Aristocats

DSC00021Livet som katt måste vara helt jäkla underbart. Haddock (den svarta längst ner på bilden) har varit borta i en vecka. I morse stod han utanför dörren och jamade (läs: skrek). Jag pallrar mig ur sängen för att släppa in honom, efterlängtad som han var. Utan ett ljud eller ett tecken på tack för att jag släppte in honom släntrar han fram till matskålen som för tillfället var tom. Han tittar på mig som om han ville säga; “Var är maten?!”.
I en vecka var han borta! Inte ett ljud, inte ett tecken på liv och så är detta man får när han kommer hem?!

Och Milou då? Idag har han flyttat sig tre meter från möblerna på altanen till en skuggig plats innanför dörren. Lite trött tittar han på mig och försöker be mig flytta matskålen lite närmare. Ni ser ju på bilden hur långt han har till maten den stackaren. Haddock tuggade i sig nästan en hel skål med mat innan han släpade sig en meter till sin matta som han älskar att ligga på trots att det är precis i vägen för mig när jag ska till kylskåpet. Bryr han sig? Nej…

I nästa liv ska jag bli katt.

5 Kommentarer:

Jonna sa...

Så Haddock skriker också? Mini jamar inte, han SKRIKER! högt också... xD Mini är nästan större än Tussan osså, var hos mormor i går. Nisssa är rätt liten o smal. Är Haddock också stor med tjock päls? :P

Martin Hansson sa...

han är lite större än vad han var när jag hämtade honom hos er :-D.

Kristina af Knusselbo sa...

Visst är de helt underbara i sin lättja! Dessutom har de en förmåga att liksom driva med en. Vår Buster brukar jama och vilja in vid altandörren för att sedan gå raka vägen de tre metrarna till ytterdörren och sätta sig där och jama för att bli utsläppt igen. Vadå gå runt? Och vadå femte gången idag? Skiter väl han i... :)

Sjumilakliv sa...

Katter är underbara. Fast jag tycker att du är liiite elak mot Haddock och Milou... har de bara mattor att ligga på?! Var kuddarna av siden och sammet?! Var är de tjocka madrasserna?!

Martin Hansson sa...

@Sjumilakliv dom har varsin egen fåtölj... ;-)

Skicka en kommentar