tid i knatteligan i fotboll med. Tomas var en jäkel med bollen och alla trodde han skulle bli proffs någonstans. Undrar vad som hände?
Jag måste erkänna att jag inte gjort mycket för att ta reda på var dom finns. Det kanske är bra. Kanske ska man låta barndomens romantiska skimmer vara kvar och dölja det som inte var så bra.

Lilla bloggpriset, fem dagar kvar!

Lilla bloggprisetSom ni säkert sett så har jag en liten tävling här på bloggen och nu är det bara fem dagar kvar att rösta. I ohotad ledning hittar vi Catarina rakt upp och ner. På andra plats finns Bitterbloggen tätt följd av Något närmare Newyn på tredje plats, med Kärleksförklaringar till förbannelse och Sjumilakliv flåsande i nacken. Så.. har ni inte röstat än, så gör det nu för guds skull! 

Technorati-taggar:



Borta bra men hemma bäst!

Nu är jag hemma igen efter en helg i Danmark och Tyskland. Det har handlats sprit, druckits sprit, umgåtts och jag har varit borta från verkligheten ett tag. Visst är det skönt, men bäst är ändå när jag kommer hem, packar upp väskorna och ställer den billiga spriten från Tyskland på sin plats. Jag sätter mig i min egen soffa med en kopp av mitt egna kaffe och bestämmer själv vad jag ska se på TV:n. Musiken jag lyssnar på är min egen och doften av mitt hem… tja, den är min egen. Snart får jag sova i min egen säng igen.

Så, vad ni än säger så är verkligen uttrycket “borta bra men hemma bäst” ett av dom bättre som någonsin myntats. Tiden är min egen igen.




Looking for the summer

Kära läsare,

När ni läser detta sitter jag i en bil på väg till ett annat land. Ett land som erbjuder bad och fritidsaktiviteter och allt det där andra man gör när det är sommar. I landet jag ska till kan man göra detta även på vintern. Jag sitter i en bil tillsammans med min son och jag åker med en kvinna som även hon har sin son med sig. Nämligen mig. Vi kommer möta upp min bror och hans familj på plats. Det kommer finnas god mat och vin på plats för det har vi blivit lovade.

Denna vintern har som ni säkert förstått inte tagit så hårt på mig men nu börjar även jag leta efter vårtecken och innan jag åkte hemifrån idag så hörde jag droppar från stuprännor och en liten fågel som sjöng sommarvisor längre bort. Det är inte långt kvar nu, till våren.

Vi hörs när jag kommer fram.

Anja Pärson

På Aftonbladet i dag säger Anja att hon har ett trick som hon tar till när motgångarna kommer. Hon spelar helt enkelt mobilspelet Angrybirds. Jag trodde att Kenta’s Just idag, var det ultimata “Jag-mår-bra” tricket eller den kanske bara fungerar EFTER mobilspel?

Hur var det nu med trovärdigheten Kenta?

Technorati-taggar: ,



“Hit på gång” ft. Stellan!

Herregud, jag måste se till att komma ut bland folk. Såhär går det när ni lämnar mig ensam för länge. Hoppas ni förstår ironin.. detta är en plajlåt gjord av uttråkning -07.. men vi älskar Stellan! Ska vi komma överrens om att vi älskar Stellan??

p.s. märks det märkliga uttalet på “gitarrer”?

Edit:
P1010797Det går inte att komma fram på telefonen nu för Stellan sitter fortfarande och snackar.. Jag tror det är en tjej som vill ut i helgen eller nå´t…

 

 

Technorati-taggar:



Godmorgon!

“Godmorgon, godmorgon.. hör fåglar sjunga glatt..! :-D
Hoppas din morgon är lika bra som min sötnos…

Jag har funderat på det där du sa om nästa helg och jag tycker det låter underbart! Vi kan väl prata om det när du kommer hem?

..och tack för igår igen ;-) . Det är så skönt att slappna av med lite gitarr, film och dig…

Ha en underbar dag

//M”

Mod

Mymlan ställde frågan till oss om vad vi tycker mod är. Jag vill ju såklart skriva något om detta men kände att jag var tvungen att tänka på det ett tag. Väga orden någotsånär rätt i min mun och fundera på vad mod egentligen är.

“Det är dig jag vill leva med. Om du ställde dig vid min sida på gott och ont, i vått och torrt skulle det göra mig till den lyckligaste personen i världen. Jag älskar ditt skratt, dina tårar och ditt leende. Jag älskar dig. Det du gör för mig med din blotta närvaro är värt mer än allt annat i världen och så länge jag är tillsammans med dig finns inget annat. Jag har inte mycket att erbjuda dig mer än mitt liv, mina dagar och nätter och allt däremellan och det är inte mer än så jag begär av dig. Det är det jag vill säga dig nu och här med din blick på mina ögon. Att det är dig jag älskar…”

Det är mod.

Det är modigt att göra sig sårbar. Att öppna sin bröstkorg och låta känslorna tala. Det är modigt att göra det till någon som man inte har en aning om vad den personen tänker svara. Och det är lika modigt som förlösande att göra det. Vilket svaret än är.

Det är mod.

Vad tycker ni?

Technorati-taggar: ,



Ni har väl sett att det finns en fansida på Facebook?

Kärleksförklaringar till förbannelse

Marknadsför din sida också

Jag tycker att ni ska bli fan ni med och delta i diskussionerna som inte hittas här.

Världens minsta Bloggtävling - Lilla Bloggpriset

Jag tänker att vi ska ha en liten bloggtävling här på Kärleksförklaringar till förbannelse. Förmodligen den minsta bloggtävlingen i Sverige.

De nominerade är bloggarna som finns i min bloggrulle i den högra spalten och de enda kriterierna för nominering är att jag på något sätt har haft kontakt med dessa bloggare utanför bloggosfären och att den ska vara lite "underground". Fint va? :-D

  ...och det nominerade är...
...och till sist givetvis, egocentrerad som jag är...

Vad ni röstar på är helt enkelt den blogg som tilltalar er mest. Inga kategorier. Så, om ni röstar så ska jag fundera på ett bra pris till vinnaren. Röstar gör ni längst upp till höger och vi håller på att rösta till 28 februari.

p.s. ni som är nominerade och känner att ni vill lämna walkover är välkomna att säga till ;-) och ta det nu för vad det är. En kul grej att göra helt enkelt.
Edit: Och nu finns det en knapp som ni nominerade kan lägga in på era bloggar för att jaga röster. Kopiera och länka via knappen till detta inlägget så folk vet var dom ska rösta. Visst är det nästan som på riktigt??

Technorati-taggar:



Meddelande till mig, ni andra behöver inte läsa…

“Godmorgon Martin, hoppas du har sovit gott!

Det står lasagne i kylen som du kan ta med dig att äta på jobbet idag och så har jag strukit en skjorta till dig. Den hänger på dörren till toaletten och kaffekokaren är laddad så det är bara att sätta igång den…

Det finns snart ingen mjölk kvar, så du kan väl handla det på vägen hem? Bröd också..

Ha en bra dag och tack för igår! ;-)

//M”

Suck…

Jag råkade gå in på Kissies blogg ikväll… Fråga mig inte varför, jag har inget svar. Nu är jag ledsen, trött och frustrerad. Förlåt, det ska inte hända igen!

Nu skulle jag vilja sätta Kissie i en rostig vit Ford Sierra från 1997 och köra henne till Skåne med Strindbergs “Röda rummet” som enda underhållning. Vi skulle äta lunch på sjaskiga vägkrogar tillsammans med landets transportpersonal och varje liter bensin och kopp kaffe vi köper ska köpas av pengar vi tjänar på vägen. Trädgårdsrensning, städning, fönsterputsning, barnpassning… whatever. När vi till slut stannar i Malmö kommer jag säga till henne att hon får ta sig hem igen på egen hand. Inga kreditkort, Louis Vuitton-väskor eller stilettklackar.

Resultatet skulle bli att hon antagligen gick vilse, tröttnade på allt och försvann. Alla vinner!

…Fast… fan vet hur länge jag skulle orka finnas i hennes närhet… och hur jag än tänker så kan jag inte komma på hur jag ska skriva för att förklara att hon nog är den enda personen i detta landet jag tycker genuint illa om utan att ha träffat henne… och jag kan inte riktigt förstå att jag lägger ner tid på att skriva om henne över huvud taget..




112 sånger

En del av er vet nog inte att jag precis har fyllt år. Hur det kan vara något som gått kvällstidningarna förbi kan jag inte förstå, ibland missar dom väsentliga händelser i vårt samhälle helt enkelt. Hur som helst så var en av mina presenter Lars Winnerbäcks 112 sånger. Tack för den! Jag vet inte hur många timmar jag har tillbringat tillsammans med gitarren och Lars Winnerbäcks sånger och nu har jag dom inbundna på ett synnerligen trevlig sätt! Tack!

När jag tog dessa bilderna så funderade jag på vilken som skulle kunna vara min absoluta favoritlåt av Lasse. Sedan kom jag fram till att det inte finns någon.. alla är lika bra. Under månen, Åt samma håll och Elegi är väl dom jag spelar mest.. men som sagt, skulle ni fråga mig om vilken som är bäst hade jag svarat . . . .

Technorati-taggar: ,



En återanvänd post från den 3 mars 2009

PhotoFunia-78dceJag gjorde ett självporträtt och ställde det vid väggen men kvinnan på bilden verkade inte tycka om motivet.

Sedan skrev jag en bok om mig själv som hon nu står och läser men det verkar inte som hon förstår något. Eller så är hon irriterad på något av det hon läser?
Visst, den är kanske inte perfekt skriven eller fylld med innehåll om glitter och glamour men det finns så mycket mer än så i den. Berättelser om en man som vill, som kan och som inte är rädd för utmaningar. Spännande historier, men jag tror hon bara läste ingressen.

Hon vill inte lära känna mig eller ta reda på mer om mig. Jag tror hon skapar förutfattade meningar baserat på ett par rader text och en bild. Det känns som en hopplös situation. Boken hamnar säkert i en bokhylla någonstans väntandes på att någon ska låna den.
Jag hoppas den personen förstår vad jag menar. Jag hoppas tavlan blir värd något en dag.

Många frågor och tankar om melodifestivalen

Såg ni melodifestivalen igår? Var det bara jag som rabblade harmonier i huvudet?
“G, Em, C, D och nu går dom tillbaka till ett Am” innan ljudet strömmat ut från TV:ns högtalare. Nynnar du också melodierna i förväg eftersom dom är så förutsägbara? Undrar ni också hur en låtskrivare kan ha två låtar med i denna så kallade musiktävling när det fanns ungefär 4000(?) bidrag inskickade? Hur lät dom andra inskickade bidragen? Är inte detta en klubb för inbördes beundran och klappande medhårs för att få vara med och tävla? Bör inte Christer Björkman lämna sin plats till förfogande? Borde inte jag stänga av TV:n? Ja… det borde jag… och jag försökte, men eftersom folket som fanns här hemma igår så gärna ville titta så kunde jag inte stänga av. Allt jag kunde göra var att sitta och lyssna på vår nationella angelägenhet om pest eller kolera. Vår svenska gemensamma masspsykos.




I fas med livet

Idag är en såndär dag då jag känner mig i fas med livet. Kanske mycket på grund av att huset är nystädat, rent och väldoftande. Det finns ingen stress, och allt flyter på. Det är bra helt enkelt. Jag har tillbringat nästan hela förmiddagen med Peter LeMarc på Spotify och med jämna mellanrum plingar det till i MSN och på Facebook från någon som vill prata med mig. Jag tycker om folk som vill prata och ikväll har jag gäster som är väldigt pratsamma.

Jag funderar på om jag ska skriva något om Alla hjärtans dag som är imorgon men kommer fram till att vad jag än skriver så blir det inget nytt. Det är en dag som jag tänker ignorera till förmån för alla andra dagar på året som man kan visa sin kärlek på. Om ni vill veta hur jag ändå tänker så gå in på Bitterbloggen och läs. Det är min gode vän Jonas som delar mina åsikter om Alla hjärtans dag som får sätta ord på det idag.

ktf

Du som är fan av Kärleksförklaringar till förbannelseFacebook kanske är intresserad av lite statistik över vem du delar “fan-skapet” med (ursäkta ordvitsen men visst borde jag vara rubriksättare på en kvällstidning?).
Som ni ser så är det övervägande kvinnor och tjejer som är intresserade av vad jag skriver, Hur kommer det sig? Är män allmänt ointresserade av att läsa om det jag skriver och diskutera det? Det är ju lite tråkigt i så fall för det skulle vara kul att höra vad ni har att säga ibland. Eller ni sitter framför OS-sändningarna nu?

I fas med livet alltså, men det kan ändra sig fort. Det gäller att göra något bra av detta nu. Fortsätta gå framåt. Komma ihåg känslan och veta vad jag gjorde för att få den. Göra samma sak igen, igen och igen. Sedan kommer våren och då går det lite av sig självt. Eller hur?




Att fika med en främmande kvinna

“…jag vet inte men vill du fika nån gång?”

DSC00001Ovanstående utdrag från ett meddelande skrivet av en okänd kvinna låg i min mailbox idag. Jag blir både smickrad och glad av att det fortfarande finns spontana människor där ute och att just jag skulle vara intressant att ta en fika med. Varför händer inte det oftare? 
…så låt oss fika.

Hur som helst så är det ju helg nu för er som missat det och då ska man laga mat, se på film, fira födelsedag i efterhand och njuta. Så det ska jag göra nu!

p.s. som ni ser så har jag lagt in en liten OS-loggo längst upp. Det är bara för att locka er manliga läsare som tycker det är för mycket snack om känslor och sånt här inne.




Aldrig ensam

Hon säger till mig att hon mår dåligt och att hon måste ta sig ut. Allt jag kan och vill göra är att stötta henne så gott jag kan, men eftersom det är många mil mellan oss känns mina försök otillräckliga och tafatta. Vi har pratat oss igenom många kvällar och nätter i telefon och vi har stött och blött allt man kan stöta och blöta när det kommer till förhållande, kärlek, fnitter och musik. Hon säger att hon vill stänga av honom men förklarar samtidigt hur svårt det är. Jag säger till henne att hon inte ska vara den andra kvinnan så som han verkar vilja ha det och att ta bort honom är troligtvis det bästa hon kan göra.

“Då blir jag ensam och jag vet inte om jag orkar det”, säger hon med en darrande underläpp. Hon frågar mig hur jag alltid kan vara så snäll och varför jag alltid ställer upp på henne. På det vill jag svara att det beror på att hon under lång tid fanns där för mig. Hon lyssnade och pratade med mig när jag behövde det. Hon skrattade tillsammans med mig och var min vän i gråa och bittra dagar. Hon har fått mig att känna hur min närvaro var betydelsefull för henne när hennes dagar var låga, och hon tog bort min känsla av ensamhet. Jag ger helt enkelt tillbaka en del av det nu när jag är stark.

Det är väl det vänner är till för? Att ta bort känslan av ensamhet?

Jag hörde denna låten av Jonathan Johansson för första gången på radion idag och efter bara fyra sekunder satt jag i bilen och sa “fan, vad bra” högt för mig själv. Den reaktionen har jag inte fått på länge. Det är kanske därför solen sken idag?

Technorati-taggar:



Vänner istället

Bild: GreinsmarkDen sista gången jag såg henne var hon klädd i en mörkblå täckjacka tätt uppknäppt till halsen. Vi satt i en bil på vägen mellan Sjöbo och Löberöd. Kring halsen hade hon en stickad vinröd halsduk virad ett par varv precis så lagom att den inte sitter för hårt men ändå så pass att den värmer i den iskalla genomträngande vinden. Det var sen vinter, på väg att bli vår men ännu kunde kylan tränga igenom de varma vinterkläderna så som den bara gör i Skåne. Snön låg fortfarande kvar på åkrarna frusen och hård som den bara är när det är riktigt kallt. Nästan som is. Jag var klädd i en svart Duffel, ett par svarta stickade handskar och en halsduk i de skönaste höstfärgerna, men ändå blev kylan svår.

Vi hade precis stannat vid en bensinstation
för att tanka och handla något att äta. Jag kommer ihåg hur hon tar av sig de stickade vantarna och lägger dom på bensinpumpen för att lättare komma åt sin plånbok. Hon gnuggar händerna där hon står i kylan och fyller tanken med 98 oktanig bensin, det är något som tynger henne. Själv står jag inne i affären för att handla.

När vi är klara sätter vi oss i bilen igen för att köra vidare. Båda är sådär tysta som när något irriterande och gnagande hänger i luften. Efter en mil eller två så kommer till slut orden fram.

- Vad som än händer mellan oss kommer jag alltid tycka väldigt mycket om dig och jag vill alltid vara din bästa vän
- Detsamma…

Jag har inte sett henne sedan dess. Inte som då.




Valentin – en gästblogg inför Alla hjärtans dag…

(Ursprungligen publicerad på bloggen Osorterade tankar från villaförorten)

Inledningen kommer från Aftonbladet som vill få oss att bli romantiska i helgen..
"Erotiska sms i all ära – det kvinnor helst vill ha är klassiska handskrivna kärleksbrev eller dikter. Men bara hälften av männen har skrivit ett."

Vilket får tanten att fundera...
Varför är det alltid männen som skall uppvakta med rosor och poem? Varför är den traditionella kvinnliga uppvaktningen att piffa till sig själv med underkläder och förföra mannen? Vill inga män ha rosor och poem?

Jag hävdar ju att jämlikhet kräver att vi tjejer slutar dumförklara män och kräva en förbaskad massa som vi inte själva kan leverera. Och för att inte feministerna därute skall svimma av därute: Jag kräver att män betraktar kvinnor som äkta jämlikar och inte sexiga sötnosar. Uppvaktning skall vara tvåsidig. Annars underblåser vi kvinnor den där drömmen om den väna Rapunzel som sitter i ett torn men som inte kan räddas av någon annan än sin drömprins som får göra allt jobb och klättra och hej och hå.

Profile pictureGästbloggare:
Åsa från Osorterade tankar från villaförorten
”En helt vanlig blogg om allting och framförallt ingenting. En blogg hur jag sitter i min IKEA soffa och hänförs av saker i min väldiga singelsvenssontillvaro. En blogg om att älska det skrivna ordet. En blogg om strävan efter struktur, men samtidigt som man har bohemiska drag. Ingen inriktning. Bara kaos”"

Technorati-taggar: ,



Kvällsdravel

Jag tänker på vilken doft kvällen har ikväll och att jag måste ta med mig lådan med mat som jag ställt i kylen imorgon. Den kommer jag säkert glömma. Jag funderar på vad jag ska göra resten av denna veckan och kollar kalendern en gång till. Lyssnar på Greg Laswell, klockan är 23:00 och jag vet att jag borde gå och lägga mig men kvällen håller om mig extra hårt just nu. Snart fyller jag år och det ska såklart firas men vad ska jag bjuda på? Lasagne? Smörgåstårta?

Under tiden surfar jag in på Facebook som precis bytt utseende och till skillnad från de flesta andra så gillar jag ändringen, även om chatten är lite ostabil. Det gör inget, tids nog har jag vant mig vid det också som så många gånger tidigare. Kanske borde jag sticka in till stan och köpa lite nya kläder nu i veckan? Ja, det ska jag göra. Jag skulle behöva nya linser också. Det är länge sedan jag hade linser. Det innebär att jag måste boka tid för synundersökning… men klockan är mycket, jag måste lägga mig nu. Är det någon online? Det är alltid någon jävel online. Jag slänger ett par snabba ord med bekanta och vänner. Säger godnatt men inte fan går jag och lägger mig för det. Jag borde stryka en skjorta till imorgon… på TV visar dom Scrubs.. igen.. jag gillar Scrubs.

Jag tänker på hur skönt allting är men ändå så svårt. Att få ihop dagar, tankar och känslor. Var ska man börja? Man kan inte ta allting på en gång så vad är viktigast att reda ut nu och vad KAN eller VILL jag reda ut nu? Jag kanske skulle lägga mig att läsa lite? Nej, det är lite försent nu… jag tar en sista slurk kaffe som stått sedan en timme tillbaka. Det har svalnat rejält nu men är lika gott för det. Jag tänker på mina kollegor på jobbet som fryner på näsan när jag säger att jag gillar kallt kaffe. Jag gillar mina kollegor.

Jag tänker på vänner som har kommit och gått och vänner som alltid finns kvar. Hur har dom har det nu? Vad gör dom? Har dom gått och lagt sig? Jag måste också lägga mig men jag gillar kvällen. Jag gillar livet, jag gillar min son, jag gillar mig själv men framför allt så gillar jag dig…

det tror jag att du känner till..




Min signaturmelodi just nu

Igår kväll satt jag och lyssnade på gamla ABBA-låtar och kom fram till att det finns så mycket dom har gjort som är verkligen fantastisk musik.
När jag hörde “If it wasn´t for the night” slog det mig att just den låten skulle kunna vara en signaturmelodi för mitt liv just nu. Lättsam, glad och full av energi men ändå med en text som säger att hur mycket man än jobbar och sliter så är det alltid något man saknar.

Hallåan: “Om ni vill se och höra hela låten med ABBA på youtube klickar ni här sen, nu blir det en egotripp i Kärleksförklaringar till förbannelse med Martin…”

Vilken är er signaturmelodi just nu? Om ni går in på animoto.com och gör en video av det hela som ni lägger upp på er blogg eller facebook skulle jag bli väldigt lycklig.. och road tillsammans med så många andra Open-mouthed. En spotifylänk i kommentaren fungerar också..

Technorati-taggar: ,,



I en liten svensk by på 70-talet …

I en liten svensk by på 70-talet kunde man vara ute och leka från morgon till kväll utan att föräldrarna blev oroliga. Då samlade vi getingar i en burk på sommaren, hade nyponkrig och levde rövare i det som vi kallade “lilla skogen”. Lilla skogen var inte mer än en dunge överlevande träd efter bygget av vårt kvarter men ändå så pass stor att man med lätthet kunde leka krig och bygga kojor i. Äppelkart kastades rakt ut och upp i den tomma kvällsluften för att höra en fladdermus komma och plocka den i farten, eller åtminstone trodde vi att det var så. Jag vet än idag inte om det är sant om fladdermöss gillar äppelkart eller om dom verkligen kan fånga dom i flykten, men jag tänker inte ta reda på det för då kanske min illusion från barndomen försvinner och nej, jag hade aldrig sockiplast.

Nyponbuskar, nyponbuskar, hela vägen nyponbuskarPå sommaren spelade vi landhockey hemma på gatan och det fanns alltid någon som man kunde leka med. Bollen i burken, dunkgömme och fotboll var lika frekvent som kvartersfesterna på gröningen precis bakom husen. En stor del av de vuxna kvartersinvånarna dukade upp långbord på sommaren för att grilla, äta och dricka sprit, och under hela kvällen lektes det. Säckhoppning, brännboll och sådana där konstiga “tandemsommarskidor” d.v.s två plankor med rep i båda ändarna som fyra personer ställde sig på och skulle ta sig fortast fram med. Folk var glada och alla gillade att umgås.

På vintern hade jag två backar att åka pulka och snowracer i. Vad jag minns så var dom väldigt stora och långa men jag antar att om jag skulle åka tillbaka för att kolla så är det inte mer än en kulle och 10 meter från topp till botten, men det var ändå där jag hängde. Jag släpade den där snowracern efter mig, trött efter en lång lördag i backen bara för att komma hem till en kopp varm choklad och en kväll framför TV:n. Ibland var jag stressad eftersom jag höll på att missa “Automan” eller “Knight Rider”.
På något sätt håller dom där programmen inte idag och min son, som ser på Knight Rider idag på sexan sitter och hånler lite lätt när jag berättar att det var det häftigaste man kunde se när jag var lika gammal som honom.


..och musiken var hela tiden en central punkt i mitt liv.

Nästan hela min familj och släkt spelar något instrument och det var alltid någon som plinkade på en gitarr eller en elorgel, som var populära då. Musiken som släpptes då var lite banalare och lite enklare men ändå så jäkla bra och en som var väldigt tongivande på 70-talet var Michael B. Tretow som producerade ABBA och gav dom deras sound. Just då var jag inte så inne på ABBA som jag var på Paul Paljett med sin sång om Guenerina och man hör att Tretow har sitt finger med i spelet här. Idag lyssnar jag mest på ABBA och Tretow när jag kommer i nostalgiläge och visst lät livet lite enklare då? Eller min känsla kanske bara är sådan eftersom jag var 10 år och fortfarande barn då? Nej, det var inte enklare då. Det bara känns så…

..och så hade jag den där sköna hatkärleken till min storebror hela tiden, men jag vet idag hur mycket han hjälpt mig och hur han alltid har varit min bästa vän.

Minns du något av 70-talet eller är jag ensam om det?

Technorati-taggar: ,



..och ni trodde att det inte kunde bli bättre?

DSC00003

Fantastiska människor behöver inte bekräftelse. Dom är trygga i sig själv och vet vad dom kan. Underbara män söker inte uppmuntring för att bekräfta att vissa små förändringar i deras liv är bra förändringar.

En del män har ett så pass stort självförtroende att dom inte behöver lägga upp en bild på sig själv på en halvläst blogg, för att senare sitta och kolla kommentarsfältet i hopp om att det inte är någon som är ärlig och säger vad dom egentligen tycker.

Så, på allmän begäran lägger jag upp en bild av mig själv, nyklippt. Inte för att jag söker bekräftelse eller uppmuntran. Jag kommer inte kolla era kommentarer för jag vet redan vad ni kommer skriva. Detta gör jag för ER skull.

Anledningen till min tveksamma, något skräckslagna min och tummen upp beror inte alls på osäkerhet.. nej nej nej…




Godkväll

Min tidiga morgon börjar sätta sig i bakhuvudet som en våt keps och min inbillning att jag hade vaknat precis när kroppen känt sig utsövd var just det, inbillning.  Känner mig så lurad!

Nu ska jag snart iväg till min frisör för att än en gång sätta mig i starkt ljus och mot en spegel. Kombinationen starkt ljus och spegel har sällan varit bra för mitt ego eftersom det är då man ser alla skavanker i ansiktet som man bär omkring på hela dagarna.

Inte blir det bättre när det sitter klämmor i håret och halva kalufsen är bortkammad åt fel håll för att hon ska komma till att klippa där hon tycker att hon behöver. Man ser ut som årets byfåne och det är då man minst av allt önskar sig att byns vackraste kvinna ska komma in och se förödelsen… då är det bara be henne passera och önska henne lycka till med nästa kille...




Godmorgon

Som en belöning för att jag gick till sängs och somnade i god tid igår fick jag vakna två timmar tidigare än vanligt. Tack för den! Nu sitter jag med mitt morgonkaffe och kan lyssna på de sista självande minuterna av nattradion. Hur ofta händer det? Det är väldigt skönt faktiskt…

Sanningen är den att jag väcktes av en dröm som i morgontimmarna var väldigt intensiv. Det var en av dom där drömmarna då jag efteråt tänker att jag måste ringa huvudpersonen i drömmen för att höra om hon lever och allt är bra. Har ni någon gång haft sådana drömmar? Då man verkligen får en känsla av att någon har problem och att drömmen blir som ett skrik på hjälp från honom eller henne?

Nu ska jag snart köra iväg till jobbet. Vad ska ni göra idag?

En god vän frågade mig för ett tag sedan vilket syftet var med min blogg och varför jag skriver den. Jag antar att detta är anledningen. Att dela med mig av triviala saker för att då och då ställa mig upp och säga att jag har något viktigt att berätta. Mina morgondrömmar var inte så viktiga…

Technorati-taggar: ,,



Ett möte med Bert Karlsson

När jag jobbade som säljare på Radio City 107,0 i Malmö hade vi med jämna mellanrum besök av svenska kända personer. En dag var det Bert Karlsson som skulle göra oss den äran med ett besök hos morgongänget för att prata melodifestival och schlager.

De som satt i Radio City´s morgongäng då var Per Scholander, Susanna Dzamic och Truls Ström. Jag vet inte om ni minns någon av dom.
Truls är son till Ola "Solstollarna" Ström, Per kommer från studentradion Radio AF och Radio Syd som bl. a. födde fram Jesse Wallin. Susanna Dzamic har man kunnat höra på Sveriges Radio ett par år och nu är hon tillbaka på Radio City, som idag heter Mix Megapol Radio City 107,0.

Truls och Susanna hade komponerat en egen schlagerlåt och den framfördes live i radion. Bert skulle recensera den. Truls är för övrigt en duktig musiker och tillsammans med Stellan Colt, som också jobbade på stationen, bildade dom en del i husbandet hos Pernilla Månsson Colt i TV-programmet Bumerang.


Jag hade inte mycket till övers för Bert Karlsson sedan innan och han spädde på den där känslan där och då med sina konstanta uttalanden om Susanna Dzamic som "hon med brösten".

"Truls spelar bra och låten är sådär men hon med brösten kan ju inte sjunga...

Året var 2001, minnet är lite grumligt men känslan sitter kvar.

Sånt jag tänker på när det är vinter

På natten den sommaren plankade vi in på det lokala friluftsbadet genom ett hål i stängslet för att svalka våra kroppar som var sommarsvettiga efter en lång, varm och solig dag. Vattnet ångade i den kylslagna luften och vinet i våra kroppar lät oss skratta bekymmersfritt. Jag minns att jag tänkte hur lite jag kunde önska mig mer. Den känslan var så befriande. Jag minns den väldigt väl. Det var vårt egna sommarlov. Året var 2006. 

Efter en timme i vattnet gick vi tillbaka till huset för att värma oss vid den öppna spisen. Gitarren åkte fram och “skönsången” tog sin början. Jag tror inte att vi någonsin tog oss igenom en hel låt innan nästa stod på önskelistan och det var inte någon av oss som kunde mer än på sin höjd en vers och en refräng av texterna, men det gjorde inget. Det var bara vi som hörde och blandat med skratt blev sången ändå väldigt underhållande.

Kanske är det sådana minnen som gör att jag klarar av och tycker om att sitta i en bil i full snöstorm, eller som gör att känslan av att inte kunna ta sig hemifrån inte är så smärtsam? Hur man liksom blir tvingad att slappna av och mysa med film och musik. Jag väljer att lyssna på lite musik från då. När livet var lite enklare.

Hon är en underbar vän. Hon har visat mig så mycket och jag har henne att tacka för så mycket. I min värld är denna låten fortfarande starkt förknippad med tiden vi hade då.




Bland alla saker som gör mig glad

"Läser din blogg. Versen du skrivit är väldig fin. Kram xxx"
Detta sms kom till mig igår, precis när jag hade lagt mig för att sova. Efter meddelandet följde en konversation på Google talk med en av mina nyare vänner men ändå en vän som jag uppskattar väldigt mycket eftersom det är en kvinna som verkligen kommunicerar och lyssnar på vad man säger.

Vad jag egentligen vill säga med detta är att det inte krävs mycket för att göra någon glad.
Varför görs det inte oftare?

Förresten... Hanna och Kodjo´s rap i morse var galet rolig.. :-D