Pusselbitarna faller på plats

I helgen var jag på en 20-årsfest för min kusin. Tidsoptimist som jag är började jag måla hallen klockan tre och var färdig med första strykningen strax innan fem. Snabb som en vessla sprang jag in i duschen och gjorde mig i ordning, för jag skulle vara i Eslöv halvsex. Och jag var i tid. Efter hämtning av Simon och hans mamma i Eslöv körde vi till Löberöd för att lämna av Simon hos en kompis och snabbt iväg till Dalby där festen var halvsju. Vi var i tid.

PhotoFunia-13f4a3Trots att jag egentligen inte skulle hinna och att tiden verkligen inte var med mig så hann jag i tid till allt jag skulle eftersom det är och alltid har varit viktigt för mig att hålla tider. Jag insåg när jag satt i bilen efter ett telefonsamtal med min pappa att allt det där kommer från dom, mina föräldrar! Att inte komma i tid till fester eller andra tillställningar är enligt dom mer eller mindre likvärdigt med dödsstraff. Det har jag fått sedan barnsben. Man ska göra ALLT för att komma i tid och det gjorde jag. Snabbdusch, fortkörning och kortskrivande i 120 km/h på en landsväg. Tänk vad man gör för att komma i tid bara för att man ska kunna mingla lite avslappnat, precis som om man har all tid i världen. Man signalerar att man är strukturerad, planerande och välorganiserad när kaoset är fem minuter bort. Är det därför man inte hinner med sig själv ibland?

0 Kommentarer:

Skicka en kommentar