Jag fick ett återfall






För snart tio år sedan stötte jag av olika anledningar på Garmarna och deras platta “Vedergällningen” och nu har dom kommit tillbaka. Det är en fantastisk energi dom utstrålar på scen blandat med en trygghet och ett lugn som inte får att beskriva. Synd att man inte såg dom live.






..och så en Spotifylänk ;-) Garmarna – Vedergällningen

Technorati-taggar:

Kan man ta det för givet?

Var inte för frikostig med din vänskap. Många gånger tänker jag att så länge jag finns i någons närhet frodas vänskapen och många gånger är besvikelsen stor när jag kommer att tänka på hur densamme aldrig ringer tillbaka. Varför ska jag då bry mig? Är det dom som är vardagens energitjuvar? Dom människorna som får men som aldrig ger tillbaka och vad är det värt att försöka fortsätta? Det är många frågor med lika många svar. En sak är säker och det är att om jag inte får tillbaka så slutar jag att ge. Likadant är det om jag själv slutar att ge. Då räknar jag inte längre med att få något tillbaka, det är inte svårare än så. Men det handlar inte om att jag slutar tycka om personen i fråga, bara om att jag tar tillbaka min energi och att jag själv slutar stjäla den från någon annan. Det finns säkert goda anledningar till allt.
Samtidigt som jag skriver detta vill jag passa på att tacka alla kära vänner som ringer bara för att fråga hur det är. Det är ett samtal inte många känner att det finns tid till idag. Tack och tack!
image 
Annars har semestern börjat som den ska med mycket sol och ledighet. Känns som det blir en bra sommar! :-D… Hängmattan passade perfekt mellan två stora träd och skuggan svalkar tillsammans med den svala drickan. Nu ska jag spela lite gitarr och se vad som kommer ur det.

Ha en skön kväll… jag kommer snart igen.

Technorati-taggar: ,

Nästan varje dag

Nästan varje dag när jag stiger in på jobbet får jag till mig ett “hej snygging” av en vänligt sinnad kvinna. Det gör mig väldigt glad. Tänk om alla fick höra det varje dag. Då skulle säkert världen vara en bättre plats att leva i. Jag tackar ödmjukast.

Hur som helst, idag kändes det som semestern började på allvar efter att ha suttit större delen av helgen med jobb. Motivationen sträckte på sig och fönster har putsats, gräset klippts och altanen har sopats av. Planerna för morgondagen är färdigsmidda och tanken på att skriva lite låtar är inte längre en tanke. Det är mer ett projekt som börjat röra sig så smått… igen.

Ni som följer denna bloggen har sett att min aktivitet här inte har varit den största och jag ska inte förklara bort det med skrivkramp eller brist på intresse. Jag kommer inte sluta skriva eller lägga ner bloggen. Det kommer mera, men först ska jag slipa mina vapen lite skarpare så att allt får en klar och skarp egg. Det går ju inte att jobba med slöa knivar.

Vad har då hänt sedan sist?

Michael Jackson har gått bort. En god vän till mig trodde inte att jag skulle tycka det på något sätt var synd eller att det påverkar mig något nämnvärt men efter att ha kollat igenom lite youtubeklipp och lyssnat på hans plattor på Spotify så måste jag ändå säga att världen har förlorat en stor talang och musiker. Hans liv är en tragisk historia från början till slut men jag tror ändå att han levde ett gott liv och gjorde som han ville.

Jag tror att någon på Aftonbladets chatt påpekade att hans bortgång kanske är iscensatt och varför inte?! Skuldtyngd och anklagad som han alltid var de senaste 10-15 åren. Vad är det som säger att han inte har sagt “Stopp! Jag vill inte mer. Nu ska jag sitta på en karibisk ö med paraplydrinkar utan att vara jagad något mer. Ordna det…”
Fast kanske ändå inte. Hans kropp var ju härjad av diverse mediciner och droger. Hur som helst “They don´t care about us” är en kanonlåt.. :-D


Ha det bra till vi hörs igen! :-D

Technorati-taggar: ,

Perspektiv

Idag står det på aftonbladet.se att man lokaliserat signaler från Air France planet och att det inte är mer än en vecka kvar till signalerna kommer tystna och planet och svaren på haveriet är borta.
Jag tänker på människorna som satt på det där planet. Mitt i natten. Någon på väg hem till sina nära och kära, någon skulle på semester i Europa och så fanns det troligtvis en finansman som hade varit på det där viktiga mötet och hade ett gott resultat med sig hem till sina överordnade. Vem vet?

Tydligen har planet "knäckts" högt uppe i luften och alla dog av syrebrist innan de slog i vattnet. Men vilken känsla att vakna mitt i allt detta, den enorma chock och rädsla dessa stackars människorna måste haft innan de mötte sitt öde ute på det stora Atlanten, i mörker, storm, kyla och vatten... bara en jävla massa vatten! Inte en chans att klara sig. Och de föräldrar som väntade på sina fruar och sina barn. Hur gärna skulle de inte ha bytt plats med dom? Jag tänker på de som sitter bredvid sina barn när allt detta händer och får se blickarna och rädslan. Hjälplösa.

... och jag går på semester nästa vecka. Var finns rättvisan?

Förändringarnas tid är här

Idag tog jag ett steg mot den nya världen. Den som ska frälsa oss alla och låta allt gammalt groll vara bakom oss och där framtiden är en outsinlig gåva från högre makter. Det är en ny tid jag träder in i. En ny känsla och en ny era. Ett paradigmskifte.

Jag köpte det “nya Serla toapapper” idag. Notera att rullvikten exklusive hylsa är 175gram! Och att rullbredden är 9,7cm! Den prestandan är det få som kommer upp till idag. Att det sedan är tillverkat av 100% returfiber och är unikt på marknaden gjorde inte saken svårare. image

Kvalitet / Egenskaper
3-lags toalettpapper
tillverkat av 100% returfiber - unik på marknaden
Präglingen "Serla Hjärta" ger ett tjockare papper
Svensktillverkat

Produktfakta
Rull-längd:37,5 meter / 300 ark
Rullbredd: 9,7cm
Rullvikt (exkl hylsa): 175 gram
Konsumentförpackning: 6-pack, 12-pack, 18-pack


Tidigare har jag varit en av dom som köpt dom där hoptryckta rullarna i en praktisk manlig tanke. Nu har jag runda fina toarullar! DET måste vara höjden av lycka! Just så tänkte jag.

Edet´s designade toapapper

Nästa gång kommer jag köpa ett designat toapapper från Edet, men jag vågar inte ta ut svängarna för mycket så här i början. Små små steg mot det stora målet att få torka sig i häcken med ett designat papper. Vad stolt den personen måste vara som har utformat det grafiska som passar för just detta ändamålet.

Det händer saker på toalettfronten kan man säga!

Härmed har jag nog skrivit det mest meningslösa inlägget på Kärleksförklaringar Till Förbannelse.

Technorati-taggar: ,,

1000apor och Alex Schulman

Jag tycker det är synd att Schulmansgruppens 1000apor ska lägga ner. Denna sida med genuin svensk kvalitetshumor och pricksäkra hagelsvärmar av glåpord mot intet ont anande kända svenska artister och politiker. Var ska vi nu ta vägen när vi behöver ett gott skratt?
Antingen menar jag det jag skriver eller så gör jag som Schulman och som Killinggänget gjorde på sin tid. Skyller ifrån mig med att det bara är på skämt och ironiskt. Skillnaden är väl att Killinggänget verkligen var roliga. Fast, jag måste erkänna att det ändå finns något vettigt hos den där Alex. Ett djup som inte framkommit tidigare. Så visst, jag tycker att han ska fortsätta blogga och göra det på den inslagna vägen av ödmjukhet och vettiga inlägg. Det kommer jag säkert läsa.

Annars sitter jag och funderar på vad jag gjorde förra midsommaren? Jag kan för mitt liv inte komma på det. Någon som vet? En annan sak jag funderar på är om det är värt att betala 4425 kr plus resekostnader för att under EN dag höra ett par människor orera och sjunga halleluja kring sociala medier. Jag har säkert fel men vill bli mer övertygad än såhär.

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/article5396943.ab










Titta på det som ligger bakom dig, gå framåt

Det sägs att man inte ska titta för mycket på det man lagt bakom sig. Låta det vara orört och rikta blicken framåt. I perioder blir jag ändå en nostalgiker av stora mått. Som om det som finns framför mig har något med mitt förflutna att göra och när jag tittar bakåt är det som jag vill förstå det som ligger framför mig. Nu kan man ju inte gör det gamla ogjort men historia brukar vara en ledtråd till framtiden.

Ikväll har jag suttit med Spotify och rest längs med skolans väggar till låg- och mellanstadiets disco och fester. Jag minns människor jag träffade, lärde känna och nästan glömt bort på vägen, allt eftersom tiden har gått. Kläderna man hade på sig och som man idag kan minnas med förskräckelse. Det var då det och då var det bra så det får vara så. Idag skulle jag inte gjort annorlunda.





Alphaville tillhör den exklusiva skaran av mina första musikförälskelser. Året var 1986, jag var 13-14 år gammal och allt jag ville ha var en synt så jag kunde göra musik precis som hjältarna från Tyskland. Än idag har jag inte kommit i närheten av “Dance with me” och “Sounds like a melody” men skam den som ger sig. Jag är fan inte mer än 36 så…

En annan sak som slår mig är att vardagen är förrädiskt enklare idag med tanke på alla hjälpmedel vi har i datorer, internet, Spotify, mobiltelefoner, gps och fan vet allt men jag kan inte mer än tycka att det var enklare att leva förr ändå. Med en genuin kommunikation mellan människor. Vi hade inga lösryckta meningar i ett snabbt sms som man måste besvara för att inte vara otrevlig och jag har väl gjort mig lite ovän med människor här och där enbart på grund av att min vardag idag är uppbyggd med hjälp av  långt många fler vänner än jag egentligen har tid med. Så är det nog för de flesta idag.

Hur som helst, jag har funderat på människor jag faktiskt skulle vilja träffa igen. Bara för att se vem dom är idag, 23 år senare. Jag vill träffa Karin, min första stora förälskelse. Carl-Magnus som ville ut i världen. Per, som alltid skulle till fjällen, åka skidor och klättra i berg. Tomas, som var den jag tillbringade min tid i knatteligan i fotboll med. Tomas var en jäkel med bollen och alla trodde han skulle bli proffs någonstans. Undrar vad som hände?
Jag måste erkänna att jag inte gjort mycket för att ta reda på var dom finns. Det kanske är bra. Kanske ska man låta barndomens romantiska skimmer vara kvar och dölja det som inte var så bra.

Respekt

Hur kommer det sig att män tappar sin förmåga att respektera sin kvinna när dom festar med sina kompisar? Jag har sett det alltför många gånger nu och jag vägrar sälla mig till skaran som pratar om “tanten” eller “kärringen”. Jag vägrar vara den som inte kan resa sig upp och servera kvinnan som delar mitt liv en drink, en kopp te eller vad hon nu önskar. En del säger att jag är alldeles för flörtig och har ett syfte med min uppvaktning och visst har jaimageg ett syfte men det är ett alldeles egoistiskt syfte. Nämligen att få någon annan att må bra.

Det är inte en invit att bjuda på en kopp te eller ett glas vin. Det är inte en invit att träffas för att äta en lunch. Däremot är det lockande när man får gå igenom ett intressant samtal med både stort allvar och mycket humor och att få möjlighet att visa alla andra vad man tycker om henne.

En del har svårt att hantera ärlighet. Ser jag något som jag tycker om så säger jag det, inga undertoner eller syftningar. Det är bara en objektiv observation som förhoppningsvis gläder den som tar emot komplimangen.

Så, alla ni män som har en kvinna vid sin sida. Börja visa respekt eller låt bli att säga något alls. Förresten, detta gäller för en hel del kvinnor också…

Technorati-taggar: ,
 
SPELAREN
/SPELAREN