En metafor till en vän som vet

image 
Klicka gärna på bilden.. så får ni höra en skön låt på Spotify

Jag rev hål på en ruva från ett gammalt sår som egentligen läkt för länge sedan. Det var ett misstag och såhär efteråt ångar jag att jag gjorde det men vad ska jag säga? Det kliade lite och när jag satte fingrarna till för att stilla klådan gick den av. Varför skulle jag göra så?! Det är ju löjligt att göra så när man är en vuxen man!

När såret blottades såg jag hur djupt det en gång var och i ren självbevarelsedrift tänker jag inte gå igenom samma konvalescens igen. Nu har jag satt på ett plåster och hoppas det ska läka snabbt men det kräver så mycket av mig och jag vet inte om jag orkar utan hjälp. Jag ångrar att jag sa något men antar att stunden kräver att alla inblandade förstår varför jag måste vila och inte kan höra av mig lika ofta som förr. Det innebär inte att jag är okontaktbar, bara lite tyst. När jag är hel igen tror jag på att allt blir som förr igen. Det blir nog snart. Så måste det bli, vad vore det för mening annars?

Om du vill skriva ett brev till mig och berätta hur du har det gör gärna det, det blir inte till salt i mitt sår. Mer som balsam för själen.

0 Kommentarer:

Skicka en kommentar