Kväll igen

Nu har det blivit en sån där kväll igen. En av dom kvällarna man bara kan älska. Det är Peter LeMarc på Spotify och ett glas vin vid sidan om mig. Simon är hos sin mamma för att återvända imorgon då vi ska fira hans födelsedag. Det är inte svårt att vara barnfri en kväll när resten av semestern är fylld av tonårstjat och nästan-vara-vuxen-vilja. Jag njuter.

Technorati-taggar:

Datorkrasch

Jag tycker illa om datorer som tror att dom ska krascha när man minst behöver det. Nu måste jag ju sticka och handla en ny hårddisk imorgon och installera Windows 7. Det är inget jag kände att jag var tvungen att göra imorse och det är egentligen inte något jag känner att jag vill göra imorgon heller. Men vad ska man göra?

http://mediadl.microsoft.com/mediadl/www/w/windows/windows-7/FeatureVideos/WelcomeSetVideo.wmv

Technorati-taggar: ,

Voddler

Det finns något jag väntar ganska så ivrigt på just nu. I kölvattnet från Spotify kommer nu Voddler
Som kund hos bredbandbolaget står jag på kö till betaversionen av tjänsten. Det har inte kommit någon invite i skrivande stund men jag vet att dom håller på att delas ut successivt just nu och snart, snart, snart hoppas jag på att få den där inviten. Som det är nu kan man bara se ett par enstaka
screenshots av spelaren och tjänsten. Så långt så bra.

image image image 

Om jag blir tyst här så vet ni varför ;-)

Technorati-taggar: ,

Ska man vara ledig på semestern?

De senaste dagarna har jag fått mer gjort än under hela året känns det som. Högtalare har hängts upp på väggen. Ett sångbås har installerats, hål har borrats i väggen och en dator har fått en snyggt undangömd plats. Trädgården har fått sig en liten ansiktslyftning och jag har värk i muskler som jag inte trodde fanns. Soptippen har fått besök ett antal gånger och gräsklipparen går varm titt som tätt. Det ska fan till att ha semester. Men skönt är det! :-D

image

Dementi

Jag har fått en del reaktioner på mitt bloggande och mina inlägg om att jag skulle vara olyckligt kär. Mitt svar till er är nej, jag är inte olyckligt kär. Jag är inte kär över huvud taget så då kan jag inte heller vara olyckligt kär. Jag lever i en kärlekslös bubbla, som i och för sig inte skulle vara så svår att ta hål på, men där har jag det bra just nu. Såvida man inte kan kalla kärleken till sina vänner för lycklig eller olycklig. Visst finns det någon jag tänker på men jag skulle inte kalla mig olycklig för det eftersom vi känner likadant för varandra, och båda två kan vi med våra sunda förnuft förstå att det inte kommer bli mer än ömsesidigt “omtyckande” och jag är helt okej med det.

Jag har en gång för inte så länge sedan varit inne i dejtingträsket och rotat men nu står jag mer vid sidan om och fäller dråpliga kommentarer som; “Nähä, det gick inte säger du? Var han inte något att ha?”. Det är märkligt det där med dejtandet i vuxen ålder. Som ett ställningskrig där man bara väntar på att den andra ska visa tecken på svaghet eller styrka. Bara för att anfalla eller ta till reträtt. Man ska hitta helt jäkla rätt. Gör man inte det går man allt för lätt därifrån och jag är inte bättre än någon annan. Att jag sedan reflekterar över den tiden i mina inlägg idag innebär ju inte att jag är kvar där. Snarare att jag ser på saker och ting med en klarare syn och har en möjlighet att förändra och förbättra sånt jag inte är nöjd med idag.image

Just nu lever jag med Simon, mina gitarrer, pianot, trädgården, dator, bloggande, filmer, musik, musicerande, sommar, semester, vin och vänner i en enda fin röra, som om Ernst Kirchsteiger hade mixat ihop allt på en Gotländsk slätt framför en solnedgång i TV4, på sin nybyggda veranda i klara ljusa färger. Han hade säkert fällt kommentarer som; “Underbart fantastisk som doften av fuktigt gräs en sensommarnatt i augusti” samtidigt som han bedårats över dom sprakande färgerna.

Jag tycker om att vältra mig i vemod och melankoli emellanåt. En del skulle säga att det känns dystert men jag menar att det skapar något nytt och oväntat och jag mår bra av det. Det skulle inte gå att leva på något annat sätt för mig. Andra dagar är jag bara en glad skit. Jag tackar för att ni bryr er.

Allt är helt enkelt bra.image

Hon finns kvar – I form av ord, handling och dröm

DSC00008 Godmorgon, klockan är sju och jag blev slagen ur min sömn. Inte slagen rent fysiskt men av en dröm som var väldigt sann och verklig när jag vaknade. Jag drömde om en god vän till mig som jag för några månader sedan skulle kalla för älskad vän. Nu är hon försvunnen, inte som vän men väl som människa.

I drömmen träffade jag på hennes arbetskamrater, som jag aldrig träffat, och vi kom fram till att vi skulle besöka henne oannonserat för att fira hennes födelsedag. Av någon underlig anledning skulle vi klättra in genom ett fönster till hennes lägenhet på andra våningen för det var den enda vägen in, men det fanns ingen trappa dit. Givetvis välter jag ut ett glas vin på väg in och alla blir bestörta över ett trasigt glas och vin på mattan som om denna kvinnan är världens markatta med vassa klor. Det är inte så jag känner henne.
När vi sitter och äter middag ser jag en hall med skor och en vanlig dörr som går ut till en trappuppgång. Jag ifrågasätter inte att vi kröp in genom ett fönster just då, utan tänker att det är bättre om vi istället går ut det hållet när vi lämnar lägenheten.

Visst drömmer man konstigt? Jag tycker det är skönt att drömma om människor jag inte träffat på väldigt länge och att jag får se en glimt av någon jag saknar ibland och får bekräftat för mig att denna finns kvar i mitt liv och har ett inflytande någonstans i allt som jag gör.
Igår var jag och
Simon ute i trädgården nästan hela dagen och hennes ord gick i stort sett som ett mantra hos mig. “Om jag hade trädgård…” och så fortsatte meningen med något som hon någon gång sa i samband med detta. Jag kunde inte dölja mitt dåliga samvete för mig själv när jag satt i rabatten och rev och slet med överväxta kirskål och annat märkligt som jorden så envist petar upp. För inte kan det väl vara blommor?

Hur som helst, så är detta en väldigt klok kvinna med stora drömmar och jag väljer att tro att våra drömmar inte gick ihop den där dagen när allt skulle bestämmas. Jag hoppas att hennes drömmar blir sanna snart och att mina egna kan få luft och komma upp till ytan. Hon drömmer om barn, hus och familj. Det gör jag med. Hon vill ha ett liv med mycket natur, hälsa och friskvård. Jag är ute och springer högst sporadiskt men gör det gärna, för det är skönt. Ett problem är att jag inte tror mig ha tid att vårda min kropp, vilket bara är att lura mig själv. Barn och hus har jag redan men saknar familj, d.v.s en kvinna att bilda den med. När jag har en ny familj i normal mening så kommer det antagligen ett nytt hus och nya barn. Det är inte prioriterat men känner jag mig själv rätt så blir det så. Hon ville inte chansa och jag kan förstå henne att det inte var värt att chansa på för att se om det skulle hända, när hennes längtan var så stor. Någonstans skulle det vara uttalat att allt skulle bli så som hon drömde om och vem är jag att lova det? Vem är hon att lova något annat?

DSC00007

Jag vet inte om hon fortfarande kommer in och läser här som hon gjorde förr eller om någon av hennes vänner gör det men jag hoppas verkligen att hon får det hon drömmer om och hur hon ska veta att hon gjort ett nerslag här som dröjer sig kvar. I form av ord, handlingar och drömmar.

Rapport från semesterverkligheten

- Var har du tagit vägen? Varför hör du inte av dig till mig som du brukar?
- Jag är här och här har jag alltid varit. Fast lite mer tyst än vanligt.
- Jaha, men du kan väl säga till när du har lust att träffas?
- Du är välkommen när du vill för jag saknar dig.

DSC00022

Vad är det som gör ensamheten så skön? Kan det vara stillheten när solen sjunker bakom horisonten och allt liksom blir stilla? Hur kommer det sig att man till slut förlikar sig med situationer som från början inte var önskade och är det inte märkligt vad lite kroppsarbete kan göra för själen?

Jag hade en pubertal verklighetsförankring idag. Ett uppvaknande jag inte riktigt var beredd på och en insikt i mitt framtida föräldraskap jag antagligen inte velat se tidigare. Jag vet inte om jag gillade det, eller det kanske var så att jag inte riktigt var beredd på det. Det har liksom inte funnits i min värld att just min son snart ska in i puberteten. Men så är det, och det kom som ett slag just idag. Alla barn ska ju vandra den vägen och även jag har gått dom stegen, tro det eller ej. Men kan han inte få vara barn, bara ett litet tag till?

Att ha semester två gånger om året


Jonas skrev om det på Bitterbloggen och snart är det dags för mig, igen. Jag har redan varit ledig två veckor denna sommaren men nu har det gått ytterligare två veckor med jobb och således går jag på ledighet nu på fredag igen. Visserligen håller jag med Jonas om att man borde ha en semesterkänsla året om med allt vad jobb, familjeliv och vardag heter men hur jag än trivs med vad jag gör på dagarna så är det skönt att under ett par veckor per år sparka av sig skorna, klättra ut ur kostymen och lägga fötterna på bordet. Sluta planera och ta dagarna som dom kommer. Jag ska ta semester från semestern och låta dagarna brinna in i märgen och kolen glödgas i grillen. Skit samma om det regnar eller är sol. Det är inte viktigt. .Jag roar mig glad ändå.



Ett litet tag

Ibland tar man sig igenom sina dagar bara för att man ska och måste. Dessa lite sämre dagarna är tvungna att finnas, åtminstone i mitt liv, för att skapa dynamik och för att jag ska kunna njuta av alla dom bra dagarna. Jag hyllar dom dålig dagarna. Dagarna när jag får tänka efter och känna vad som egentligen är viktigt och sant i mitt liv.

Jag hade en lugn dag på jobbet idag och det gav mig tid att fundera på alla människor som twittrar, facebookar, bloggar, diggar och blippar och bloppar runt på nätet i ett enda sammelsurium av information och flöden. Den ena ska vara intressantare än den andra.

“Jag är med i tiden och tiden älskar mig”.

Jag är en av dom så ni ska inte tänka att jag kastar sten i glashus. När någon frågar hur det är så säger jag att allt är helt okej. Det är det oftast, men inte alltid.  Ändå vill man inte visa sig svag eller sårbar. Jag är sårbar. Det är alla. Och dom som kan visa det är fantastiska. När man är sårbar är det bra att ha vänner att stötta sig emot. Människor som tar emot och får tillbaka. Som vill ta emot och som vet att dom kan ge tillbaka. Egentligen vet jag inte varför jag skriver detta och vad jag vill säga men jag antar att jag vill tacka alla dom människorna som finns runt mig. Hoppas ni förstår.

Ikväll plitade jag ihop och spelade in en liten liten kortlåt som handlar om det jag skriver och i sann Martin-anda var jag tvungen att youtube:a den. Ni som inte är med i denna filmen men som tycker att ni borde det ska inte hänga läpp. Jag hade helt enkelt inga bilder på er (jag vet minst två). Och ni som är med men inte vill det, säger till så tar jag bort det igen.

På väg bort eller?

Jag ska bara skicka en hälsning till en god vän som i vårt samtal idag berättade för mig hur hon börjar tvivla på vad han känner och undrar om hon missuppfattat situationen. Jag ska citera en god vän till mig som ett par gånger fått utstå mina egna funderingar. Hon sa; “Känner du att hon inte är intresserad och på väg bort så är det oftast så. Det finns inte mycket att göra”

Jag har inga ord för att förklara eller värja mig mot er hårda kritik. Detta är min blogg och jag gör vad jag vill, hur jag vill. Håll till godo med “Dina andetag” på skånska. Fast ni får bara en vers och refräng.

Jag vet att du sover
känner värmen från din hud
bara lukten gör mej svag
men jag vågar inte väcka dej nu
Jag skulle ge dej
allting du pekar på
men bara när du inte hör
vågar jag säga så

Jag kan inte ens gå
utan din luft i mina lungor
jag kan inte ens stå
när du inte ser på
och genomskinlig grå
blir jag
utan dina andetag

…….

Veckans mest meningslösa inlägg här

Har ni någon gång varit så trötta att ni måste göra något för att hålla er vakna? Jag menar göra något som ni inte brukar göra i normala lägen? Såklart ni har! Ikväll är det så för mig efter en dag på jobbet som mest kan beskrivas som… tråkig. Jag tror En märkligt tom kyli och för sig att mina sena läggtider spelar lite roll här. Det går helt enkelt inte att sova fem timmar, jobba åtta timmar och sedan vara pigg och glad på kvällen. Det går inte. Inte idag.

Hur som helst så kom jag hem ikväll och fick den där trötthetsknuffen i ryggen som säger att jag ändå är för trött för att göra något kul idag, att kvällen redan är förstörd så jag rengjorde kylen istället. I min iver att rensa slängdes det en hel del burkar och torra frukter men rent blev det och såhär efteråt känns det ju så skönt. Men den blev märkligt tom. Igår hade jag problem med att få in ett mjölkpaket så ni kan ju ana förödelsen och odlingarna som pågick där tidigare.

Så, nu har jag nog skrivit veckans mest meningslösa inlägg men kul och meningslöst var det.

Dagens Lindström

Har ni läst Dagens Lindström? Den som jag länkar till varje dag här på Kärleksförklaringar? Bara för göra dagen lite lite ljusare? Nåja, idag måste jag lyfta upp den här istället med en utmaning till JonasBitterbloggen. Kan det bli mer bittert än såhär?

image

Technorati-taggar: ,

Helgrapport

Det är trevligt att det är många som läser min blogg och det är lika trevligt att det är många som kommer tillbaka för att läsa om och om igen men jag är rädd att ni glömmer kommentera. Min övertygelse om att det är en liten miss från er sida säger mig att ni bara behöver en påminnelse.

Håller King Kong sig undan vid renovering?Tack vare min bloggfrånvaro denna helgen har en del tankar farit runt i mitt huvud.  Oviktiga tankar om ingenting egentligen och sådana tankar man bara får när man har för mycket tid över. Som hur infödingar i filmer som King Kong tänker om sina offerplatser? Vem byggde dom från början och hur gör dom när dom sänkt ner den där träkonstruktionen i den flytande lavan för att offra oskulden till den stora besten? Renoverar dom den efter varje gång den använts eller är det ett extra hållbart träslag som används? Mahogny? Och vem bekostar det i så fall..?
Ja ni ser, inte så viktiga frågor men ändå sånt som kan omsättas till verkligheten. Nämligen vem, vad, när och hur?

För övrigt håller enkäten om ligglistor på i två dagar till och jag kan andas ut över att ni kära läsare tänker som jag. Kanske är vi en grupp för inbördes beundran? Vem vet.
Ni som inte sett enkäten tittar längst upp till höger på denna sidan under annonsen från tre. Javisst ja, jag har ju bytt bloggportal och lagt in annonser på sidan. Jag har inte frågat er vad ni tycker om det. För egen del tycker jag faktiskt att det är lite snyggt och ger en ny dimension på sidan. Det är inte för att tjäna pengar för det kan jag lova er att jag inte gör. För det krävs att ni ska klicka på annonsen och göra ett köp via densamma. Det tänker jag inte be om från er. Och jag förväntar mig inte det heller. Jag jobbar ju med annonsmarknaden och fascineras av den förutom ovan sagda att det på sitt sätt är lite snyggt.

Technorati-taggar: ,,

Bitterbloggen - Rader från en limousin

Jag läser Jonas Bitterblogg ibland och i den skriver han "Rader från en limousin". Jag fullkomligt älskar dessa texterna. Dom är så otvunget skrivna och ger en lugn och skön känsla i kroppen när man läser. Det är längtan till något mer, något ärligare och något som är mera nära livet och den längtan skulle jag vilja se hos fler människor.

Gå in och läs vetja.

Lars Winnerbäck ska satsa stort i år

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/musik/article5508723.ab

Nu blev jag glad! Varje gång jag får höra att Lars Winnerbäck ska släppa nytt så uppstår genast en förväntan och en skarp nyfikenhet på hur det låter. Allt är ju inspelat och klart. Är det samma sound som tidigare? Har han förnyat sig på något plan? Vad skriver han om denna gången och finns det ett genomgående tema på låtarna?

Jag är 36 år och löjligt förtjust i Lars Winnerbäcks texter. Det finns något i dom som ingen annan kan prestera. Tomas Andersson Wij kommer rätt nära men inte ända fram. Hur som helst så är detta den enda plattan jag ärligt kan säga att jag längtar till när den släpps och troligtvis den enda jag verkligen kommer köpa i år eftersom jag uteslutande använder Spotify för mitt musiklyssnande, men hans plattor vill jag äga.

Bekräftelsesökande bloggare

Under våren har det skrivits ett otal spaltkilometer angående bloggarnas makt i samhället, makt gentemot gammelmedia och hur gammelmedia och folket som styr landet bör lyssna på vad dom skriver. Alex Schulman skrev en artikel i DN:s Kultur och Nöjesdel häromveckan hur han menar att bloggare är utan makt. Jag håller med honom. Större delen av de svenska bloggarna är rent nonsens, blaj och skräp men för den som är intresserad är dom en flykt från verkligheten, underhållning och kunskapsbildande. Många kära band knyts via bloggar och att få uppskattning för det man skriver är helt underbart. Jag menar inte att min blogg är bättre än någon annan, men det är min blogg och ni trogna läsare som återkommer för att läsa vad jag skriver är guld värda och att läsa era kommentarer är en skön bekräftelse på att jag inte är ute och cyklar i mina tankar. Maktlös enligt gammelmedia

Tillbaka till det där med att bloggare skulle ha makt
Det stora argumentet från “ledande” bloggare som
Mymlan, Mymlan på bloggvärldsbloggen, Deepedition och Emma på Opassande m.fl. är att dom är så många och när man är många som tycker likadant så innebär det makt enligt dom. För mig är makt möjligheten att verkligen kunna utföra den förändringen som man vill ha gjord med eller utan människors stöd (historian har visat hur maktfullkomliga människor har en förmåga att missbruka detta). Jag kan hålla med om att bloggar är bra på att bilda opinion, men makt gentemot gammelmedia? Nej.

Om nu antalet läsare skulle vara makt så blir jag nervös eftersom mindre nogräknade bloggare med många läsare kan kläcka ur sig en galenskap som massan följer.

Vi kan titta tillbaka på vad som hänt det senaste året för att visa bloggandets “makt”
Det som egentligen fick hela denna diskussionen att brisera var när
Ramona Franzon (läs) kunde avslöja att Liza Marklunds bästsäljande bok Gömda inte alls var verklighetsbaserad. Den är byggd på en verklig person och händelse men hela boken är fiktiv. Liza Marklund var tvungen att stå till svars för sig och be om ursäkt om hon vilselett någon. Sedan dess har det inte funnits något revolutionerande avslöjande eller scoop från en bloggare. Kanske har gammelmedia blivit bättre på att vara snabba helt enkelt?

Bloggvärlden ville att Eritrea skulle frige Dawit Isaak, en svensk journalist som sitter fängslad i Eritrea sedan 23 september 2001 utan rättegång. Det skrevs upprop och listor och även jag engagerade mig i det där med att locka fler till barrikaderna för någonstans var det det minsta jag tyckte jag kunde göra. Vad hände? Ingenting…
Bloggvärlden rönte viss framgång i
Piratpartiets valresultat till EU parlamentet, men innan dess hade man misslyckats med FRA, IPRED och ACTA lagarna som trots protester och bloggstormar infördes utan problem.

I min mening är gammelmedias trovärdighet fortfarande större än bloggarnas. Åtminstone som det är idag. Får jag en tryckt tidning i handen från ett mediebolag som jag litar på och som jag betalat för att skicka sin tidning till mig, ser jag den som mer trovärdig än en blogg Maktlös enligt bloggaresom jag halkat in på via en länk någonstans, skriven av en okänd person. Gammelmedia har mer att förlora på felaktiga påståenden och uttalanden än en gratisbloggande person någonstans i landet. Därav får dom min tillit. Dom har makten, bloggarna opinionen.

Jag läser tidningen, läser bloggar, bloggar, lyssnar på radio och ser på TV. Det behöver inte vara antingen eller.

Edit: Läs Anders Mildners utmärkta artikel i SVD om hur media genom tiderna varit underground tills dom blir erkända.

Var tog kreativiteten vägen? Här är den.

En del människor har den där kreativiteten och skaparlusten man själv saknar. Eller rättare sagt; den man tror att man ägt en gång men tappat på vägen. Gång på gång blir man påmind om detta och inte sällan är det via youtube det händer. Vad gjorde vi innan youtube?

 

Technorati-taggar: ,

LIGGLISTA?!

image
Läser idag på bloggen Kär och Jävlig om hur bloggaren tar upp det där med att ha en lista över hur många man har haft sex med under sin tid som människa. Givetvis har jag en del att tycka om det här.

  • Först…
    Vem i h-ete skriver en lista över sina sexpartners och ger dom betyg. Det är ju absurt och faktiskt lite skrämmande.

  • …sen..
    Hur kommer det sig att det mest verkar vara tjejer som skriver en lista över sina sexpartners och ger dom betyg? Visst, killar gör det också men dom betraktas i allmänhet som promiskuösa, sjuka och inget att ha i ett längre förhållande. Förresten, så är det med tjejer också.

  • …och..
    Hur f-n kan man hunnit med 19 killar om man är 19 år gammal?! Och hur sjutton går det till när “Vera” har hunnit med 80 personer om hon är 25 år gammal?! En tjej som kallar sig “Mallis” har varit med 68 killar, hon är inte mer än 24 år! Listan är lång…
Jag är 36 år och visst har det flutit en del vatten under broarna här och en del äventyr har inte varit helt lyckade, men jag har f-n inte varit med 60, 70 eller 80 stycken. Då hade jag känt att något är fel på mig. Om allt som skrivs i kommentarerna på Kär och jävlig är sant, är det kanske dags att faktiskt börja omvärdera sin syn på den oskuldsfulla unga damen. Hur ska man nu se på dom? Som vandrande könssjukdomar?
Vi slänger iväg ett räkneexempel på den där “Vera”.
Hon säger att hon varit med 80 personer och hon är 25 år gammal. Ponera att hon började vid 15 års ålder (låt oss hoppas). Det innebär att hon har varit sexuellt aktiv i tio år och under dessa tio åren har hon haft åtta nya killar per år. Vilket i praktiken innebär att per en och en halv månad har hon haft en ny kille i sängen. Konstant… under en tioårsperiod…
Jag känner inte att jag vill träffa denna kvinnan men man kan ju lugn påstå att hon inte kommer få några problem med att föda barn.
imageJag vet inte om det är jag som är ute och cyklar här och kanske är jag lite gammalmodig eller t.o.m har halkat efter i statistiken men är det inte lite överdrivet och ger det inte en bra förklaring till varför könssjukdomar ökar dramatiskt i detta landet? Jag passar också på att slänga ut en fråga till er. Skriver ni också listor??!! Här vid sidan om gör vi en liten minienkät. Du är såklart anonym.
Technorati-taggar: ,,,


Sent ska syndaren vakna


“Det händer att jag saknar dig ibland
och om jag någon gång har förstått
att det var dig jag höll i min hand.
och det händer att jag undrar hur du mår
Saknar dina skratt och hur du stryker bak ditt hår”
- Martin



Tänk om man skulle skriva färdigt alla små texter man har liggande i datorn. Texter och ackord som bara ligger och väntar på att spelas. Varje gång jag sätter mig ner med gitarren så kommer det en massa idéer och med stor iver skriver jag ner en vers, gör en melodi och antecknar ackorden. Nöjd och belåten lägger jag det sedan till sidan för att “göra färdigt senare, eller imorgon” fast dagen efter är det ändå likadant. Sent ska syndaren vakna.

Välkomna hit

Så, då har ni tagit er hit. Det finns inget som gläder mig mer. Kärleksförklaringar till förbannelse kommer såklart leva vidare precis som förr och det finns inget som ska eller kommer hindra mig från att skriva om precis allt jag får för mig i mitt stackars lilla huvud här.

Till nästa gång. Må väl.

//Martin

Vänner istället

Den sista gången jag såg henne var hon klädd i en mörkblå täckjacka tätt uppknäppt till halsen. Vi satt i en bil på vägen mellan Sjöbo och Löberöd. Kring halsen hade hon en stickad vinröd halsduk virad ett par varv precis så lagom att den inte sitter för hårt men ändå så pass att den värmer i den iskalla genomträngande vinden. Det var sen vinter, på väg att bli vår men ännu kunde kylan tränga igenom de varma vinterkläderna så som den bara gör i Skåne. Snön låg fortfarande kvar på åkrarna frusen och hård som den bara är när det är riktigt kallt. Nästan som is. Jag var klädd i en svart Duffel, ett par svarta stickade handskar och en halsduk i de skönaste höstfärgerna, men ändå blev kylan svår.Bild: Greinsmark
Vi hade precis stannat vid en bensinstation för att tanka och handla något att äta. Jag kommer ihåg hur hon tar av sig de stickade vantarna och lägger dom på bensinpumpen för att lättare komma åt sin plånbok. Hon gnuggar händerna där hon står i kylan och fyller tanken med 98 oktanig bensin, det är något som tynger henne. Själv står jag inne i affären för att handla.

När vi är klara sätter vi oss i bilen igen för att köra vidare. Båda är sådär tysta som när något irriterande och gnagande hänger i luften. Efter en mil eller två så kommer till slut orden fram.

- Vad som än händer mellan oss kommer jag alltid tycka väldigt mycket om dig och jag vill alltid vara din bästa vän
- Detsamma…

Jag har inte sett henne sedan dess. Inte som då.


Vet du vem Nils Poppe var?

Dansaren Nils PoppeUlrika Good som bloggar på As Good As It Gets listar idag saker som får henne att känna sig gammal. Det  får mig att fundera på hur min lista skulle se ut men kommer fram till att jag inte skulle kunna skriva det i form av en lista. Inte just idag och just nu i alla fall.

Däremot så slog det mig häromdagen hur unga människor idag lever mer i nutid och framtid än vad jag gjorde under min uppväxttid. Igår såg jag och Simon på filmen “The Aviator” som handlar om den galne filmmakaren och flygaren Howard Hughes. Filmen är en biografi över Hughes liv från 20-tal till 40-tal och mer eller mindre kända namn som Katherine Hepburn, Clark Gable och Ava Gardner flimrar förbi. Simon frågar vem alla dessa personer är och jag försöker förklara på bästa sätt.
Det märkliga här är att jag knappt sett en enda film i vilken någon av dessa har medverkat. Inte som jag kan komma på i alla fall. Men jag känner till dom.

Så, idag frågar jag Simon om han vet vem Nils Poppe var och han gav mig ett väntat nekande svar. Jag fortsatte med att ställa frågan om han visste vem Thor Modéen var. Vad tror ni att han svarade? Nej… såklart.

När jag växte upp så var en “Poppefilm” höjdpunkten för söndagseftermiddagen, eller när dom nu sändes på SVT. Idag har SVT slutat sända gamla svartvita filmer lika frekvent som på glada 80-talet och det kan jag irritera mig på. Jag saknar dom där sorglösa filmerna. Ibland zappar man sig fram till en svartvit film och ler med igenkännande ögon och öron den glada “söderkis”-dialekten alla Stockholmare hade och hacket som uppstår mellan klippen i filmen.

Hur som helst, min nästa fråga till Simon var om han kunde säga vem han tycker är den största artisten genom tiderna, och han svarade Eminem.
Eminem… hm, jag och hans mamma har en del jobb att göra här men vem är vi att klandra honom för att han lever i en tid då man matas med nyheter och upplevelser hela tiden från TV, Radio och Internet? Vem är vi att klandra honom för att ingen tar fram och visar det där som fanns förr? Det som har lagt grunden till det som finns idag. Varför ska vi klandra över huvud taget när Eminem faktiskt är en bra artistÅsa Nisse?

Vad har då allt detta att göra med hur gammal jag känner mig?
Jag antar att känslan av att jag växte upp i en ålder då det fanns tid att konsumera även det som har varit, gör att jag inser hur min tid inte finns längre. Att jag kan titta tillbaka på min uppväxt och säga “det var då det. Det var förr…” Det fanns plats att titta på, och njuta av Nils Poppe, Thor Modéen, Åke Söderblom, John Elfström (Åsa-Nisse), Hasse Ekman och alla andra jag inte kan nämna här och nu på studs. Förr, är ju alltid historia, och tillhör man historien så känner man sig gammal.

Idag har inte barn tid att fördjupa sig i gamla svartvita filmer om dom vill hinna med allt nytt som kommer idag i form av film, spel, musik och internet. Idag finns inte intresset heller för den delen. Vilken elvaåring vill glo på en “sottig” gammal svartvit film med dåliga effekter när Transformers bländar oss med sina explosioner och bilar som på ett fantastiskt snyggt sätt snurrar, spinner och gnisslar för att till slut stå framför oss som en mördarrobot från en annan planet? Jag tycker ju det är skitfräckt men hade dom filmerna funnits om inte pionjärerna från 30- och 40-talet testat gränser och gett utlopp för sin fantasi? Om inte Howard Hughes hade gjort sin på den tiden fruktansvärt kostsamma film “Hells Angels” hade det spelat någon roll?

Kanske skulle skolan ha en obligatorisk filmvisningstimme med bara gamla svartvita pilsnerfilmer med glada skådespelare och glada tillrop som “Tjeena Doris!” bara för att visa hur världen inte är svart magi, onda robotar och eländes elände? Kanske skulle det vara varje förälders ansvar och uppgift att uppdatera barnen om vad som hände förr? Det kanske redan är så. Då måste jag erkänna att jag inte tagit mitt ansvar. Det ska bli bättring här.
Klockan är 13:17 söndag eftermiddag, jag kollar på SVT1 & 2 för att se vad som sänds.
image

“Simon, vet du vem August Strindberg är?!?!”
”Nej…”
*Suck* Det kommer snart ett inlägg om skolans respektive föräldrar ansvar för barnens lärande tror jag. Fast å andra sidan… han är bara 11 år och nöjeskonsument. Jag är 36 och har fortfarande en tår i ögat efter “Pengar – En tragikomisk saga”.

Aftonbladet - om nya Harry Potter filmen

    

Jag känner mig… upplyst. Tack!

För ett par dagar sedan fick jag en kommentar av en trogen och klok läsare innehållandes ett ord jag inte kände till – Altruism. Visst förstod jag av innehållet i kommentaren att hon höll med mig i mina tankar om att det finns en tanke med allt, men det var ju inte ordet altruism som gjorde saken klar. Lite skamsen över min insikt hur mitt ordförråd sviktar letade jag upp altruism på Wikipedia, och kände mig med en gång lite upplyst.

Jag hade inte en tanke på altruism vs. egoism när jag skrev inlägget men jag förstod att mycket av min uppfostran, uppväxt och mina erfarenheter har hämtat insikter från olika religioners åskådningar. För övrigt är jag en av om dom där tråkiga människorna som inte tror på någon Gud och att Han ska vara skaparen och herren över allimaget. För mycket vetenskap talar emot det, men det är en annan historia. Däremot finns det många kloka ord att hämta från män och kvinnor genom historien, som ägnat sitt liv åt att tro och att skaffa insikt om hur livet bör vara och hur människor ska kunna fungera tillsammans.

Så, Erica, jag tackar dig för att du lämnat detta spår i mig och hoppas på din fortsatta medverkan på Kärleksförklaringar till förbannelse och kanske kan jag få dig att bli lika nyfiken som du fick mig, på att ta reda på saker som du inte känner till, eller att jag helt enkelt kan lära dig något nytt.

Technorati-taggar: ,

Reblog this post [with Zemanta]

Det finns en (bak)tanke med allt

När du loggar in på facebook för att kolla om det är någon som skickat ett brev, lagt upp en bild eller för att skriva i din statusrad om vad du gör just nu, är det för att du har en tanke om att dela något ur ditt liv med någon och att denna någon ska bekräfta dig, se dig eller bara vara i din närhet för ett tag. Likadant är det när du ringer en god vän bara för att höra hur vederbörande mår. Du vill ha det där tillbaka. För det är alltid roligt när någon tar kontakt med dig, bara för att höra hur det är. Inget underförstått eller krav på att livet ska vara en fest eller att allt ska vara guld och gröna skogar. Ett ‘hur är det med dig’ är värt så mycket. Eller hur?
Om du hjälper en god vän att flytta till exempel, så kommer tanken osökt till dig att du någon gång i framtiden kanske kan behöva hjälp med något. Om du tänker att “detta är en osjälvisk handling som jag vill ge denna personen” så är det fortfarande för din egen tillfredsställelse du gör det. Lite Alvedon för själen. Vilken är din Alvedon?image

Hur du än gör och hur ödmjuk du än vill vara så vill du alltid ha något ut av dina handlingar. Du gör inget utan en självisk tanke om att en dag få tillbaka allt du ger. Var, när och hur den belöningen kommer spelar ingen roll så länge du vet att den kommer. Ni som inte håller med mig om detta är välkomna att nämna en situation som är helt osjälvisk och utan tanke på att återgäldas.

En del får sin belöning i himlen. (Spotifylänk)

Omväxlande

..och för ett par timmar sedan satt man med glass och jordgubbar i en solgassande trädgård. Nu mullrar åskan och allt är som på hösten. Fast… jag gillar det :-D

Semester - årets blick in i drömmarna

imageJonas skriver idag om hur semestern är ett slags antiklimax fyllt av drömmar man tror ska uppfyllas bara man får dom där fyra veckorna ledigt på sommaren. Till viss del kan jag väl hålla med om att semesterdrömmar ofta inte blir mer än just det. Drömmar. Tankar på allt man kan göra som man inte gjort under hela året. Men är det då verkligen semesterledighet man drömmer om? Är det inte så att man under hela året tänker på hur det skulle vara om man slapp jobba, att man hade så mycket pengar att man kunde ta ledigt varje dag och åka till ett varmare land för att surfa runt och njuta? Är inte väntan på semestern en liten glimt av hur livet skulle kunna vara “Om bara…”

Tja, kanske, kanske inte, men vem kan förneka att långa ljumma sommarkvällar är helt underbara och att dom bör njutas kvällssvala kryddade med en kommande ledig dag.

Technorati-taggar: ,
 
SPELAREN
/SPELAREN