Bekräftelsesökande bloggare

Under våren har det skrivits ett otal spaltkilometer angående bloggarnas makt i samhället, makt gentemot gammelmedia och hur gammelmedia och folket som styr landet bör lyssna på vad dom skriver. Alex Schulman skrev en artikel i DN:s Kultur och Nöjesdel häromveckan hur han menar att bloggare är utan makt. Jag håller med honom. Större delen av de svenska bloggarna är rent nonsens, blaj och skräp men för den som är intresserad är dom en flykt från verkligheten, underhållning och kunskapsbildande. Många kära band knyts via bloggar och att få uppskattning för det man skriver är helt underbart. Jag menar inte att min blogg är bättre än någon annan, men det är min blogg och ni trogna läsare som återkommer för att läsa vad jag skriver är guld värda och att läsa era kommentarer är en skön bekräftelse på att jag inte är ute och cyklar i mina tankar. Maktlös enligt gammelmedia

Tillbaka till det där med att bloggare skulle ha makt
Det stora argumentet från “ledande” bloggare som
Mymlan, Mymlan på bloggvärldsbloggen, Deepedition och Emma på Opassande m.fl. är att dom är så många och när man är många som tycker likadant så innebär det makt enligt dom. För mig är makt möjligheten att verkligen kunna utföra den förändringen som man vill ha gjord med eller utan människors stöd (historian har visat hur maktfullkomliga människor har en förmåga att missbruka detta). Jag kan hålla med om att bloggar är bra på att bilda opinion, men makt gentemot gammelmedia? Nej.

Om nu antalet läsare skulle vara makt så blir jag nervös eftersom mindre nogräknade bloggare med många läsare kan kläcka ur sig en galenskap som massan följer.

Vi kan titta tillbaka på vad som hänt det senaste året för att visa bloggandets “makt”
Det som egentligen fick hela denna diskussionen att brisera var när
Ramona Franzon (läs) kunde avslöja att Liza Marklunds bästsäljande bok Gömda inte alls var verklighetsbaserad. Den är byggd på en verklig person och händelse men hela boken är fiktiv. Liza Marklund var tvungen att stå till svars för sig och be om ursäkt om hon vilselett någon. Sedan dess har det inte funnits något revolutionerande avslöjande eller scoop från en bloggare. Kanske har gammelmedia blivit bättre på att vara snabba helt enkelt?

Bloggvärlden ville att Eritrea skulle frige Dawit Isaak, en svensk journalist som sitter fängslad i Eritrea sedan 23 september 2001 utan rättegång. Det skrevs upprop och listor och även jag engagerade mig i det där med att locka fler till barrikaderna för någonstans var det det minsta jag tyckte jag kunde göra. Vad hände? Ingenting…
Bloggvärlden rönte viss framgång i
Piratpartiets valresultat till EU parlamentet, men innan dess hade man misslyckats med FRA, IPRED och ACTA lagarna som trots protester och bloggstormar infördes utan problem.

I min mening är gammelmedias trovärdighet fortfarande större än bloggarnas. Åtminstone som det är idag. Får jag en tryckt tidning i handen från ett mediebolag som jag litar på och som jag betalat för att skicka sin tidning till mig, ser jag den som mer trovärdig än en blogg Maktlös enligt bloggaresom jag halkat in på via en länk någonstans, skriven av en okänd person. Gammelmedia har mer att förlora på felaktiga påståenden och uttalanden än en gratisbloggande person någonstans i landet. Därav får dom min tillit. Dom har makten, bloggarna opinionen.

Jag läser tidningen, läser bloggar, bloggar, lyssnar på radio och ser på TV. Det behöver inte vara antingen eller.

Edit: Läs Anders Mildners utmärkta artikel i SVD om hur media genom tiderna varit underground tills dom blir erkända.

0 Kommentarer:

Skicka en kommentar