Tankar en måndagsnatt

PerfektAkrylat

Ibland önskar jag att jag kunde säga alla de rätta sakerna på rätt ställe men så kommer jag att tänka på hur tråkigt det är med människor som inte kan göra några fel. Då tänker jag att jag skulle kunna be om ursäkt de gångerna som jag säger något opassande men så kommer jag att tänka på hur tråkiga de personerna är som springer omkring och ursäktar sig för att de inte är perfekta. Det finns inga perfekta personer. De som ändå tror sig vara perfekta är de som visar sig vara det allra minst.

Om jag nu har dessa funderingar.. kan det vara så att jag ser mig själv som perfekt och insiktsfull eller sätter jag mig själv på för höga hästar nu igen? I en tid då vi ska ta ställning och tycka till om allt tycker vi ända bara mest om oss själva.

En förmögen man

Det är möjligt att jag inte är den mest aktiva mannen på nätet för tillfället. Det kan till och med vara så att jag dragit ner min nätnärvaro till något som skulle kunna beskrivas som sporadisk. Och det känns skönt. Om tid är pengar är jag en förmögen man.

Vad har hänt sedan sist?
 Tja, både mycket och inget. Jag halkar runt på vinterhala skånska vägar. Viker ner mig för bilköer och modd. Myser till det där jag sitter i mitt lilla hus på landet tillsammans med goda vänner. Just nu ser jag fram emot en tvåveckors julledighet och tänker på hur allt blir vad man gör det till. Säg vad ni vill men jag vägrar ansluta mig till köphysterin som pågår just nu. Jag måste inte ha en julgran och jag måste inte ge Simon femton julklappar för att i samma ögonblick hoppas på bekräftelsen i ett barns tacksamma ögon. Och detta är en av anledningarna till min nätfrånvaro. 

Mitt löfte är att ge mer av mig själv och min tid till Simon. Nog om det nu innan jag hamnar i en melankolisk jag-är-en-bättre-människa-stämning. Sådant är bara drygt att läsa och kan bara vara uppskattat av den som tänker och skriver det. Vad jag vill säga är att allt är bra och gitarren är stämd.

Till vi hörs igen. Ha en skön tid.


p.s. hoppa in på forumet. Där finns en gåta :D

Man vet att man är man när…

DSC00070

Man vet att man är man när man känner lycka över att köpa två ljuddämpare och rör. När man känner en viss tillfredsställelse över att få dra i bilen och göra något helt, som har varit trasigt. Tänk om allt vore så enkelt att hela…

Drömmer jag?

sm_jessiebites1985_600_1208451302_12576341

“Du ville veta vad jag drömmer om? Jag sa visserligen att jag ville berätta för dig men det känns inte som det jag har att berätta är så intressant. För att vara helt ärlig så vet jag inte ens om jag drömmer nuförtiden. Kanske är det bara en önskan om att ha drömmar kvar som är min dröm?  När slutade jag drömma? Och hur låter det när man slutar drömma? Kan jag tillåta mig själv att drömma?
Jag tror att jag fortfarande drömmer om att vara dig nära, varje vaken sekund, men jag är inte säker. Jag är inte säker på om jag får tänka så. Jag är inte säker på om du tänker så ibland  men jag är säker på att jag fortfarande kan se alla linjer i ditt ansikte, sättet du rör dig på och hur du log med ögonen när du tittade på mig”

-ur nästan perfekt, snart där

Att vara eller inte vara på Facebook

Facebook börjar bli gammalt och slitetNu har både Jonas på Bitterbloggen, Pia på Spaceagegrandma’s blog och Åsa på Osorterade tankar från villaförorten skrivit om att vara eller inte vara på Facebook. Jag skrev ett bittert inlägg om fenomenet för ett tag sedan här på Kärleksförklaringar till förbannelse och det är ett inlägg jag fortfarande står för. Det är inte nyttigt för någon i längden att begränsa sin sociala kontakt till något som finns i datorn. Det är inte heller bra att skriva i sin status hur länge man ska vara borta på semester eller var man kommer vara eftersom det är samma sak som att skriva “mitt hus/min lägenhet står tom så om det är något ni vill ha så är det bara att hämta..”
Nu kan man iofs ställa in så att inte alla ser vad man gör förutom vännerna man lagt till, å andra sidan så är vi så glada för att lägga till vänner i tid och otid. Kreti och pleti som vill vara vän med en får snabbt en plats i facebookgemenskapen. Vänner som man aldrig eller sällan pratar med och som troligtvis aldrig kommer vara annat än en bild på facebook.

Ibland frågar jag Simon om han vill vara med på Facebook men han svarar alltid med ett; “varför skulle jag vilja vara det?”. Sund pojke. Det är nog bara vi i den äldre generationen som fascineras av “möjligheterna” som finns där och som är lite för trötta för att köra dom där extra milen till sin goda vän, bara för att kolla läget och dricka en kopp kaffe. Lyfta luren och ringa. Är allt väl? Bra? kul att höra. Inte? Vad är det som tynger dig då?
Det är inte svårare än så. Bilderna som man så gärna vill dela med sig av till folk som kan vara intresserade av dom går lika bra att maila.

Ändå är jag kvar på Facebook. Men inte så aktiv. Jag har ingen yta jag vill visa upp. Inga bilder för att ge mitt liv en skirare glans. Jag förstår att hålla mitt liv till vad det är även om mina tankar och drömmar kan sväva iväg ibland. Det börjar bli “old news” med Facebook helt enkelt.

Technorati Tags:

Paddling i Kävlingeån

Igår var jag, Simon och Simons mamma och paddlade i Kävlingeån. Vi kan kalla det paddla men det handlade mer om att ta sig till land så säkert som möjligt. Kanoten var lite för liten för tre personer så det försöket förkastade vi ganska så omgående och beslöt oss för att paddla i etapper två och två.. ibland för oss själva.. men skönt var det ändå. Det var länge sedan man satt i en kanot så det var väl dags att uppdatera den kunskapen.

… det blir nog någon tur eller två till.

P.s. ni glömmer inte att klicka längst upp till höger va? Bara klicka på fyndhörnan och stäng sedan ner sidan som kommer fram om ni vill. Bara ni klickar. För övrigt har jag precis gjort ett inlägg på Lyckliga Hundar om Kathleen Edwards. Hoppa in och läs vet jag.

Att vara, eller att inte vara kär? Det är frågan.

Jag skulle kunna skriva långa vackra meningar om hur det är att vara kär. Hur det liksom pirrar till i magen när man hör ett namn, en låt på radion som påminner om personen i fråga eller hur man skyfflar undan sina planer i almanackan så att man får en möjlighet att träffas. Allt det där skulle jag kunna skriva och jag tror minsann att jag har skrivit det någon gång här på bloggen, men helt ärligt… är vi inte för gamla för det där med att dejta? Givetvis inte, men här finns en poäng.

Vi som är singlar och som har varit det ett tag lär ju ha byggt upp vår egna vardag till något som ingen får komma och rubba. Vi kan träffas och prata. Vi kan till och med tycka att den andra personen är intressant att få träffa igen men när det väl kommer till kritan så letar vi fel. “Nej, h*n gillar inte rödvin”, “Nej, h*n tycker inte om att se på de filmerna jag vill se”, “Nej, h*n kör en ful bil”, “Nej, h*n är nog inte min typ”, “Nej, h*n är lite tjock”, “Nej, vad skulle mina vänner säga om jag kom med honom/henne?” o.s.v… Erkänn. Visst är det så? Visst går vi och tror att den perfekta personen står runt hörnet och väntar? Visst har vi gått runt många hörn för att till slut stå någonstans där man började igen? Och visst är det väl så att medan vi letar så är det bra med bekräftelser längs vägen?

När vi sedan tar kontakt med den där andra personen som var så intressant och försöker hitta en ny dag att träffas så skyfflar man inte i almanackan som man kanske borde. Vi hittar saker som gör att vi inte kan träffas och där någonstans inser man att det inte kommer fungera, så varför träffas igen? Vi har ju det så bra som vi har det i vår egna lilla värld av singelskap. Jag tror jag har det lite för bra nu och har beslutat mig för att jag behöver någon annan lika mycket som någon annan behöver mig. Vem vill egentligen utmana det? Ska vi ändra på oss själva bara för det? Vill vi det?

Vi är som snabbmat. Om det inte är färdiglagat får det vara och om maten smakar illa gnäller vi och säger “aldrig mer”. Tänk om vi skulle ta och laga den där middagen tillsammans?

Lyckliga Hundar

Jag har startat ännu en blogg. Du hittar den på http://lyckligahundar.net och heter då som ni förstår Lyckliga Hundar.
På Lyckliga Hundar kommer det bara skrivas om musik som jag gillar så det får ni helt enkelt ta. Här på Kärleksförklaringar kommer jag fortsätta skriva om allt annat. Vi hörs.
image
Technorati Tags:

Att bli en medgörlig tonåring

DSC00061Ibland, men bara ibland är förtonåringar medgörliga. Som igår när Simon skulle klippa sig och jag skulle ta en bild efteråt för att visa nära och kära hur det blev. Normalt skulle det bli protester men inte igår minsann. Det frodas en narcissist vid min sida, eller åtminstone en person med ett stort ego.

Han börjar prata om kostymer, blazers, kavajer, champagne och manschettknappar. Hur slipsar ska knytas och kristallkronor i taket. Jag undrar om det inte blir något bra av den gossen till slut ändå?

Jag lägger in en länk till "Tailor store” här under för att se hur han beter sig när han läser detta inlägget senare men säg inget… detta är en beteendeundersökning. Tailor Store för övrigt är en affär i vilken du själv designar din skjorta, onine.

Att lite motvilligt ge er vad ni vill ha

Efter att jag skrivit hur Simon ratade min version av Sweet home Alabama på Ukulele så jag har mer eller mindre fått en mailstorm efter mig från folk som vill höra den. Så därför lägger jag ut en vers av Ukeversionen av Lynyrd Skynyrds gamla rockfavorit. Jag spelade bara in en refräng mest för att jag tycker det är bra där.. om ni vill höra mer så sätter jag upp en spelning i min trädgård. Inträde 1200:- och egna medhavda drycker bejakas. Drick gärna mycket öl, vin, sprit eller annan alkoholhaltig dryck innan spelningen.

Technorati Tags: ,

En kväll i Tängelsås

DSC00046DSC00043

Simon tycker inte om att bli fotograferad. Han tycker inte heller om när jag spelar Sweet home alabama eller Let it be på Ukulele. Först nu förstår vi varandra. Vem vill lyssna på sånt?


Edit: En kul grej jag upptäckte precis är att om man googlar Martin Hansson så hittar man mig på första och tredje plats. Längre ner finns jag på sjunde plats med mitt Twitterkonto. Vad säger detta om mig? Inte ett skit.. men lite kul är det.

Jag har inte Gevalia här hemma

För ett par veckor sedan var jag med om en rätt så surrealistisk upplevelse. Ni som vet hur jag bor förstår mig nog. För er andra kan jag berätta att mitt hus ligger ute på den skånska slätten mellan fyra åkrar, i stort sett. Det mest exotiska man kan se här, är på sin höjd en swimmingpool hos grannen.

Det var på morgonen och jag hade vaknat tidigt. Klockan var väl halvåtta och jag stod framför mitt hus med en kopp morgonkaffe och håret pekade ömsom mot solen och ömsom mot väster. Plötsligt hör jag hur en lastbil stannar till på landsvägen utanför och någon stiger ut. Lätt nyfiken tittar jag uppför grusvägen som leder ner till mitt hus och får se en svart man komma joggandes mot mig. Han frågade mig efter vägen till Eslöv på knagglig engelska och på lika knagglig morgonengelska försökte jag förklara var han skulle köra rakt fram och var han skulle ta vänster eller höger. En synnerligen trevlig man som jag var tvungen att fråga var han kom ifrån.

Se hela bildenDet visar sig att han är från Nigeria. Vi pratade om fotboll och hur Ghana skulle ta sig vidare i VM. Vi pratade om Lars Lagerbäck som är förbundskapten för Nigeria just nu. Han avslutade med “Take care man, I have to go…” och jag vände mig om för att gå in igen. En synnerligen trevlig man.

Sedan dess har jag funderat på hur han kom hit. Vad var det som gjorde att en man från Nigeria stannar i en lastbil på den skånska landsbygden framför ett hus som jag bor i? Och varför hade jag vaknat tidigare än jag brukar den morgonen? Han hade säkert haft många intressanta berättelser att dela med sig av. Jag skulle kanske bjudit på kaffe?

Technorati Tags:

Att ta saker som dom kommer

Igår var Jonas på besök hos mig och Simon. Som ni ser så hade Simon äntligen fått en motspelare i schack igen eftersom jag har känt mig avigt inställd till spelet de senaste dagarna och varit den där tråkiga pappan som säger nej till att spela. Visst, jag var ju tvungen att lägga mig i Simons spel lite då och då men det hjälpte inte särskilt mycket för Jonas vann ändå. Han är inte bara duktig på att skriva den mannen.

DSC00041
… men det bästa var nog att vi fick tid att sitta ute vid grillen med en flaska vin, två guror och spela “Ta mig till havet”. Ja, det var nog det bästa.

Ta mig till havet. Den och Norwegian Wood och Seasons in the sun och Let it be och Lucy in the sky with diamonds och Basketcase och Blackbird och …

Jobb, jobb, jobb

Att ha semester innebär inte bara lata dagar i solen. Innan jag kan sätta mig och njuta av ledigheten och tystnaden som gör kvällen så skön måste jag se till så jag inte har några distraktionsmoment i trädgården som pockar på min uppmärksamhet.

DSC00037DSC00038DSC00040

Jag frågade Simon vad han ville göra och han valde att rensa stuprören så nu måste jag sitta och hålla koll på vattenspridaren så den fungerar som den ska. Har den rätt antal strålar? Fördelar den vattnet på ett korrekt sätt? Hur är trycket på vattnet, lagom? Så mycket att hålla reda på. Jag var tvungen att ta en öl för att svalka mig medan Simon bara njuter där på stegen i sitt sommarlov. Barn nuförtiden är bortskämda.

Technorati Tags: ,,

En stannfågel

“Jag ska ingenstans, jag bara bryter lite is”

Det finns egentligen bara en artist som jag har lyssnat så mycket på att jag måste köpa nästa singel eller album samma dag det kommer ut för att stilla mitt habegär. Av alla låtar och texter som skrivs i denna världen finns det en man som klarar av att skriva så jag förstår. En del säger att allt han gör blir så lågt, så deppigt, men jag strålar upp som en sol när jag hör hur han skriver.

“Jag bor enkelt igen, det är lite tomt ibland men jag saknar ingenting akut.
Det går inte att sakna tid och jag har en öppen hand,
det här är slutet på en lycklig början”

Jag håller med. Det är inte tjo och tjim med bröderna Jim men det är inte det jag vill ha. Glamour är trevligt men livet jag vill leva är detsamma som han sjunger om.

“För att du syns överallt är det det inte säkert att du finns, det är en konst att bara fylla hål. Och jag minns vad jag minns och jag har glömt vad jag glömt, det behöver inte ens ha hänt. Det kan ha varit längesen och jag kan också ha drömt. Det är en känsla som jag alltid kännt”

Jag är en stannfågel, jag vet var jag har lagt min hatt och den som kommer nära mig har alltid en plats i min värld. Ingen blir lämnad och vill man ha mitt umgänge så säger jag “kom”. Kaffet är snart klart och när vi står på gränsen mellan morgon och natt så tömmer vi en flaska till innan våra vägar skiljer sig åt igen.

“Jag tror det lugnar sig nu, alla tvära kast. Det lilla hjärtat pulserar än.
Jag har suttit här och lyssnat till en sträng som brast, nu har jag lust att ta en ton igen”

De som känner mig vet att jag pratar om Lars Winnerbäck. Det går inte att beskriva mig och mitt liv utan hans ord.

Eftersom “Stannfågel” inte finns på Spotify än så får ni hålla till godo med denna upptagingen från Oslo. Eller gå in på CDON och köpa den och “Från kylan in i värmen” digitalt för 20 spänn.

 

Technorati Tags: ,

 

Annorlunda koncept

DSC00036Jag var och köpte lite mat i thaivagnen som står nere i byn. När jag kommer hem upptäcker jag att attityden som kocken visade mig när jag beställde går igen på påsen maten kommer i. Allt är skit!

Försöker dom säga något?

Saker man kan fundera på om morgonen

Om en spindel planerar att spinna väv mellan två träd och låter kroppen hänga i en nyspunnen tråd i det första trädet och låter vinden föra honom/henne till nästa träd. Säger man att spindeln släpper sig i vinden då?



p.s. jag behöver hjälp med en fråga på forumet ... Vad är detta för blommor?


Nästa gång du kommer

"Nästa gång du kommer ska du få se en fin trädgård” lovade jag en god vän till mig för ett tag sedan och det tänker jag hålla. Ackompanjerad av Rosanne Cash fyller jag naglarna med jord, armar och ben med möda och huvudet med planer.

DSC00027DSC00030DSC00028

När jag petar och påtar i jorden så tänker jag ibland på min fd svärfar. Hur han plockade varje liten rot han kunde hitta med en säregen frenesi. Rötter som knappt var synbara för ögat. Bort skulle dom. Det skulle inte finnas en möjlighet för något ogräs att slå rot så länge han bestämde. Jag fuskar lite och tänker hur han säkert sitter där i sin himmel och suckar över mitt slarv. Sedan kommer jag att tänka på alla timmar han har lagt ner sitt svett i våra rabatter.

“Okej, jag tar den där roten då, men sen får det vara bra. Hör du det Rune?!” tänker jag lite skuldtyngd … likadant varje gång. Tänk om jag en dag har samma inflytande på mina efterlevande…

.. och det är en säregen belöning man får när man till slut kan sätta sig ner och andas ut över åkern. Det är livskvalitet som du inte behöver betala pengar för. Imorgon är en ny dag.

DSC00031 

Technorati Tags: ,,

"Jag vet att du sover.
Känner värmen från din hud.
Bara lukten gör mig svag men jag vågar inte väcka dig nu"


Du säger jag har blivit tråkig men att jag har så lätt att uttrycka mig i skrift som här på bloggen. Du tycker jag skulle gå på fler konserter och jag håller med. Jag ÄR tråkig.
Jag är tråkig såtillvida att jag inte planerar att gå på någon konsert just nu. Jag är tråkig om livet måste vara poolparty, snygga bilar och fest. Jag är tråkig om du inte älskar att sitta framför mitt hus en sommarkväll med en kopp kaffe i handen och prata. Jag är tråkig om du inte ser hur jag uppskattar livet runt omkring mig. Du kan säga vad du vill till mig, jag kommer alltid tycka om dig men det är också tråkigt att säga så.

"Jag skulle ge dig allting du pekar på
men bara när du inte hör vågar jag säga så"

Mycket idag handlar om att inte ha tråkigt. Du ska vara glad, lycklig, framgångsrik med många underbara vänner. Vädret ska alltid vara FANTASTISKT och du måste påpeka att din pool snart är klar och att ditt hus som du håller på att renovera är den viktigaste renoveringen i historien. Alla måste se hur bra du är. Alla måste se vilken lycklig människa du är. Du är inte lycklig, du är bekräftelsesökande. Du vill att någon ska säga till dig hur bra du är.

Gör som du vill så länge du inte har tråkigt. Eller rättare sagt, du får inte visa att du har tråkigt eller ÄR tråkig. Är du tråkig finns du inte. Jag är tråkig, men jag finns, och ingen behöver säga till mig hur lycklig jag är. Min grad av lycka känner jag själv.  Du gör mig lycklig.

"Jag kan inte ens gå utan din luft i mina lungor.
Jag kan inte ens stå när du inte ser på, och genomskinligt grå
blir jag, utan dina andetag"

Kent – Utan dina andetag

All is quiet

“All is quiet on new years day” som Bono sjunger den 1:e januari varje år skulle lätt kunna bytas ut mot “Allt är lugnt i midsommardagen”. 
Jag ser Tomas Ledin framför mig och hur han bredbent sjunger in sommaren. Klädd i jeans och vit skjorta med uppkavlade ärmar hamrar han på en Fender Telecaster från -83. Jag ler och tänker att det är så det ska vara när den svenska sommaren och alla semestrar ska inledas. Vi behöver inte gilla det men vi behöver det. Tryggheten och den varma famnen av minnen som är så sköna. Det är likadant med FotbollsVM som pågår just nu. Vi vill minnas sommaren 1994, vem som vinner 2010 är skitsamma så länge vi kan känna de ljumma vindarna från -94. Grilldoft, camping, GES, varma dagar och ett rus av fotbollsfeber.

Om allt blir som det är tänkt idag kommer jag och en vän till mig njuta av en picnic vid Vombsjön. Det blåser lite javisst, men där vid sjön när kvällen lägger sig brukar det vara lä. Vi hoppas på det. Då kommer gårdagens rester fram. Stekt nypotatis, sillen, gräddfilen, gräslöken, salladen med fetaost och en eller två öl. Det är rätt bra ändå, eller hur?

Det är Lou Barlow som får mig att känna mig from igen..

Technorati Tags: ,

Är det fredag använder vi AXE :D

Technorati-taggar: ,

Kan inte komma på… vad var det nu?

DSC00025

Jag kommer hem och sätter mig med en kopp kaffe i solen. Plötsligt bränner en känsla över mig att det var någonting jag skulle göra, något jag behöver göra. Inte måste.. jag har inga måsten, men något var det. Det är bara det att jag inte kan komma på vad det var.

DSC00026

Äh, jag kommer säkert på det imorgon.

Mañana mañana

Det är bra, det är fint, bara bra, tackar som frågar, finfint, huvudet upp och fötterna ner, jag ska inte klaga. Det finns många sätt att svara på frågan hur du har det. Alla versioner känns lika oinspirerande och inte särskilt informerande. "Hur är det?" säger jag. Ibland vill jag verkligen veta hur det står till med personen i fråga, andra gånger ställer jag frågan av ren artighet och ibland fungerar det som ett svar på samma fråga. 


-Hur är det?
-Det är bara bra, hur har du det själv?

När jag inte får höra ovanstående fråga på ett tag börjar jag undra om jag är bortglömd eller helt enkelt så ointressant att det inte är lönt att fråga. Kanske skulle jag vända på det. Hur kan det komma sig att jag själv ibland glömmer ställa den frågan till mina vänner och min familj? Det handlar inte om att jag är ointresserad eller att dom/ni är bortglömda. Jag är bara lite för mycket "mañana mañana" nuförtiden. Så är det säkert för er också. Jag lovar att bättra mig.

Hur har du det?

Reklam ska vara rolig. Det hävdar jag bestämt!

Snälla ni, surfa in på en annan blogg jag finns på ibland. Ni kommer säkert känna igen er även om den heter Kärleksförklaringar till media. För er som inte vet kom den till när jag började prata om sociala media, reklam och sånt här på Kärleksförklaringar till förbannelse. Hur som helst. Surfa in och kolla en hysterisk rolig reklamfilm för TomTom med Darth Vader… ;)

Subtil signal till en gammal vän

Idag hittade jag en mailkonversation som vi hade för ett år sedan du och jag. Det går inte att låta bli att tänka på hur mycket som har hänt sedan dess. Ibland känns det som det inte hänt något alls. Du skriver mycket om längtan till något nytt, någon som bryr sig om, och en familj. Om resor till Italien och hur du fönstertittar på låtsas in till de som verkar ha hittat rätt. Jag tänkte en stund på om jag skulle ringa till dig och höra hur du mår men det skulle kännas som jag stör. Jag vet inte. Kanske skulle du gilla att jag ringde?

PassionsblommaFör ett tag sedan berättade du för mig att du träffat en man och att du blev galet förälskad. Jag kunde nästan inte med ord uttrycka hur glad jag var för din skull men jag vet ju hur du fungerar. Finns han kvar? Tog han med dig till Italien? Finns DU kvar hos honom? Men det största frågetecknet jag har är om det spirar liv i dig just nu? Jag hoppas det. Jag hoppas du har hittat det du sökte. Jag hoppas att du fortfarande lagar pannkakor och äter special K på kvällen. Jag hoppas din gitarr är stämd och jag hoppas du hittat din plats i en större stad. Jag hoppas du mår bra och jag hoppas passionsblomman finns kvar för den blommar så vackert. Jag hoppas att passionen är din. Är den det?

- -.-- -.. … .. - -. -. .- .-.. . .-. -. .-

“Du måste lära dig att tyda signalerna” sa en kvinnlig vän till mig någon gång förra sommaren och från och till sedan dess har jag funderat på det där. Du måste lära dig tyda signalerna.. Vilka signaler? Som säljare ser jag alla svar som inte är ett direkt nej som en köpsignal. Börjar kunden ställa frågor om produkten så är det genast en signal till att han eller hon är intresserad av vad jag har att erbjuda. Alla frågor som ställs ska vara öppna frågor som man inte kan svara ja eller nej på. Frågor som inleds med vem, vad, var, vilka, hur och när.

Jag började fundera på om hon som sa till mig att jag skulle tyda signalerna hade sänt ut några signaler till mig, men kom fram till att hon inte hade gjort det. Och vad jag vet så har hon inte funnits med i något sammanhang där signaler kan ha skickats. Vad menade hon? Jag är lite förvirrad faktiskt. Jag måste nog ställa frågan tillbaka. Vilka signaler pratar hon om, från vem och var fanns dom signalerna?
Varför kan de där berömda signalerna inte vara tydligare? Varför måste man hela tiden ha en signalradar som surrar i skallen när det är så enkelt. “Jag tycker om dig” och en kram fungerar utmärkt. Det kanske är så att jag inte vill spela det där spelet längre. Min signalspårare är trasig, inlämnad och avställd. När jag får tillbaka signalspåraren ska jag ta den på en provtur för att se om den fungerar som den ska, för det känns som jag har fått tag på ett måndagsexemplar.

(Ja, det är riktig morsekod i rubriken) ;)

edit: nu har jag satt igång en tråd i forumet här på KtF om signalfel

Grön linje

Fil:Stockholm metro map.png“Ta den gröna linjen mot Gullmarsplan”. Det var så han sa och gick därifrån. Den inbitne stockholmaren till tjejen som inte visste var hon skulle ta vägen när jag såg henne utanför T-Centralen. Hon irrade omkring lätt förvirrad med ett headset i örat och jag kunde höra henne säga något om att dom inte hade pengar. En timme senare såg jag henne igen på perrongen där tåget till Malmö skulle gå ifrån. Jag undrar var hon skulle egentligen? “Ta den gröna linjen mot Gullmarsplan” sa han. Sedan dess har jag nynnat på Toni Holgerssons “Grön linje” och undrat om hon kom rätt.

Jag undrar om det över huvud taget är någon alls som kommer rätt i Stockholm. Var man än tittar så är det danskar, tyskar, amerikaner och en och annan afrikan som är på väg någonstans. Stockholmarna själva, vilka det nu är, verkar inte heller veta var dom är på väg. De flesta talar om ett liv på landet med längtan i blicken och hur man önskar sig ett hus vid en stilla äng eller i en skog. Stockholm är som en kropp som får en levertransplantation. En del av invånarna får vara en del av kretsloppet men de flesta stöts bort igen och till slut tar de sig ifrån den ogästvänliga kroppen. Jag pratade med en taxichaufför som levt i Stockholm hela sitt liv. Han var nära pensionen nu berättade han, och i hans ögon finns inte Stockholm längre. Han tror inte på den gröna linjen mer.

P1010003 När jag så kom hem ikväll ställde jag mig framför mitt hus. På vägen bara tio meter ifrån mig kvällsspatserade en fasan. Åkerns raps är fortfarande gul, det unga vetet var lugnt och vinden stod stilla. Det behövdes liksom inte mer. Jag har hittat min gröna linje och den går inte till Gullmarsplan.

Rica - Inatt är jag din


Jag tycker att det är något speciellt att bo på hotell ändå. Hur jag efter en dag på MaskinExpo på Barkarby flygfält tar en låång dusch för att sedan sträcka ut mig på nybäddade mjuka sköna sängar. Jag har öppnat fönstret och lyssnar på stadslivet ifrån Hötorget när jag skriver detta. Någonstans spelar man hög musik och det ligger en fredagskänsla i luften. Ett sorl som lockar till förförelse och lockelse.

Snart ska jag bege mig ut på stan för att se vad Stockholm har att erbjuda denna gången. Jag hoppas på en god stek och ett gott vin till det. Tror ni att man vågar önska sig en god sås till det, eller är det mitt skånska madablod som talar nu?

Torsdagstävling!

Nu är det sådär halvroligt igen så jag tänkte vi tar en liten tävling.
Jag har översatt en känd svensk låt i Google translate och er uppgift blir att berätta för mig vilken låt det är. Artist och/eller namn på låten. Vinnaren får en puss men låt inte det avskräcka er ifrån att tävla. Pojkarna vinner en öl klass 2 och ett kraftigt manligt handslag! Det första inkomna svaret som är rätt vinner..

Sex och snusk å sånt?? Nej tack…

DSC00008Som en del av er har uppmärksammat så finns det en film här till höger. Visst, den är kanske lite snuskig och jag kan inte ställa mig bakom att den faktiskt visar nakna kroppar som har sex. Det är inte alls det jag är ute efter men titta ni bara.. ni… ni som tycker sånt är kul.. jag ska inte hindra er.. titta då för sjutton!

… och medan alla snuskhumrar tittar på nästan-porr så lägger jag in en bild på mig själv för att kompensera kulturbortfallet. Sedan kan ni väl gå in på forumet och förklara för mig vad ordet självdistans betyder för er. Lägg gärna in begreppet narcissistisk i er kommentar när ni ändå är igång. Egocentrisk ger också poäng. Nu ska jag göra blåbärspaj till Anna

Hur du INTE ska göra om du vill nå fram till en person som heter Martin…

Efter mitt förra inlägg då jag bad er trycka på en länk här på bloggen dök det upp en diskussion som gör mig konfunderad. Denna bloggen är kopplad till Google Buzz och postar automatiskt alla inläggen dit. Hans Husman var inte nöjd med att han inte såg en bild att klicka på i Buzz… och därmed var jag, enligt honom, mer eller mindre okunnig om sociala medier.
Märklig slutsats eller vad säger ni?

Har ni lust att läsa?? Klicka på bilden..

image

Technorati-taggar: ,,

Gör mig en tjänst..

Klicka på bilden här under. Klicka en gång… gör det.. bara.. en gång utan att ställa frågor...

Forum på bloggen

Nu finns det ett forum här på bloggen. Vad ska hända där? Det vet jag inte... men kul vore det om ni fyllde på med innehåll :D .. Ni hittar det högst upp i bloggen.

Ville bara säga det... snart tillbaka.

Vaniljdrömmar

DSC00007Vi är många vaniljmänniskor med vaniljvanor och vaniljliv. Vad som är bra med vaniljliv och vaniljdrömmar är att man kan köpa nya när dom tar slut. Så jag tog mig till affären och hittade dom för 17.90 … vaniljdrömmarna. Efter att ha lagat till en vardagsdoftande kvällsmiddag tar jag en kopp kaffe, öppnar burken med drömmar och säger högt för mig själv att “idag är en vanlig, genomsnittlig svensk dag. Motherfucker.”

Edit: “And I make pretty good spaghetti sauce, motherfucker!” Hahahaha… underbart!

Bengt-Åke Gustavsson

Ishockey, Czech Hockey Games, Sverige - Finland Jag har precis sett Sverige slå Kanada med 3-1 i VM-Hockeyn och såklart känns det jäkligt bra inför fortsättningen av turneringen. Det är idel unga friska spelare med jävlar anamma i det svenska laget men jag undrar var dom får det där jävlar anamma ifrån? För inte kan det väl vara ifrån Bengt-Åke Gustavsson som är lagledare?

Varje gång han får en fråga ser han ut som han precis blivit förolämpad och svarar därefter. Har han verkligen så dåligt självförtroende att han tror det inte finns någon som tycker att laget gör en bra insats? Man kan se hur TV-kommentatorerna trippar på tå för att stackars Bengt-Åke inte ska känna sig förnärmad. Säg för guds skull inte till honom att laget kan bli bättre och i synnerhet inte HUR det kan bli bättre. Då kommer svar från B-Å i stil med “Träna du själv så ska vi se hur det går..”, varje gång

Han är hela tiden inställd på att försvara sig mot anklagelser mot sitt dåliga coachande av laget. Vad är det han maskerar? Tycker han själv att han är en dålig tränare? Tycker han verkligen själv att han gör ett dåligt jobb?

Sverige spelade bra ikväll men jag vet i sjutton om det är Bengt-Åke’s förtjänst.

MURRAY-ICE-HOCKEY-WORLDS_

5D022275FBFDD6FBED1CB99FBF014AB4

Är det bara jag som tycker Facebook blivit jäkligt tråkigt?

När jag skaffade Facebook någon gång 2007 var det nytt och spännande. Jag la till vänner och konverserade. Någon skrev intressanta statusuppdateringar som bjöd in till diskussion och det kändes verkligen som ett kommunikationsverktyg. Nuförtiden verkar det som de flesta där inne har blivit lata, eller uttråkade, jag vet inte men oftast består en statusuppdatering av att personen i fråga har gått med i gruppen “kreti och pleti”. Jag kan inte tänka mig att man är aktiv i alla dessa grupper så jag antar att det är en form av statement man gör istället för att komponera en egen mening att skriva. Nuförtiden använder jag i stort sett Facebook enbart för att chatta med vänner jag inte har på msn eller skype.

…och så har vi dom som hela tiden basunerar ut saker i sin status utan att kommentera tillbaka på kommentarerna dom får. Jag har sett dom ute på stan också. Förr satt dom på långbänken utanför bolaget på Mårtenstorget i Lund och skrek åt förbipasserande. Ibland går dom förbi dig sent en lördagsnatt och förklarar för alla högt och ljudligt hur jäkla gott det var att pissa precis, eller att dom letar efter sin sko. En del målar upp bilder av sin fantastiska perfekta men bräckliga vardag. Framför allt så vill man inte kommunicera. Ställ inga frågor, läs vad som står i statusen eller bloggen, fråga inget och lägg in dina egna värderingar så dom passar in i din egen uppfattning om personen. Det kanske är det Facebook handlar om? Konflikträdsla... “Jag säger vad jag vill ha sagt, utan att behöva ta konflikten” …

Facebook är helt enkelt inte intressant eller kul längre… vad kommer sen?

Technorati-taggar:

När jag får oväntat besök

Jag har en besökare här hemma. Strövaren kallar jag honom, eller om det är en hona? Jag vet inte. Låt oss anta att det är en hane. 

Det känns lite som när Kevin Costner dansade med vargar 1990. När vi först stötte på varandra så sprang Strövaren iväg som skjuten ur en kanon. Mötet var kort och intensivt. Hans nerver låg betydligt mer utanpå än mina gjorde och jag trodde det var det sista jag såg av honom. Men i fredags såg jag honom igen. Han smög nyfiket omkring utanför min altan på vad jag tror är jakt efter något att äta och det är mycket möjligt att det finns kvar kattpellets på altanen efter mina två katter som gick bort för inte så länge sedan. 

Igår när jag var ute på altanen hittade jag honom liggande på en av stolarna. Först blev han stel av skräck och tog sats som för att springa därifrån men hejdade sig precis i steget. Kanske ville han testa mig? Han ville säkert se om jag är ett farligt monster som tänker äta upp honom om han tittar bort. När jag sedan började prata med honom blev han nyfiken... fortfarande blickstilla sänkte han huvudet och tittade på mig lite förläget som för att säga; "Jag vet, jag bor inte här men jag har inte någon annanstans att ta vägen. Kan jag inte få vara här på altanen? Jag lovar att inte störa dig".

Det är klart han får stanna om han vill men först måste jag ju kolla så han inte har gått vilse och kommit bort ifrån sin ägare som mycket väl kan vara ett barn som just nu sitter och saknar sin katt mer än allt annat i världen. Men tänk om det är så att han blivit utstött av sin familj och inte får komma tillbaka? Då får han bo hos mig och då måste ju Strövaren få ett riktigt namn.

Kan inte du komma hit? (puffar gammalt inlägg)

Kan inte du komma hit?
Du kan ställa din bil bredvid min och hänga din jacka på samma krok som jag. Vi kan andas samma luft och dricka varandras vin. Dela på brödet som finns och skratta i mun.
Kan inte du komma hit?
Eller ska jag komma till dig?

Detta skrevs för länge sedan…

Rea på bloggen

Bloggvärde.se säger att denna bloggen är värd 125.803 kr men till er läsare tänker jag rea ut den till halva priset. För bara 62.901,50 kan den bli er. Sätt in pengarna på mitt konto så mailar jag över inloggningsuppgifterna med återvändande mail ;). Jag bjuder på en kopp kaffe vid färdig transaktion. Det är bara att slå till!

Så vann han till slut

Det var inte i schack han lyckades vinna över mig. Monopol blev spelet som Simon till slut besegrade mig i. Bankrutt, förnedrad och lätt utskrattad erkände jag mig besegrad när jag skulle lägga in 25.000:- för Diplomatstaden med fyra hus. Allt jag hade var 2300:- och ett gäng intecknade gator…

Nu återstår revanschen, det glorifierade återtåget till tronen. Jag ska ta fram schackbrädet och låta honom veta vem som fortfarande är mästaren. Hoppas jag. Det kanske är en av dom där dagarna då han ska vinna i allt. Kul för dig Simon.. kul…

Fyndlåda

Ser ni att jag har en egen liten fyndlåda här längst till höger? Det är saker jag inte behöver längre så om ni vill fynda så ta en titt där då och då :D.

Igår ville jag lägga ut Simon till försäljning billigt eftersom han var skyldig till en "olycka” som innebar att det inte bara var jag som fick kaffe på mig utan även min laptop. Slutligen insåg jag att det skulle bli svårt att få vettigt betalt för honom så jag lägger ut en bilstereo istället.. och går och kramar honom en gång till.

Skynda att älska, och lite minnen

Ni som läste här igår såg säkert att jag köpt Alex Schulmans bok “Skynda att älska” i vilken han berättar om sin saknad till sin pappa och radio/tv-mannen Allan Schulman som gick bort 2003.
Boken är full av beskrivningar från torpet på vilket Alex tillbringade alla sina somrar med familjen fram till han var 18 år och jag kan känna igen mig i mycket av miljöbeskrivningarna och det svenska sommarlivet på landet, som det skrivs om i boken.

Min familj tillbringade många sommarveckor i hyrda stugor runt om i Sverige. Dalarna, Småland, Bohuslän och Blekinge var bara ett par av landsdelarna vi besökte i den bästa svenska säsongen av alla, sommaren. Det var stigar ner till sjön, flytbryggor som kluckade i vattnet, myggor och getingar. Pappa var den som fixade med en båtmotor som hade havererat eller lagade en kanot som sprungit läck och mamma stod för hushållet. Sköna frukostar på morgonen, väldoftande mat på kvällen och saft och kakor till mig och min bror som tillfälligt blivit inkallade från något av våra dagsprojekt som då verkade livsavgörande och superviktiga.

salubrinOfta fanns det en båt på plats som vi använde för fiske eller utforskande av en liten ö i någon  liten svensk insjö. “Sitt still i båten..” var ord man ofta fick höra från pappa som säkert oroade sig för att någon av oss skulle trilla i vattnet lika mycket som jag skulle göra om jag var ute med Simon på sjön idag. Om man blev stucken av en geting kom mamma med Salubrin och om solen var stark, fick man en ordentlig dos solskyddsmedel faktor 24, eller 56. “Det kan inte bli för mycket..” svarade hon förståndigt och vuxet när man gnällde på att det tog för lång tid att smörja in. Ändå var jag expert på att bränna mina axlar.
paddla3 Men den bästa tiden på dygnet i dom där stugorna vid någon av Sveriges insjöar i början av 80-talet var nog ändå kvällarna. Då när vattnet låg klarblankt på sjön för att då och då brytas av en fisk som hugger en vattenspringare eller någon annan insekt som fick tjäna som fiskföda den kvällen. Allt var tyst, kvällsluften var ljummen där man satt under sin filt och allt doftade friskt som det bara kan göra i en svensk skog vid en sjö på sommaren. Just då kunde man inte tänka sig att vara någon annanstans än just där.

Vad jag vill säga med detta är att vi som växte upp på 70- och 80-talet med sommarlov i vårt vackra avlånga land känner igen oss i boken “Skynda att älska”. Läs den, den är klart läsvärd. Lättläst och läsvärd.

Edit: Som ni ser så har jag lagt ut boken till försäljning längst upp till höger. ;) Passa på..

Måndagsmat och kvällsnöje

Jag: Hej hej, jag är hemma nu?
Mitt andra jag: Välkommen hem! Jag har satt fram lite mat till dig. Jag har redan ätit eftersom du sa du skulle komma hem lite senare.
Jag: Det gjorde du rätt i… Hur har din dag varit?
Mitt andra jag: Jo tack, den har varit bra. Jag hade ett par bra möten nu i eftermiddags och det känns bra inför morgondagen.
Jag: Vad skönt! Förresten, jag köpte den där boken av Alex Schulman som du pratat om. Den verkar faktiskt vara riktigt bra så när du har läst den vill jag gärna läsa den efter dig.
Mitt andra jag: Det får du så gärna.
Jag: Vill du ha vin till maten?
Mitt andra jag: Ja tack, gärna… vad snäll du är…
-------------------------

Herregud, jag måste nog komma ut lite mer… jag ser det nu…

När man inte kan veta allt

Jag läste i en Kalle & Hobbestripp för längesedan där Kalle frågar sin pappa hur man vet att broar tål en viss vikt. Kalles pappa svarar med att man kör en lastbil flera gånger över bron och för varje gång man kör över bron lägger man på mer och mer vikt på lastbilen. När bron rasar väger man lastbilen och bygger sedan upp bron igen, varpå Kalle svarar; “Det borde jag anat”.

När Simon var liten och vi satt i en bil på vägen mellan Eslöv och Hurva kunde jag inte låta bli att vara den där pappan som vill kunna allt. Han frågade mig om vindmöllor. Du vet dom där energigivande sakerna som ploppar upp lite varstans.
 
  - Vad är det där för något? Frågade han
  - Jo förstår du, du känner ju till att jorden snurrar runt. Eller hur? Det där är propellrarna som får jorden att snurra runt. Svarade jag myndigt och kände mig lite som Kalles pappa med ett leende på läpparna.
  - Aha! Fick jag till svar från Simon.

Där någonstans insåg jag att det faktiskt finns någon som lyssnar, tror och litar på mig. Jag insåg hur viktigt det är att vårda det förtroendet jag får av en människa som kommer till mig med sina frågor. Givetvis fick Simon till slut reda på vad dom där vindsnurrorna gör. Denna gången kunde jag ju svaret men visst är det så att man inte har svaren på alla frågor som ställs? Hur gärna man än vill. Då är det bra att kunna säga att man inte vet.

Som Kalles mamma sa till Kalles pappa i seriestrippen jag pratar om längst upp; “Om du inte vet, svara inte”.

Svarar du på frågor utan att veta?

Köp pilotglasögon

Om du vill se ut som en pojke med manlighetskomplex, köp pilotglasögon. Om du inte släppt tanken att Tom Cruise var het hos brudarna på 80-talet och du vill vara som han var då, köp pilotglasögon. Om du är hip-hopare utan egen attityd, köp pilotglasögon. Om du tycker att Södermalm och rosa tröja fortfarande är hett, köp pilotglasögon. Om du vill se ut som en läderbög som förnekar sin läggning, köp pilotglasögon. Om du har lågt självförtroende och bristande självkänsla, köp pilotglasögon. Om någon säger till dig att du inte passar i pilotglasögon så lyssna på din vän. För det är i så fall en bra vän. En skitstövel blir en större skitstövel i pilotglasögon och en mes blir en ännu större mes i pilotglasögon. Så se till att du vet vem du är innan du försöker bära dom.

Behöver jag nämna att jag inte gillar pilotglasögon?

Martin på Spotify

Jag och många med mig har fått den nya uppdateringen för Spotify. Nu kan man se vänners profiler och musiklistor. Eftersom det är kul att upptäcka ny musik så får ni här en länk till min profil på Spotify. Jag vill ha nya favoriter. 

image

Förresten, har ni sett att jag lagt in en Facebook-gilla-knapp längst ner? Tryck på den lite då och då.. bara för skojs skull…

 
SPELAREN
/SPELAREN