Ni som känner mig vet att jag med jämna mellanrum har varit aktiv på diverse dejtingsidor på nätet bara för att konstatera hur mycket tid det tar och hur jag tycker att det allt som oftast är ett slöseri med tid.
Så, idag var jag inne på mötesplatsen igen efter ett par månaders frånvaro, kollade lite mejl och vem som hade besökt min profil och… ja, ni känner säkert till vad jag pratar om.
Något som slår mig idag och som jag stött på väldigt ofta är att många skriver i sina profiler att; “Du får ta mig som jag är”. Jag har hängt upp mig på det där. Visserligen tänker jag också så. Jag vill helst inte vara någon annan än mig själv inför den personen jag träffar men varför ska man inte kunna göra sig till lite grann? Varför vill man inte göra det där lilla extra för att visa hur mycket man tycker om någon? Varför vill man inte visa en lite bättre sida än den som är vardagen och hur ska man egentligen kunna få den där rätta känslan när man inte känner att tillfället då man träffas är speciellt?
Skulle det vara för mycket begärt att få känna att någon anstränger sig för att visa hur mycket hon eller han tycker om en. Åtminstone när man börjar träffas. Vardagen kommer tids nog, men även i vardagen är det ju viktigt att göra det där lilla extra för varandra för att visa hur mycket man tycker om att personen är i ens närhet. Har hela “självständighetstänket” i Sverige gått över styr? “Jag är den jag är och gillar dom inte det så skiter väl jag i det”, “Det finns ingen bättre än jag”.. o.s.v.. Är det därför vi har så många singlar i detta landet?
Jag har visserligen stött på personer som har svårt att hantera det där med att man kommer med en present eller lagar middag för att överraska. Det är tydligen jobbigt och någonstans verkar dom känna att man tar bort deras självständighet när dom inte behöver göra något själv. Är det så svårt att sätta sig ner och säga “Har du gjort detta för mig?! Tack!”. Jag vet att jag skulle bli jätteglad för en sådan gest. Tyvärr kommer dom alltför sällan nuförtiden.
Skriv inte; “Jag är den jag är och det är den du måste älska”… Jag skulle vilja se; “Jag är inte perfekt men gör gärna lite extra för att göra vardagen vacker…”
Jag loggade ut igen. Dom där sidorna är en återvändsgränd.
3 Kommentarer:
Det krävs att man loggar in någon gång ibland för att inse att dom där sidorna är just det...en återvändsgränd. Det finns andra och bättre sätt att möta en annan person på.
Precis vad jag tänker! :-D
hmm ... det du beskriver har ju egentligen inte med nätdejting att göra... det har ju med personers inställning, oavsett var du träffar den personen. Eller hur?
Jag har efter några års singelliv träffat den underbaraste man jag kan tänka mig, och det var just genom mötesplatsen. Men vi gör det underbart tillsammans. Både jag och han vet vad som inte varit bra i tidigare förhållanden. Vi vet vad vi behöver och behöver ge för att detta förhållande ska fortsätta vara speciellt.
Det kanske handlar om både att man mognat som person och att våga ge och ta. För mig har det varit viktigt att träffa någon som älskar mig för den jag är, efter tidigare förhållanden där jag tvingats att ändra allt för mycket på min personlighet. Det innebär ju inte att, detta för mig självklara krav, gör att jag inte kan ge lite extra för att glädja min partner.
Det är ju just i vardagen som dom små dagliga gesterna uppskattas mest. En bäddad säng, nybryggt kaffe när man kommer hem från jobbet, en blick en beröring, listan kan bli lång.
Martin jag tror du ibland ska läsa lite mellan raderna … kan stå mycket där, mycket bra.
Skicka en kommentar