Nu har det gått en arbetsdag innehållande bärande, bärande och bärande. Stolar, bord, skåp, sängar, piano, lådor, lådor och lådor. En och annan kartong var det också.
Hur kommer det sig att man ska svälja sin stolthet och säga “Ingen fara..” när man svettas och våndas under tyngden av ett vitrinskåp stort som en mc-kille från Trelleborg. Just nu känns det som jag är lika rörlig som jag vore i gipsvagga men det är helt okej. Lite manligt fåfäng men helt okej.
Ska bara… lägga upp fötterna lite…. sen…. somnar… jag… säk………
1 Kommentarer:
Och jag vill än en gång säga TACK samt påstå att det var TUNGT! ...och det vet jag att även Kenneth tyckte./Jonte på www.loonies.wordpress.com
Skicka en kommentar