A little respect you little teenage dirtbag please!

Kommer ni ihåg Wheatus? Det där bandet med sångaren som låter som något ur en Disneyfilm och hade en hit med “Teenage dirtbag” på det glada 1990-talet? Innan vi fick ett nytt millennium gjorde dom en cover på en av mina absoluta favoritlåtar från Erasure och just nu känns den jäkligt bra att lyssna på.

Jag fullomligt älskade och älskar trummorna i “Teenage dirtbag” och skriver fortfarande låtar med dom i tankarna…

Detta är jag just nu…

En medarbetare till mig har tydligen en speciell gåva som innebär att hon kan måla personligheter och igår kom hon till mig med en målning av MIN personlighet. Den ramade jag in och satte upp på väggen i hallen. Enligt konstnärinnan så kan den ge mig lycka och tur så jag hoppas på någon högre makt som ska ingripa snart.

DSC00003

Detta är alltså min person just nu där delfinerna står för intelligens (och det är många delfiner), det orangea för kreativiteten, det röda för den jordsliga kärleken och det blåa för språk och tal. Det finns ett antal färgdimensioner till som beskriver vem jag är men det är lite svårt att gå in på här. För övrigt så såg hon Simon och mig tillsammans med en tredje person som jag hör ihop med själsligen vilket gör mig lite glad eftersom jag länge tvivlat på den fronten. Det gula fältet beskriver min energi just nu och det gröna är min själ. Som ni ser så ligger den gröna väldig nära ansiktena som kan tydas som att det just finns en tvillingsjäl i mitt liv.

Jag blev så in i bombens glad av denna målningen att jag förvånar mig själv. Den är personlig och konstnärinnan målar dessa utan att ha kontroll över processen, enligt henne själv. Bitarna faller bara på plats. Ungefär som framtidsmålaren i “Heroes” om ni minns. Hur som helst så är det precis denna typen av gåvor och omtanke som gör mig lycklig och tacksam.

En kväll med Muse

Jag har tillbringat en del av min kväll med att höja bandet Muse till skyarna och det är inte ofta jag gör så med någon som inte heter Lars Winnerbäck men det finns de som sticker upp lite då och då, som får mig att må jäkligt bra helt enkelt.
Bland andra har Glasvegas, U2, Bruce Springsteen, Josh Ritter, Joshua Radin, Bon Iver och Lou Barlow gjort det för mig tidigare, och så då Muse…
 

Tillsammans med Sjumilakliv har jag twittrat och tjattrat om detta bandet med den mäktiga musiken och mastodontarrangemangen som bara svämmar över alla dina sinnen. Jag är helt säker på att ni någon gång hört dom på radio men surfa in på Spotify och lyssna på det som inte är radioskval så märker ni att det finns såå många olika sidor av detta bandet. Favoritlåt? Alla?

Måste jag nämna någon eller några favoriter så är det Map of the problematique och Soldiers Poem som står ut, men som sagt, det finns såå många favoriter här så det är egentligen orättvist att ta ut en. Tack till Sjumilakliv för inspiration!

Att vägra truckerkeps

Jag kan verkligen inte förstå att en del människor envisas med att varje dag trä på sig en truckerkeps som var inne för tio år sedan, men som redan då fick ungdomar att se ut som Skurt eller som om dom var på väg till arbetsförmedlingen med ett stopp vid socialen. Detta är nog det plagg jag retar mig mest på. Jag vet, det finns säkert plagg jag har på mig som retar andra men detta är min blogg eller hur?

Är det verkligen så att man tycker det är snyggt eller tufft med en truckerkeps eller är det ett resultat av lättja och oförmåga att förändra sig själv? Jag ser dom jäkla kepsarna varje dag och lika ofta känner jag mig som den där farbrorn som gnäller på ungdomar, men någon jävla stil kan man väl skaffa sig!
Till er som bär truckerkeps – Det får er att verka “mindre” begåvade. (Sagt med ironi och betoning på att det får en person att se korkad ut)

Så, nu har jag fått kräka av mig lite. Då kan jag passa på att frågar er…
Vilket plagg retar ni er mest på?

Killcats!

image 05.32 vaknade jag och fick höra att en mus hade belägrat min arbetsbänk i köket för att inta en påse tortillachips som jag njutit av kvällen innan. Vad musen inte visste var att jag hade två mördarkatter på standby ute på altanen. Jag släppte in dom och briefade om situationen. Efter lägesrapporteringen var klar sa jag bara “kill, kill, kill!”

Som två obarmhärtiga elitkatter skred dom till verket och anföll musjäveln från två håll. Det var över på ett par sekunder med en tydlig signal till musen.

GE FAN I MINA TORTILLACHIPS!!!

En metafor till en vän som vet

image 
Klicka gärna på bilden.. så får ni höra en skön låt på Spotify

Jag rev hål på en ruva från ett gammalt sår som egentligen läkt för länge sedan. Det var ett misstag och såhär efteråt ångar jag att jag gjorde det men vad ska jag säga? Det kliade lite och när jag satte fingrarna till för att stilla klådan gick den av. Varför skulle jag göra så?! Det är ju löjligt att göra så när man är en vuxen man!

När såret blottades såg jag hur djupt det en gång var och i ren självbevarelsedrift tänker jag inte gå igenom samma konvalescens igen. Nu har jag satt på ett plåster och hoppas det ska läka snabbt men det kräver så mycket av mig och jag vet inte om jag orkar utan hjälp. Jag ångrar att jag sa något men antar att stunden kräver att alla inblandade förstår varför jag måste vila och inte kan höra av mig lika ofta som förr. Det innebär inte att jag är okontaktbar, bara lite tyst. När jag är hel igen tror jag på att allt blir som förr igen. Det blir nog snart. Så måste det bli, vad vore det för mening annars?

Om du vill skriva ett brev till mig och berätta hur du har det gör gärna det, det blir inte till salt i mitt sår. Mer som balsam för själen.

Från kylan in i värmen

image Herregud, nu är det snart innebandy igen. Om 45 minuter ska man stå där igen inför fullpackade läktare och en genomträngande smärta i benen. Jag tror jag tar bakvägen in idag så jag undviker den mesta uppvaktningen från väntande fans. Vad tycker ni? Är det rätt av mig att nonchalera alla som vill ha autografer eller borde man stanna och göra deras dag komplett?

Vän med speciella privilegier

Det finns en vän i mitt liv med speciella privilegier jag faktiskt aldrig har nämnt här av olika anledningar. Hursomhelst så är det en vän värd all omtanke och tacksamhet. När vintern är som kallast och det blåser snålt runt husknuten träffas vi. När höstens vindar tar i lite extra och man fryser in i benmärgen träffas vi. När sommarens varma dagar blir till natt träffas vi. Det är lite som en flykt från verkligheten och en tid att njuta av.

Tack till dig... 

Du vet säkert vem du är.
Tack för att du finns när våren känns som en evighet bort.

En lördag i jazz

Melody Gardot Godförmiddag, här sitter jag och lyssnarMelody Gardot tillsammans med en kopp kaffe och njuter av en tid som liksom står stilla. Jag älskar helgmorgnar.

Vad står på schemat idag då? Jag ska snart iväg till en vän för att hjälpa honom att sätta upp ett kök. Ja, jag snickrar och har lite talang på den fronten efter att ha växt upp med en pappa som kommer från en snickarfamilj. Efter det ska det köras till Lund för att shoppa en del födelsedagspresenter, kläder och mer vin. När kvällen kommer blir det släktkalas och vidare därifrån finns det en återresa till Lund i planerna. I allt detta finns det en fajt med “min gamla vän, demonen” som gjort sig påmind igen. Livet går vidare. Kanske kommer det ett samtal från Kina idag som kan leda mig in på ett nytt spår? 

Igår fick jag en inbjudan till Magnus Tingseks releasefest för hans nya platta. Att folk tänker på mig och ger mig så sköna sms gör mig glad och såhär dagen efter ångrar jag nästan att jag inte gick dit även om jag hade en väldigt trevlig och skön kväll med goda vänner igår. Gårdagskvällen fick mig att koppla på känslosläpet igen. Kanske bara nyttigt för mig, vem vet? Tiden får utvisa.

…Förresten, Melody Gardot är riktigt skön!

Vad ska ni göra idag?

Technorati-taggar: ,,

Våldsamt sugen!!!

Har ni läst om han som runkade så lastbilen välte? Jag tror aldrig att det varit så illa eller akut här... (fniss). Jag och fröken Kallio skrattar lite gott åt det.

Som Robin Hood ungefär

Jag sitter och funderar på rånet som utfördes i Västberga som ännu en gång visar hur man kan rulla upp den svenska polisen så som svenska handbollslandslaget gjorde med försvar på sin storhetstid med "gurkburken". Rånarna har gjort en spektakulär kupp som saknar motstycke i Sverige och nu visar det sig att polisen hade fått indikationer att det var på gång sedan flera veckor tillbaka men av någon anledning lagt ner bevakningen som då sattes upp.

Ärligt talat polisen.. medge att ni har klantat er återigen. Låt bovarna springa så ni får tid att sätta er ner och se över er verksamhet. Dom satte en väska med ordet "bomb" på bredvid polishelikoptrarna och så sattes dom ur spel. Det var fyra-fem polismän som satt hukade bakom en polisbil i trekvart och såg på när männen på taket hissade upp säckar med pengar i helikoptern, enligt ett vittne. Nästan två timmar efter rånet går polisen in i huset med dragna vapen för att "säkra" byggnaden. Modigt, vågligt, påpassligt och otroligt otajmat! När ska polisledningen visa beslutsamhet och handlingskraft mot grövre brottslighet som inte bara innefattar stökiga ungdomar på stan en fredagskväll i Göteborg?

Ni kommer inte lösa detta fallet heller och vi som älskar film kan se fram emot en skön skildring av detta rånet med Persbrandt i rollen som den skogstokige polisen som inte får handla hur han vill. Shanti Rooney spelar rånaren som skrattar hela vägen till balkan och Jakob Eklund som hukande polisen bakom sin bil...


Detta är inget inlägg

En vän till mig hade fått höra att man ska skriva i sin blogg som en dagbok och jag hakade på den tanken och planerade att skriva något varje dag men inte idag.

image Jag vaknade 6.54 gick upp och duschade, körde till jobbet och var där kvart i åtta. Strax innan tolv gick jag på lunch. Idag var det köttbullar med brunsås, potatismos och lingon. Kort efter imagetvåslaget satte vi oss för att fika och när klockan slog fyra gick jag ut genom portarna och körde hem. Nu sitter jag och tittar på “The Specialist” med Sylvester Stallone som är en av historiens alla dussinfilmer fylld med macho macho män.

Jag har inget att klaga på. Solen skiner inte på den som står i skuggan så varför gå dit? Nej, jag har helt enkelt inte så mycket att säga så idag blir det inget inlägg. Sorry.

Fröken höst

Hon skulle aldrig göra sig sårbar igen, ingen skulle få ta sig in. “Fan, fan, fan” var det enda hon sa när murarna till slut ofrivilligt raserades. Hon kände sig säker innan. Hon var stark och trygg, men säkerheten var en vägg av sand och när solens strålar värmde sanden torkade väggen och föll ihop. Regnet som föll tynger nu hennes axlar och åter igen kommer otillräckligheten och gör sig påmind. Hon bär så mycket kärlek vid sitt bröst men ändå känner hon sig som höst.

image Hon har fått mina ord. Jag har fått ge mina ord till henne. Det gör mig glad. Vi kommer alltid tillbaka till varandra. Vi två som aldrig träffats mer än i det till synes oändliga sökandet efter en plats att stanna upp vid med ett nöjt leende på läpparna. Platsen man inte behöver lämna. Jag önskar jag kunde göra mera men vem är jag att tränga mig på? Vad kan jag göra mera? Och vad ska jag säga? Jag älskar ju hösten. Rimfrost och det söta oset från sockerbruket. Färger från jorden, rinnande näsor och tjocka halsdukar. Man andas lite lättare. Hennes höst är inte min men jag önskar hon kunde se den som jag ser den.
Jag önskar hon ser att hon bär så mycket kärlek vid sitt bröst.

Att inte ångra sig

imageNågon gång varje kvartal tillåter min kropp sig att drömma. Eller rättare sagt, min hjärna. Jag antar att den tycker den har fått så mycket sömn att den sprattlar till ibland då, på natten. Går upp och tar sig en nattmacka och börjar fundera medan jag lugnt ligger kvar i sängens varma famn. Jag kan förstå att den behöver reda ut en del saker och ting som samlats där under dagarna och veckorna då tiden är för kort men varför måste den alltid fundera på sånt som är hemskt på natten och väcka mig! Får ta ett snack med den imorgon.

Idag såg jag en man i sjuttioårsåldern på TV som fick frågan om han ångrar något i sitt liv och han svarade, “Att jag aldrig gifte mig. Det fanns möjligheter till det men det är fyrtio år sedan sist…”. Tänk om jag måste stå där om 40 år och säga samma sak i TV.
Jag vill inte ångra något. Jag ångrar inget idag men jag har en stark önskan om hur saker och ting ska bli. Tänk om jag missar det där tillfället som ges för att allt ska bli så?

Note to self: Ta möjligheterna eller skyll dig själv Martin

Technorati-taggar:

Att vara…

Jag pratade med Tiina igår och Jenny idag. Båda säger samma sak. Allt står stilla och är oinspirerat. Bloggar som tidigare har varit väluppdaterade lever idag ett liv likt en ödestad i öknen. När jag kör genom byn ikväll för att fixa lite mat så finns det inte en själ inom synhåll. Vad är det för fel på världen? Jag älskar dynamik, men just nu är det lite väl långt ner i svackan och jag väntar på en rekyl uppåt som inte är av denna världen.

Jag blir så trött på människor som säger “ja”, men menar “kanske”. Jag blir lite bitter på ett “självklart” när dom menar “Jag har inte tid”. Jag är trött på att vara glad, positiv, spontan och öppen för förslag när det inte är många som ger det där tillbaka. Nu vill jag ha tillbaka, annars kan det vara. Jag är less på att vara besviken och till hands när det skulle kunna passa. Jag vill inte ha en chatt utan svar. Jag vill ha en konversation, ett utbyte, en blick att drunkna i och en sång som ledmotiv. Detta är en tid för värdering.

Lars Winnerbäck på Myspace

Idag har man fått lyssna påFribiljett mot himlen” som kommer finnas på Lasses nya skiva. Slink in på hans Myspace-sida och säg vad du tycker. Själv så är det med ett litet “Nja…” jag går igenom den för första gången. Kanske växer den, kanske inte. Just nu låter den mest som jag känner mig ikväll. Trött.

image

Technorati-taggar:

Gymkvotering?

Nu tänker jag skriva något som säkert renderar en del irritation och märkliga kommentarer men se allt detta som en fråga istället för ett konstaterande.

image

Häromdagen pratade jag med en god vän som hade varit och tränat. Tydligen har dom på gymmet vilket hon tränar, en speciell avdelning avsedd bara för kvinnor, tjejer, damer eller vad man nu väljer att kalla det. Män FÅR inte vara där. Hon själv tränade i den “mixade” lokalen eftersom även hon tyckte det var lite märkligt att träna med enbart kvinnor. Dessutom vill hon ju spana puddingar när hon sitter där på cykeln och värmer upp. Smida sina planer och få med sig ett telefonnummer till alfahannen hem.

image En kollega på mitt jobb berättade att även hon hade varit på ett gym som är avsett bara för kvinnor. Jag funderade på varför det är så? Har jämställdheten och feminismen gått över styr här… på gymmen? Varför ska det finnas gym avsedda bara för kvinnor?! Hade det varit på andra hållet med gym enbart för män hade spaltmetrarna radats upp i tidningar och bloggar men icke. Nu är det helt okej. Vi hör inga arga kvinnor som spottar på männen och som talar om för oss hur insnöade vi är och hur orättvis världen är för kvinnor. Murarna är inte översköljda av arga flickor med plakat. Inget kvoteringssnack här inte. Det är okej.

En anledning till att det har blivit såhär kan ju vara att en del kvinnor känner ett litet obehag inför det faktum att dom kanske känner sig otränade som nybörjare, men bara det faktum att dom tagit sig till ett gym borde väl vara belönat med ett “Bra, gjort! Kom igen detta fixar du!”. Jag har inte stött på ett gym på vilket jag känt mig ovälkommen eller betittad på, otränad som jag är. För den delen så kan ju även killar känna ett litet obehag över att sätta sin fot på ett gym för första gången på länge. Kanske första gången någonsin. Borde det inte då finnas ett gym bara för killar eller rent av för killar som är nybörjare? Ett gym på vilket man som man kan vara, utan att känna sig betittad på och känna sig som ett objekt i det andra könets ögon. ;-)

imageDet finns säkert fler exempel på det jag skriver om och vad är nästa steg? Restauranger bara för kvinnor? Gator, trottoarer och vägar som bara får beträdas av kvinnor? Offentliga toaletter som bara kvinnor får använda? (Kunde inte låta bli den sista haha)

För övrigt i feministfrågan är jag av den bestämda åsikten att alla ska ha lika lön för lika arbete.

Vad tror du om allt detta?

Technorati-taggar: ,,

Att vara man

Under två samtal med två av varandra okända personer de senaste två dagarna har min manlighet fått sig en törn när jag fått kommentarer om att jag tänker som en kvinna. Att jag tydligen har en förmåga att tydligt förstå vad dom säger. Det ska tilläggas att personerna som sa detta var båda kvinnor och goda vänner. image

Så, för att bättra på min manlighet sitter jag just nu och tittar på tipsextra, dricker öl och skriker “Utnyttja kanterna!!”. Elfsborg mot Gais 0-0, och jag känner igen namn som Teddy Lucic, Anders Svensson och Bajrami. Lite lätt nöjd nickar jag och tänker att jag minsann inte är så omanlig som man kan tro. Bara lite känsligare.

Att vara med Voddler

Som ett litet barn på julafton klickar jag på länken i mailet jag fick idag angående en invite till betaversionen av Voddler. Det var lite meck att installera, med betoning på lite, men nu rullar det på fin fint. Utbudet är inte stort och än så länge inga TV-Serier men vad ska jag säga? Det är en beta…

Innan varje film får man en reklamspot som inte alls känns jobbig utan mer som en bekräftelse på att filmen snart börjar. Inne i filmerna är det inte reklam… än… men det kommer kanske vem vet? Jag lägger upp en liten mobilkamerafilm här så ni ser hur det fungerar och hur snabbt programmet är. Kvaliteten på min film suger men inte i Voddler ;-).

just det.. jag spolar fram lite i slutet av DENNA filmen. Det har inte något med Voddler att göra i sig.

Technorati-taggar:

En spaning på dejtingsidor

Ni som känner mig vet att jag med jämna mellanrum har varit aktiv på diverse dejtingsidor på nätet bara för att konstatera hur mycket tid det tar och hur jag tycker att det allt som oftast är ett slöseri med tid.
Så, idag var jag inne på mötesplatsen igen efter ett par månaders frånvaro, kollade lite mejl och vem som hade besökt min profil och… ja, ni känner säkert till vad jag pratar om.

imageNågot som slår mig idag och som jag stött på väldigt ofta är att många skriver i sina profiler att; “Du får ta mig som jag är”. Jag har hängt upp mig på det där. Visserligen tänker jag också så. Jag vill helst inte vara någon annan än mig själv inför den personen jag träffar men varför ska man inte kunna göra sig till lite grann? Varför vill man inte göra det där lilla extra för att visa hur mycket man tycker om någon? Varför vill man inte visa en lite bättre sida än den som är vardagen och hur ska man egentligen kunna få den där rätta känslan när man inte känner att tillfället då man träffas är speciellt?

Skulle det vara för mycket begärt att få känna att någon anstränger sig för att visa hur mycket hon eller han tycker om en. Åtminstone när man börjar träffas. Vardagen kommer tids nog, men även i vardagen är det ju viktigt att göra det där lilla extra för varandra för att visa hur mycket man tycker om att personen är i ens närhet. Har hela “självständighetstänket” i Sverige gått över styr? “Jag är den jag är och gillar dom inte det så skiter väl jag i det”, “Det finns ingen bättre än jag”.. o.s.v.. Är det därför vi har så många singlar i detta landet?

Jag har visserligen stött på personer som har svårt att hantera det där med att man kommer med en present eller lagar middag för att överraska. Det är tydligen jobbigt och någonstans verkar dom känna att man tar bort deras självständighet när dom inte behöver göra något själv. Är det så svårt att sätta sig ner och säga “Har du gjort detta för mig?! Tack!”. Jag vet att jag skulle bli jätteglad för en sådan gest. Tyvärr kommer dom alltför sällan nuförtiden.

Skriv inte; “Jag är den jag är och det är den du måste älska”… Jag skulle vilja se; “Jag är inte perfekt men gör gärna lite extra för att göra vardagen vacker…”

Jag loggade ut igen. Dom där sidorna är en återvändsgränd.

Technorati-taggar: ,,

Att känna sig oberoende och att vägra vara bland de sjuka

När sjukvårdsinformationen hade lyssnat på mina symptom och krämpor tyckte dom att jag skulle ta mig till närmaste vårdcentral för att göra en ordentlig undersökning. Det var inte rekommenderat att jag körde själv i mitt “tillstånd” så jag fick ett nummer till “sjukresor”.
“Är inte det sådant som äldre människor utnyttjar?” tänkte jag i min lilla naiva värld. Nej minsann jag kör själv!
image
EKG var bra, sänkan var bra, blodtrycket normalt och inga konstiga ljud när jag andas.
Allt var alltså bra. Förutom den där lilla saken med magkatarr… Fast det känns som en förkylning i jämförelse med risken för hjärtinfarkt som sjukvårdsupplysningen pratade om. 

Det blir alltså en historia att berätta för barnbarnen eller grabbarna i gänget. Hur jag körde själv trots att jag blivit avrådd från att göra det. Så jäkla manligt! … men säg inget till sköterskan

Martinord

Eftersom det har blivit så populärt att förklara sina ord på bloggen så att alla, även den mindre begåvade människan, kan förstå vad det är man skriver så ska jag försöka göra ett litet lexikon över använda ord på kärleksförklaringar till förbannelse. Mogi har gjort det och även Marcus Birro så varför inte jag?

http://mymlanthereal.wordpress.com/2009/08/31/birro-gor-en-mogi/

Så, lite användbara Martinord:
Katt – Ett djur med fyra ben som säger “Mjau!”
Lars Winnerbäck – En man som vill gå åt samma håll och får för sig att det är någon som är tillbaka hela tiden. Har dessutom lite problem med att få ordning på sitt liv men det är tanken som räknas ändå.
Häromkvällen – En obestämd kväll som redan har hänt. Mest troligt är det att den inträffat två kvällar INNAN nuvarande kväll. 
Vän – En person man känner tillhörighet med. Det finns olika vänskap men alla har en förmåga att beröra någonstans på djupet. Kan lätt förväxlas med ordet “bekant”.
Blogg – En sida på nätet som man fyller med text som handlar om sådant som hänt, man vill ska hända, HUR det borde ha hänt eller ska hända. Ofta skrivet av någon som behöver någon form av bekräftelse vilket kan förklara bloggares ständiga kamp om bloggarens rättigheter och kraft att påverka.

Detta är ju bara ett litet axplock av alla orden jag har skrivit här på bloggen (Jag har skrivit JÄTTEmånga jag lovar!) så jag hoppas att jag förklarat dom så att alla, även mindre begåvade, kan klara av att förstå vad jag skriver när dessa orden förekommer. Ni som inte förstår ändå är välkomna att skicka mig ett mail så ska jag försöka förklara så snart jag kan.

(Sarkasm är rätt skönt ibland)

 
SPELAREN
/SPELAREN