Att ha kakan och äta den

Jag skrev igår att jag skulle skriva något om bristande entusiasm och idag har jag fått vatten på min kvarn varför det är så att den ibland inte infinner sig.
Entusiasmen alltså.

De senaste veckorna har många av mina samtal handlat om människor som träffas, man bildar någon form av relation för att till slut visa sig oärlig utan att berätta hur allting ligger till egentligen.
Det är min vän från Oxelösund som träffade en kille, blev ordentligt kär i mannen utan att säga det till honom. När hon berättade hur det låg till var han inte redo för ett förhållande men hade mer än gärna ett förhållande med “speciella privilegier”.. (Jag älskar det uttrycket).
Ikväll pratade jag med en annan vän som liksom Oxelösundsvännen träffade en kille, ville satsa, och så visar det sig att denna killen har två tjejer på samma gång. Inte helt ärligt alltså.
Jag själv har försökt bjuda ut en tjej som jag har på FB rätt länge nu. Jag har hela tiden förstått att hon inte var så intresserad men jag ville ha ett Nej från henne. Hela tiden kom det “Man vet aldrig”, “Kanske det..”, “Någon gång så kanske….” och så vidare. Trötta mig… jag fick fram svaret till slut.

imageHur kommer det sig att människor idag allt oftare vill ha kakan och äta den med? Det är just sånt beteende som gör att jag tappar intresset och engagemanget att satsa och gå framåt. För sjutton, våga säga som det är. Satsa på något. Säg ja, säg nej. Fungerar det inte går man vidare. Människor är inte prylar man har i små lådor som man tar fram när man behöver. Jag skyller på Lill Lindfors!




5 Kommentarer:

Erica sa...

Lustigt att du hade detta som tema. En fråga jag också har undrat. Vi vill gärna ha, men är inte riktigt beredda att ge vad det krävs. Minsta mostståndet lag för maximal utedelning verkar vara given nu för tiden.

Martin Hansson sa...

Jepp.. helst ska man vara en fågelunge som får maten nerstoppad i halsen...

Anonym sa...

Ja, inte sant Martin. Du kanske ska se på hur du själv är också?

Martin Hansson sa...

Det var en modig, insiktsfull och anonym kommentar. Är du kanske en av dom jag varit ärlig mot eller helt enkelt inte lovat för mycket och som inte är nöjd med det? Hursomhelst så vore det väldigt kul att nyansera diskussionen med ett namn som tydligen känner mig väl.

Anonym sa...

va fan, efter de 18 år jag känt dig...joo, du ÄR ärlig, bra, god, fin, kärleksfull....och mycket mer. Men det är inte jag som skrivit det anonyma ;-) Hanna.

Skicka en kommentar