Flera år tog tre kvart

Utanför mitt hus har det sedan ett eller två år tillbaka stått en pall med kataloger. 1500 tjocka kataloger. Den har retat mig länge, men ändå har jag inte tagit mig tid att få undan den. Visst har jag haft tid men bortförklaringarna har varit många och för stunden mer övertygande.
Idag sa jag till Simon att vi skulle fixa det.
“Hur då?” svarade han. 
“Tja, jag antar att vi får ta en eller två rundor med bilen till pappersåtervinningen inne i byn”.

Sagt och gjort. Två vändor senare hade vi fått undan det som sedan länge irriterat mig varje morgon jag gått ut för att köra till jobbet och lika mycket när jag kommit hem senare på kvällen. Det brukar vara så när man får perspektiv på livet. Man slutar skjuta upp saker som du kanske inte får möjlighet att göra imorgon. Det tog ca tre kvart innan den var borta. Men jag väntade i flera år på att göra det. Inte bra. Jag lägger det på minnet och bättrar mig.

Lou Barlow - Ni måste lyssna nu

imageJag måste ge er ännu ett namn att spana in på Spotify. Jag hamnade hos denna artisten av en slump nu ikväll och än en gång kapitulerar jag till en underbar artist och låtskrivare. Jag pratar om en kille som heter Lou Barlow. Jag vet inte så mycket om honom, har hört namnet tidigare men det är allt. Jag bifogar biografin från Spotify. 


Lou Barlow

Arguably the most prolific songwriter of his generation, Lou Barlow was also the one of the most influential; thanks to his lo-fi legacy, any geek with a guitar, a four-track machine and an unrequited crush on a girl could become an underground pop star. Although born in Dayton, Ohio on July 17, 1966, Barlow was raised primarily in Amherst, Massachusetts, where during high school he joined forces with fellow introverted outsider J Mascis in the hardcore band Deep Wound. After the group's break-up in 1983, Barlow and Mascis reunited in Dinosaur (later Dinosaur Jr.), one of the most acclaimed indie-bands of the era. image

Long-simmering tensions between Mascis and Barlow, who rarely spoke to each another, hastened the latter's exit from the group after 1988's superb Bug. After his dismissal, Barlow turned his focus to Sebadoh, a side-project which he had begun with multi-instrumentalist Eric Gaffney several years prior. While Dinosaur Jr. had won acclaim for its monolithic guitar sound, Sebadoh was initially conceived as a bare-bones, deliberately low-fidelity home recording project spotlighting Barlow's pensive, emotional songs and Gaffney's noise collages. Over the course of a barrage of singles and sprawling albums like 1989's The Freed Man, 1990's Weed Forestin and 1991's Sebadoh III, the group -- which later added drummer/songwriter Jason Loewenstein -- matured and expanded its scope; while still defiantly anti-commercial, their music grew more complex and fully-developed, and moved progressively away from its primitive origins.

No doubt as a reaction to Sebadoh's growth, Barlow started the first of many concurrent side-projects, dubbed Sentridoh, and released the Losers cassette in 1991. For all intents and purposes a solo project, Sentridoh allowed the staggeringly prolific performer room to explore not only his shambling acoustic folk-pop but also whatever other ideas he felt like entertaining; a series of other releases followed, most of them on cassette, although the highlights were compiled on CD collections like 1994's Winning Losers: A Collection of Home Recordings, The Original Losing Losers and Lou Barlow and His Sentridoh, which featured the sublime love song "Forever Instant." Another Collection of Home Recordings, released under the name Lou Barlow & Friends and featuring Bob Fay (Gaffney's replacement in Sebadoh), appeared in 1995.

In 1994, Barlow also teamed with fellow singer/songwriter John Davis in the Folk Implosion, another home-recording outlet (albeit one marked by odd stylistic detours into blue-eyed funk, Lennonesque pop and noise abrasion). Following a series of EPs and singles, in 1995 the Folk Implosion recorded a number of songs for filmmaker Larry Clark's acclaimed feature Kids; the soundtrack's infectious "Natural One" became a surprise Top 40 hit later that year, further raising Barlow's increasingly high profile. After Sebadoh's acclaimed 1996 LP Harmacy, Barlow recorded the Folk Implosion's Dare to Be Surprised for release in the spring of 1997. A steady flow of Sebadoh, Folk Implosion and solo releases continued in the years to come. ~ Jason Ankeny, All Music Guide

 

Plattan Emoh från 2005 är den som fastnat hos mig och speciellt de två första låtarna “Holding Back The Year” och “Home”. Fast hela plattan är underbar!

Technorati-taggar: ,,

FANTASIER OCH DRÖMMAR

“Hur har din helg varit?”
”Bara bra, jag har umgåtts med mina vänner och ikväll såg jag och Simon en skön film. Nu är jag här med dig.”

Detta är en ovanlig söndagskväll. Vi har dragit fram klockorna och kan åter njuta av mer ljus på kvällarna. Fåglarna har kvittrat i buskarna och doften av vår har nått våra näsor.
Jag tillbringade gårdagskvällen tillsammans med ett par av mina bästa vänner och njöt av “EarthHours” strömlösa mörker kryddat med vin. Ett sällskapsspel i skenet av brinnande ljus och skratt över ett smått kaotisk bord. Ja, det var en sådan kväll man kommer minnas länge. Av många anledningar. Någon frågade mig “Hur är det nu?” men jag kan inte riktigt beskriva hur jag känner mig. Orden har inte kommit till mig än. Jag antar att jag inte kunnat smälta vad jag upplevt än, så att jag med rättvisa kan berätta så ni förstår hur jag menar.

Ibland kan man se filmer, feelgoodfilmer som får en att må bra. Detta var en sådan film. Inget var svårt, allt var självklart och alla skratten var hjärtliga. Det var ”kom som du är, vi försöker inte ändra på dig” och verkligen, där får man vara vem man vill.Bild från http://wp.ellwenaturfoto.se/



På vägen hem därifrån kör jag alltid förbi en liten gård med ett litet skjul och i skjulet står en  traktor. En gammal traktor från 50-talet. Bonden som bor på gården kan jag ibland se komma gående med en gammal Ardennerhäst. Tiden har liksom stannat där. Det är en skön känsla när jag ser det. Hur den gamle mannen brukar sin gård som hans far har gjort innan honom och hans far innan dess o.s.v.
Kanske är det bara ett resultat av en romantisk föreställning jag har om det småskaliga jordbruket. Men låt det i så fall vara en fantasi. Jag vill inte ta reda på mer. Det skulle troligtvis bara förstöra. Många fantasier och drömmar måste få vara just det dom är. Fantasier och drömmar. Något att längta till men det är okej om man inte når dit. Förstår ni hur jag menar?

Ambulansen väckte mig

Imorse vaknade jag av att det bankades på både dörrar och fönster. Frenetiskt… Yrvaken och halvt irriterad slet jag mig ur sängen för att se vad som stod på.
När jag öppnar dörren så står det en ambulans utanför, och en ambulanskille med uppspärrad blick möter mig med ett “Nej.. vi ska längre upp” och så springer han iväg till ambulansen och gasar fort som f-n vidare till gården längre upp på vägen. Där bor det en gammal dam som har problem med hjärtat och åker titt som tätt till sjukhuset pga detta. Jag är glad att han såg skillnad.

Det var ett märkligt uppvaknande kan jag säga. Tanken slår mig när jag står vid kaffekokaren och brygger mitt morgonkaffe samtidigt som jag stoppar in en bake-off baguette i ugnen och ser fram emot en lugn, lång och skön frukost att hennes liv kanske tog slut idag. Vilket perspektiv!





Jag tänker inte ånga på om att “man ska fånga dagen och vara glad för det man har” eftersom jag inte tycker om klyschor. Klyschor är bortförklaringar eller en form av räddning åt dom som inte hittar någon annan lösning, men detta gav mig något att tänka på. Borde jag ringa grannen och kolla hur det gått? Eller ska jag låta livet ha sin gång. För såhär är det. Saker och människor är inte eviga och dom kommer försvinna förr eller senare. Jag tror jag hade en lugn och skön känsla ändå.
Saker och ting är som dom är och ska vara. Livet har sin gång och det finns inget att göra.
När gamla människor går bort känner jag trots allt ett lugn. Ett långt och arbetsamt liv har fått sin belöning någonstans och jag får för mig att dom stiger upp i något som kan kallas hem. Det viktiga att inte glömma och att hedra… Jag kommer osökt att tänka på Totta Näslunds “Sex fot under” som också finns på Mauro Scoccos senaste platta.

… och allt går vidare…

En snabbt växande blogg på Bloggportalen

imageBloggportalen finns det 54801 bloggar registrerade just nu och denna bloggen ligger idag på plats 901 (Edit: 772 30/3 i rankingen över mest besökta bloggar i kategorin “alla”. De senaste dagarna har jag haft mina ögon på just detta, och Kärleksförklaringar Till Förbannelse klättrade 100 platser igår! Dessutom ligger denna bloggen på 14:e plats på topblogarea.se… av 1272 st..

Detta gör mig jätteglad för jag antar att det betyder att ni kommer tillbaka och gillar det jag skriver. Många gånger skriver jag väldigt personligt och en del inlägg blir mer utåtriktade reaktioner på omvärlden. En del inlägg är helt enkelt bara tankar om hur saker och ting skulle kunna vara eller en reflektion av historier jag får berättat för mig. Kommentera gärna så ska jag svara så gott jag kan.

imageJag har börjat Twittra i dagarna som ni kan se längst upp till höger i  bloggen. Det blir säkert ett par uppdateringar där varje dag. Små tankar om det som är ögonblick i tillvaron, som lika gärna kunde vara osagda. Saker som inte är så stora att skrivas om men ändå nämnas.
Det har ju “twittrats” idag om Earth Hour –09, en manifestation som många gillar och lika många tycker är helt onödig. Det verkar vara lika många människor som ställer upp och släcker sina lampor som dom som helt och hållet struntar i det. Jag kommer ställa upp på detta för jag tycker om kraftsamlingar och manifestationer där en mängd människor ställer sig på rad och visar sin inställning.
Annarkia tycker vi kan göra mer och jag håller med! Heksann tycker vi ska släcka fler lampor. Kjellberg är tveksam och tänker hålla sina lampor tända. Det finns många åsikter om hur, varför och vad detta gör för skillnad? Jag menar att det inte gör någon skillnad mer än att vi säger till våra ledare hur vi vill ha en förändring. “Gör något av detta nu!”
Technorati-taggar: ,,

Earth Hour – Visst ska vi vara med

Idag ska vi släcka alla ljusen för att manifestera för miljön. Det tycker jag är en bra sak. Kommuner och städer har redan påtagit sig sitt ansvar att släcka ner det som går utan att riskera nödvändiga funktioner i samhället och kungen har anmält att fasadbelysningarna på Kungliga slottet, Drottningholms slott, Gripsholms slott och Rosendals slott ska slockna under en timme.

Många tänker att det inte gör någon skillnad i det stora hela om vi släcker våra lampor en timme. Men som jag har förstått det så är det inte det som är syftet.

Lördagen den 28 mars 2009 klockan 20.30 släcker miljontals människor över hela världen ljuset i en manifestation för klimatet. Genom en enkel handling – att släcka ljuset under 1 timme – kan du vara med och sända en signal till världens makthavare att de vid FN:s klimatmöte i Köpenhamn i december ska våga fatta de beslut som krävs för en framtid på jorden.wwf.se




På Aftonbladet.se kan man läsa om manifestationen och hur folk reagerar på detta och jag kan inte mer än lite bestört reagera på folk som inte bryr sig eller vill ta del av denna manifestation. Det är förvånansvärt att läsa i kommentarerna hur folk tänker och missförstår kampanjen. Det är irriterande att människor inte förstår.
Jag är som sagt med på att timmen imorgon inte gör så stor skillnad på koldioxidutsläppen i stort men det kan ju tänkas att en och annan människa börjar fundera på vilken livsstil man bör välja för ett hållbart klimat. Någon får säkert ny insikt.

Nåja, jag tar ställning och släcker mina lampor. Det är mest mysigt med tända ljus och en total befrielse från surrande datorer och imagevärmepumpar. Det blir en välbehövlig vila helt enkelt. Dessutom stillar det mitt redan slitna samvete som bilist, elkonsument och köttätare. Någon gång är det dags för alla att börja tänka miljö. Varför inte nu?

Earth Hour – Lördag 28/3 2009. Javisst!

Kommer du släcka dina lampor?
[polldaddy poll=1494725]

Technorati-taggar:

Yes Man - Jim Carrey

Jag såg på filmen "Yes Man" med Jim Carrey i huvudrollen igår och jag kan bara säga att det är en typisk Jim Carrey film. Roliga ansikten, konstiga uttryck och ett halvtaskigt manus.



Jims rollfigur Carl är till en början negativ och tråkig. Säger nej till allt och efter att ha blivit konfronterad av sina vänner att han måste skärpa sig om han inte vill dö som en ensam liten man går han till ett massmöte där han får ett uppdrag att säga "ja" till allting. Ja.. sedan kan ni tänka er hur filmen kan utvecklas.
Det är ett intressant koncept det där med att säga ja till allt och filmen får en att tänka efter. Inte för att den är särdeles bra men tankarna om vad som skulle kunna hända om man sa ja till allt är slående. Jag sa ja idag...
"Ja, jag vill ha kaffe nu på morgonen Martin. Fixar du det?", "Ja...."






Något jobbigt har hänt

När jag kom hem idag efter jobbet och steg in genom dörren mötes jag bara av kyla. Inte den sortens kyla som kommer från en ilsken fru eller sambo. Nej, det var riktig kyla. Jag hade ingen ström i huset! Det var kallt! Snabb som en iller ringer jag till mitt elbolag men tror ni att dom hade stängt kundtjänsten?? Om ni svarar ja så svarar ni rätt.

Stressad som en katt i ett vattenfyllt badkar över att jag måste göra färdigt tidningen som ska tryckas på fredag slår jag en signal till en god vän inte långt från mig. “JAG HAR PANIK!”
“Men sätt dig här och jobba då? Jag ska till Malmö på middag men kommer hem senare.”

TACK, TACK, TACK är allt jag har att säga till denna människan! Nu gnager känslan i mig att jag har lämnat mitt hus strömlöst utan att veta varför det är så. Det stör mig! Jag antar att jag får vHem&Hälsa1änta till imorgon innan (tanterna och snorungarna) de underbara och vackra flickorna och pojkarna på kundtjänst har vaknat och fått i sig sitt morgonkaffe.
SEN kommer jag…

Jag har i alla fall fått iväg ett korrektur till utgivarna av tidningen så nu är jag nästan klar. DET är skönt.

Edit: Strömmen är tillbaka :-D

Som att ta ett steg tillbaka

Jag känner mig lurad. Det skulle ju bli vår nu. Fåglarna skulle börja sjunga för mig på morgonen och solen skulle värma mitt kaffe.
Istället halkar jag fram på en snöstormande motorväg i 60 km/h med händerna fortfarande frusna efter att ha skrapat rutorna på bilen. Det känns som ett steg tillbaka eller ett steg i fel riktning och nuförtiden när jag känner att jag går åt fel håll brukar jag välja en annan väg. Men det finns ju inga andra vägar att gå än framåt just nu så jag antar att jag bara ska vänta. Vänta på det där sköna som vi alla vet ska komma. Det kommer snart. Måste bara vänta lite till.

image


I brist på sysselsättning kan vi sammanfatta den där undersökningen jag gjorde om hur man ligger när man är ett par. Det visar sig att en stark övervikt av männen i paren som svarat ligger på höger sida. Hur viktig är denna informationen för dig? Inte alls, kan jag tänka mig. Men här är svaret. Gör ni på något annat sätt faller ni utanför normen och är antingen excentriska eller bara onormala. Välj själv.image


Jag har börjat läsa Stieg Larssons “Män som hatar kvinnor” eftersom det var någon som sa till mig att  jag skulle göra det. Jag brukar inte tycka om att läsa hypade böcker men min nyfikenhet över dess “storhet” måste stillas. Dessutom fungerar den väldigt väl som avslappning efter ännu en kväll med mycket jobb. Imorgon är det dags igen.



Mycket ljus och mycket värme ska det bli

Det är märkligt hur lite sol och tanken på sommartid kan påverka humöret. Förr, när jag var lite yngre. Bara lite... Då var det inte så viktigt om det regnade, snöade, blåste full storm eller det var strålande solsken. Mitt humör påverkades inte nämnvärt. Var det för att jag inte brydde mig när framtiden stod vid dörren och väntade? Nu, när jag har blivit lite äldre så uppskattar jag soldagarna mycket mer. Jag funderar på om man känner att dagarna framöver blir färre på ett påtagligt sätt? Vänner och familj blir sjuka och försvinner... Nu är jag ju inte lastgammal men ändå, det påverkar.

I morse vaknade jag med ett leende på läpparna av många anledningar men solen som stack in förbi molntussarna på himlen och in genom fönstret gjorde mig glad. Ljuset som känns när våren är i antågande får kroppen att kännas lite lättare. Nu är det sommartidsomställning nästa vecka. Då tappar vi en timme på morgonen men vi får så mycket mer ljus på kvällarna. Kanske ska jag ta fram grillen då och premiärgrilla.. hmm...?



Hur som helst, det jag vill säga är att allt är bra. Allt är bra och kan bara bli bättre. En ny skön period närmar sig och den är välkommen. Jag är trött på vintern, mörkret och kylan. Sköna vår, välkommen...



, , ,

Vilken sida av sängen är din?

Det är lite tomt. Tomt på tankar och tomt på ord. Det finns så mycket att säga men jag hittar inte riktigt orden för det. Jag antar att mitt tidningsproducerande har tagit en del av berättarenergin och viljan att säga något. Det är lite som jag skrev i ett tidigare inlägg att jag slipar mina vapen när ingen ser eller kanske för den delen märker hur eggen blir trubbig och jag drar mig tillbaka. Allting går ju i vågor.

Ibland kommer texterna och tankarna fortare än jag hinner skriva för att i ett annat andetag stöta på patrull och källan känns torrlagd. Ändå känner jag mig inte orolig. Jag vet att det kommer tillbaka men jag blir lite nervös för att ni ska tröttna på att komma in här och läsa. Det ger mig en enorm tillfredsställelse att se så många komma tillbaka för att läsa och reagera på mina ord. Kalla mig narcissist eller egocentrisk. Det kanske är sån jag är. Jag vill inte vara något av det, men bekräftelse och uppmärksamhet är alltid uppskattat. Jag hoppas ju såklart på att ni ska finna värde i vad jag skriver och att det är därför ni kommer tillbaka.

Ikväll hade jag en diskussion med en väldigt god vän om det där med hur man ligger i sängen när man är ett par. Ett par teorier om att mannen alltid ligger på högersidan och kvinnan på vänster for igenom våra huvuden. Fast, alla våra teorier brast på en eller annan punkt så jag tänkte att jag ska göra en inofficiell undersökning här. Så, ni som lever som par kanske kan berätta på vilken sida respektive ligger. Kanske är det så att män och kvinnor omedvetet lägger sig med en "bordsdam" d.v.s till vänster om henne. Jag vet inte men det skulle vara kul att få reda på. Ni som tycker detta känns stötande kan hitta på något annat...

[polldaddy poll=1475868]

Hon fönsterlyssnar på låtsas

“Sången satt bra idag. Vad bra allt känns… Men hon måste tagga ner, den där solisten. Hon kan ju inte alltid stå i rampljuset…”
Tankarna har stannat kvar lite längre än hon. Hon var tvungen att gå hem men lät tankarna stanna kvar. Ibland är det nämligen nyttigt att låta dina tankar umgås med något annat än dig.

Efter repetitionerna med kören går hon genom byns gator och längtar in till den värmande elden i det där vita huset som hon mycket väl kunde se sig själv som ägare till. Hon vill så gärna stanna på kaféet som lockar med sin småstadsidylliska värme. Hon fönsterlyssnar på låtsas och funderar på vad folk egentligen pratar om där i kvällen över kvällsmaten. Är det hon som är onormal eller dom som är konstiga? Hon lever ensam. Oftast är det bra tycker hon, men det kan också kännas som en sten i bröstet och frågan “varför inte jag?” har plågat henne länge nu.

Det finns någon i hennes liv som håller på att montera ner hennes murar. Dom trygga och säkra murarna som inhägnar det hon tror på och känner till. Men det känns bra. Det känns bra och hon tillåter det. Så länge hon känner att det sker i hennes egen takt. Och en dag står hon utan skydd bara för att förstå hur befriande det kan vara.
Jag tror att tanken på detta får hennes steg att kännas lite lättare och det är så det ska vara. Det ska vara skönt att höja blicken från marken, se ett mål i horisonten och någon som står där och kallar. “Kom… kom hit så gör vi något kul ihop!”

Hon går lite snabbare, med lite längre steg trots att hon inte har bråttom… hon går hem…



En hektisk tid

Just nu är en hektiskt tid. Jag sitter och producerar en tidning på kvällstid efter ordinarie jobb och det är med skräckblandad glädje man grottar ner sig i artiklar, bilder och teman som egentligen inte lockar mig så mycket. Det är bara en sådan stor lycka i att få sätta ihop allt det till en enhet och att få göra något praktiskt kreativt.

Med ljudet från Thåströms senaste platta (spotifylänk, det finns ett fåtal invites kvar här…) och ett lugn runt omkring mig, som ibland störs av ljudet från min son som sitter och pratar med en vän på nätet, hinner man ändå tänka en del.
Innan jag går in på det så kan jag varmt rekommendera Thåströms senaste. Helt jävla underbar!

thacdkarlek Bild från thastrom.se

Idag har tankarna cirkulerat kring mitt bloggande. Hur jag ibland trampar någon på tårna, ger mig in i deras territorium vind för våg. Sårar… Hur det jag skriver träffar helt fel hos en läsare. Men sedan tänker jag att jag inte kan tänka så. Det är ju mina tankar som strömmar ut på tangentbordet. Ibland skriver jag det jag skriver bara för att provocera, ibland för att göra någon annan glad men alltid för att jag vill förmedla en tanke. Ni är många som kommer hit och läser varje dag vilket glädjer mig oerhört mycket men det blir samtidigt svårt för mig att göra alla till lags. Och det är inte heller riktigt meningen. Men ni är också många, väldigt många som ger mig beröm och bekräftelse på att det jag säger här betyder något bra för er. Det är ni som är min musa. Tack!

Puffar fram ett par inlägg

Det är någon månad sedan jag skrev en text om hur kallt allting kan vara både fysiskt och mentalt. “Trött” är en av dom texterna som kommer av sig själv. Ingen värdering eller redigering. Den bara mals ner på tangentbordet i frenesi. Som om man jobbar i trans, eller i dvala om man så vill. Omedvetet.
Jag kommer ihåg känslan jag hade och kan med glädje tänka på att den tröttheten har lagt sig. Kan det vara våren som är på väg?

Trött – Publicerad 10 februari

Det finns ett antal texter till som jag är lite stolt över. Bara för att dom är så ärligt tydliga. Som ett försvarstal eller ett manifest. “Detta är jag, såhär är det. Gilla det om ni vill, rata det om ni vill”.

Jag är redo – Publicerad 15 februari

Nu ska jag sätta mig att jobba med tidningen som ligger och bara väntar på att få bli producerad. Få se bokstäver, meningar och bilder växa fram till en helhet och något läsvärt. Till dess får ni hålla till godo med lite skåpmat så hörs vi igen.

Kram kram

En liten reflektion 17/3

Det är lite tyst från min sida. Det beror på att mina kvällar just nu består av jobb med en tidning som ska produceras för tryck nästa torsdag. Ett skitkul jobb men ändå tidskrävande. Därför finns det inte så mycket tid till bloggande eller för den delen tänkande denna veckan. Så jag tänker sammanfatta lite lätt vad jag tycker om dagens Aftonbladet. Det behövs lite skvaller känner jag.

Har ni fixat Spotify nu? Har ni inte det, har ni gjort fel. Klicka här och hoppas på att det finns invites kvar.

Jag såg på Aftonbladet.se att Generalmajor Håkan Pettersson ska vara bröllopsfixare åt Kronprinsessan Victoria och Daniel. Det verkar bli ett kul party med mycket bling bling. Jag kan tänka mig partygossen Pettersson dansande på honörsbordet med ett glas martini i handen sjungandes... "Ma ma ma ma pokerface...!!". Fast det kanske inte är ett sådant bröllop som ska till i Vickans och Daniels fall???

Sedan såg jag att melodifestivalen hade de lägsta tittarsiffrorna på tio år. Kan det vara en nyhet? Det KAN vara så att folk är trötta på spektaklet, men vem är jag att påstå något sådant?

Vidare kan vi läsa att man nu kan fildela helt anonymt. Detta är en bra grej. Ta udden ur statens försök att kontrollera landets invånare. Att landets kriminella nu väljer (och lär sig) att gömma sig bakom proxyservrar och dylika program är tyvärr ett resultat av regeringens trångsynta inställning till verktyget fildelning. Detta är en högst väntat utveckling av hela historien.

För övrigt är det mest skit som händer. Scan kokar grisar levande och Tommy Körberg blir pappa igen... Nej, nu var jag lite taskig. Det är väl klart att man ska gratulera Tommy Körberg till sitt nya faderskap!
Fast jag är lite kluven till köttfrågan. Å ena sidan tycker jag om djur och är emot all form av djurplågeri. Å andra sidan menar jag att människan ju måste äta kött för att kunna överleva och har gjort så i alla tider som det jägarfolk vi är. Hur man än vänder sig har man rumpan bar... Men tar man på sig att slakta djur i stor skala måste man inte bara se till människors säkerhet och arbetsmiljö. Det är minst lika viktigt att djuren, de stackars djuren, får lida så lite som möjligt. En ursäkt räcker liksom inte.

Jag måste avsluta med en rejäl kärleksförklaring. Surfa in på Thru You och lyssna på en kille som kallar sig Kutiman som mixar ihop oberoende YouTube videos till nya låtar. Helt jävla fantastiskt bra och kreativt!






Nya Spotifyinvites

Det finns nya Spotifyinvites här

Technorati-taggar: ,

Jag tycker det är bra att Malena Ernman vann!

Tänk vad bra att operasångaren vann! Då får vi ett sorts facit, ett domslut över hela jävla melodifestivalen. Lägg ner!

Kan vi inte producera bättre bidrag än “La Voix” och bidragen i övrigt finns det ingen mening att fortsätta. Det finns inget företag i världen som kan gå med förlust år ut och år in som inte försöker förändra sin verksamhet, hitta nya inkomstkällor. Lyckas man inte med det lägger man ner. Malena har en sjujäkla pipa men hon ska hålla sig till operascenen, för i populärmusiken har hon inte att göra.

image Bild från aftonbladet.se

Den här så kallade musikfesten som kvällspressen gnuggar händer åt och som dom beskriver som årets stora musikhändelse är ett företag som måste försättas i konkurs eller förändras radikalt. Det är inte lönsamt för Sverige! Dessutom är det jävligt pinsamt… Jag är glad att jag inte lagt en minut framför melodifestivalen.

Dom som tjänar grova pengar på detta är kvällspressen, SVT och Telia. Men inte fan blir det bättre program på tv för det. Inte heller blir kvällspressen mer granskande och opartisk. Det är inte mycket som blir bättre helt enkelt…

Måste berätta om min senaste kärlek – Bon Iver





Bon Iver – Skinny Love kom in i mitt liv någonstans mellan Malmö och Stockholm. Egentligen var det en vän som presenterade oss men det fanns inget som hindrade mig att bilda en egen uppfattning och känsla om denna artisten. Nu lever han i min Spotify varje dag och det är bra. Jag tog följande text från Spotifys artistbiografi.

“Justin Vernon began recording under the nom de band Bon Iver following the breakup of DeYarmond Edison, an indie folk group similar in tone and manner to Iron & Wine, Little Wings and, to a certain extent, Bonnie "Prince" Billy. Vernon's solo project took DeYarmond Edison's introspective, folky sound and embellished it with squinchy, quirky orchestral touches that nodded to Sparklehorse and a drifty optimism reminiscent of the Flaming Lips. Vernon moved back to Wisconsin the winter following DeYarmond's demise, setting up camp in a remote cabin in the north woods for three months. It was a hugely generative period for Vernon; writing and recording songs in 12-hour bursts, he found himself with a nine-song debut album by spring. He dubbed the project Bon Iver (an intentional misspelling of the French for "good winter"), and the disc, For Emma, Forever Ago, was released on Jagjaguwar in early 2007. Joined in his live shows by Sean Carey, Vernon toured throughout the eastern U.S. and Canada throughout the remainder of the year, sharing the stage with like-minded singer/songwriter Elvis Perkins. ~ Margaret Reges, All Music Guide”

“Flume” – Bon Iver (Spotifylänk)
”Flume” – Bon Iver (Youtubelänk)





Ikväll blir det vin och Australia…. och mer Bon iver för det passar mig kanon ikväll!

Technorati-taggar: ,

Nytt tema

Som ni uppmärksamma säkert ser så har jag valt ett annat tema till bloggen. Nu återstår bara lite fix och trix så det blir som jag vill. För det är så jag vill ha det. Som jag vill.

Igår var jag i Stockholm. En endagstripp fram och tillbaka. Lite lätt sliten satt jag på tåget och surfade runt bland bloggar som jag har i min rss-läsare och blev inspirerad av alla kreativa människor. Det är därför jag vill ha ny layout på bloggen. Det fungerar också som inspiration att se en skön och lättläst blogg.

Stockholm förresten... jag älskar den staden och det skulle förvåna mig mycket om jag inte en dag kommer ha min hemadress där. Måste tillbringa mer tid där uppe.



En spricka i fasaden

“Gör du så, får du mig att...”
“Inte ikväll” svarade jag. Vi var rörande överrens.

En liten beröring var ungefär det som behövdes för att det skulle uppstå en liten liten spricka i fasaden. En hand mot en kind och en strimma hår som föll genom fingrarna får mig att vilja veta mer. Känna mer.
Hur uppstod den där energin som drar mig tillbaka? Jag vill gärna veta. Det handlar om små små steg… inga hopp inga språng... Bara ett litet kliv i taget mot något som kan vara bra för mig och för oss.

Kanske går vi mot en dröm och en längtan som inte är vår. Kanske är vår väg redan gemensam? Det är så många “kanske” och “vet inte”. Så många frågetecken som ska rätas ut.

För dig som vill ha stödja den skånska mjölkproduktionen

Jag vill ha skånsk mjölk i skånska butiker!



Klicka på länken, skriv in namn och ort. Simple as that, if you want to...

En sexa till en mollsjua

Det var F#dim och E#9. En massa sexor och ett par mollsjuor. Ni som spelar förstår vad jag menar. Det var som jag mindes det och jag somnade i ett litet lätt rus igår. Gud, vad det är kul att spela. Låt mig aldrig sluta!



Replokaler med skallrande galler

För tio år sedan eller mer stod jag i en replokal senast.
Det var rock, det var svettigt och med ett tjut i öronen många timmar senare kunde man somna i ett rus av lycka. Det har varit något jag längtat tillbaka tillOLYMPUS DIGITAL CAMERA         sedan dess. Ikväll ska jag med ett visst tvivel på min egen förmåga ställa mig i ännu en replokal, stämma gitarren och låta ackorden klinga. Men det är helt enkelt något jag måste göra.

Jag såg på Lars Winnerbäckfilmen “Solen i ögonen” för ett tag sedan i vilken han kommenterar varje spelning med ett; "hur fan ska det här gå?” och jag kan bara komma på dom orden för kvällen.
 
Hur fan ska det här gå?

Technorati-taggar: ,,

Äpplen och Päron, förbjuden frukt

Ibland blir man sugen på äpplen och ibland är man sugen på päron. Vad gör man då när man inte har något av det att tillgå? Ska man titta i grannens trädgård och kanske låna ett litet äpple som hänger så tryggt i sitt träd? Även om man vet att grannen skulle bli utomordentligt besviken om man inte pratade med honom eller henne först. Ibland är hungern starkare än förnuftet och viljan är dess hantlangare. Viljan säger; “Ja! Ta det där äpplet. Stilla din hunger. Det finns ingen som behöver få veta något”.

IMG_9525Förnuftet, som hela tiden lurar över vänstra axeln knäpper mig på näsan varje gång viljan talar. Än så länge har förnuftet segrat över min vilja, men fan vet om det kommer vara så när jag tagit mig fram till trädet. I skydd av nattens mörker. Jag tycker ju så mycket om äpplen och det finns ett speciellt äpple som jag tror vill bli plockat. Och som jag verkligen vill plocka…

Det är kanske bättre att plantera ett eget träd och låta grannens träd vara orört. Då får jag inte så dåligt samvete när det är sommar och grannen lockar mig med en grillskiva. Helt öppet och ogenerat kan jag dela bord med en person som jag tycker väldigt mycket om och inte vill något ont. Men det där äpplet lockar väldigt..

Att slipa sina vapen

Jag har inte skrivit så mycket här på senaste tiden och många undrar vad som händer. Det kommer liksom inte tre inlägg om dagen nuförtiden..

Vissa dagar är det helt enkelt skönt att bara samla sina tankar och inte slänga ut dom vind för våg utan att förstå hur dom ska träffa en läsare. Jag funderar på vad jag gör och hittar nya vägar, mål och sätt att ta mig dig. Även om  jag inte säger eller skriver något så finns tankarna kvar. Och jag vrider och vänder på dom, värderar dom underifrån, från sidan och bakifrån.Slip, slipa, slipa 
En klok man
, som jag lyssnar mycket på sa; “Jag tror jag slipar mina vapen, när ingen ser”. Och det är nog precis det jag gör. Mest för min egen skull. Jag önskar att fler kunde göra så ibland… för sin egen skull.

Ny Winnerbäcklåt…





Måste meddela er som inte känner till detta. Något är på gång….

Technorati-taggar:

Att göra världen lite bättre, och att hjälpa en vän.

För ett tag sedan pratade jag och Fröken Silver om att man inte gör särskilt mycket för att göra världen bättre. Det behöver inte vara mycket, varje insats är god nog. Men som så många gånger tidigare så pratar man om det, dricker upp sitt vin och fortsätter med vardagen som man brukar.

Så, idag pratade jag med Per om ett projekt för Johan Rangvin som ligger svårt cancersjuk på Onkologen i Lund. Eftersom Johan är en hårt engagerad musiker så består projektet i att ge ut en skiva till förmån för cancerfonden och forskningen kring cancer. Detta är Johans vilja.

Vilken min uppgift blir i projektet är väl inte riktigt klart men någon form av sponsorsjagande kan jag tänka mig att det blir bland annat. Jag kan inte heller läcka ut för mycket information än så länge heller eftersom projektet är i sin linda men att det blir bra och med ett antal kända svenska artister ur eliten står klart! Om ni som läser denna bloggen känner att ni kan ställa upp med något, vad som helst, är ni välkomna. Det behövs marknadsföring om inte annat. Så jag uppmanar er bloggare att länka till projektets webbplats så snart den är uppe.

Hela denna historien är bara tragisk och något man inte vill ska drabba någon människa i världen. Tyvärr får nu Johan stå som exempel för det som vi andra är rädda att drabbas av.

Johans fru Cecilia har fått diagnosen MS och tillsammans har dom en son som är fyra år gammal. De var på gång att köpa hus och bygga sig ett större liv inför framtiden. Men tydligen ska en del människor drabbas av allt skit. Läs deras historia, sedan är dina egna bekymmer ett dammkorn i vinden.

Egentligen…

Egentligen skulle jag skriva något klokt här. Berätta om något kul som hänt idag eller väckt en tanke hos er som stör eller bara rör till det. Kanske vara lite irriterande.
Men det klokaste jag kan skriva är “Godnatt, vi hörs imorgon”.



Jag måste bara visa mitt piano…

P1010679 Jag köpte detta pianot på annons en dag förra våren och när jag såg detta pianot för första gången föll jag direkt för kitsch:en… Märket är Renn och det är en Italiensk pianotillverkade som tillverkade pianon som såldes på IKEA på 70-talet någon gång.

Det väcker genast frågan VEM som satte ihop det och om det blev några skruvar över, kanske fattades det någon platta? Hur som helst så låter det bra och passar in i mitt lilla hus som genomgår en liten förvandling mot vitt nu när det lider mot vår.  

P1010678 
Jag kan inte mer än älska dom röda “svarta” tangenterna….

Technorati-taggar: ,,

Bäst att se upp! Skriv med varsam hand Martin…

Man ska visst passa sig för vad man skriver här. Idag har jag blivit kallad bitter (men även kreativ, tack Jonas). Fått frågor om vem “hon” är som jag skrev om i mitt senaste inlägg och sett  försök att peppa mig som om jag hade en kvinna jag trånade efter men som inte har samma känsla för mig. Det är inte alls så.
Sanningen är helt enkelt att jag testade Photofunia och byggde en historia kring en bild, löst sammansatt av mina och andras erfarenheter av nätdejting. Som faktiskt bara är väldigt ytligt vad ni än säger. PhotoFunia-13cb3e

Jag är väldigt nöjd med hur allt är idag. Jag vet att jag är en bra människa med mycket att ge, det är inget fel på mitt självförtroende. Jag har ett jobb jag trivs med, som ger bra betalt och trivs i mitt hem. Jag ser mig själv som kreativ och har en stor portion humor som tar mig igenom dagen. Om någon tar sig innanför mina murar och jag vill att hon ska stanna så säger jag bara grattis! Det gjorde du bra!
Det  är inte vem som helst som kan göra det. Det är bara den som visar spontanitet, lite djävlar anamma och livsgnista som lockar mig. Någon som driver framåt av sig själv, en person som inte blir en släpvagn. Jag vet att hon kommer hitta mig och jag kommer hitta henne men jag har inte bråttom längre. Jag trodde jag behövde det NU, men så var det inte.

En del kvinnor blir förvånade när dom träffar en man som klarar sig själv. En man som lagar sin mat, tvättar och städar på egen hand och på eget initiativ. En man som inte behöver bli omhändertagen eller sysselsatt. Då blir dom rädda. Förlåt, men det är sån jag är nu. 

Technorati-taggar: ,,

Nästan som nätdejting

PhotoFunia-78dceJag gjorde ett självporträtt och ställde det vid väggen men kvinnan på bilden verkade inte tycka om motivet.

Sedan skrev jag en bok om mig själv som hon nu står och läser men det verkar inte som hon förstår något. Eller så är hon irriterad på något av det hon läser? Visst, den är kanske inte perfekt skriven eller fylld med innehåll om glitter och glamour men det finns så mycket mer än så i den. Berättelser om en man som vill, som kan och som inte är rädd för utmaningar. Spännande historier, men jag tror hon bara läste ingressen.

Hon vill inte lära känna mig eller ta reda på mer om mig. Jag tror hon skapar förutfattade meningar baserat på ett par rader text och en bild. Det känns som en hopplös situation. Boken hamnar säkert i en bokhylla någonstans väntandes på att någon ska låna den. Jag hoppas den personen förstår vad jag menar. Jag hoppas tavlan blir värd något en dag.

Technorati-taggar: ,,,

För er som undrar hur det går…

Ni är ett par stycken som har frågat hur det går med min hall och jag kan säga att det går framåt och jag är nöjd hittills. Väggarna är vita, spegeln uppe och jag håller på att måla en stol i den glada vita färgen som ni kan se på en av bilderna. Just nu går jag och funderar på vad jag ska göra med golvet. Till dess ska det upp lite hyllor på väggarna. Ljushållare och praktiska förvaringslådor men en sak i sänder.

DSC00018 DSC00019

Jag har också hängt upp spotlights i vardagsrummet och bytt ut en äckligt ful lysrörsarmatur, som av någon anledning hängde i köket, mot en annan lite mildare lampa. Men det får ni se senare när jag hängt upp tapeten som ligger och väntar på att få komma upp på väggen i vardagsrummet. Då blir det bilder på det med.

Technorati-taggar: ,

Bitterbloggen och Jonas

PhotoFunia-13d25e Ni glömmer väl inte att kolla bitterbloggen då och då? Idag funderar Jonas över bokrea och priser. När blir saker begagnade och vilket värde har allt?

Som en sann bokmal finns det inga genvägar. Köp till ordinariepris och få rätt bok!

Technorati-taggar:

Pusselbitarna faller på plats

I helgen var jag på en 20-årsfest för min kusin. Tidsoptimist som jag är började jag måla hallen klockan tre och var färdig med första strykningen strax innan fem. Snabb som en vessla sprang jag in i duschen och gjorde mig i ordning, för jag skulle vara i Eslöv halvsex. Och jag var i tid. Efter hämtning av Simon och hans mamma i Eslöv körde vi till Löberöd för att lämna av Simon hos en kompis och snabbt iväg till Dalby där festen var halvsju. Vi var i tid.

PhotoFunia-13f4a3Trots att jag egentligen inte skulle hinna och att tiden verkligen inte var med mig så hann jag i tid till allt jag skulle eftersom det är och alltid har varit viktigt för mig att hålla tider. Jag insåg när jag satt i bilen efter ett telefonsamtal med min pappa att allt det där kommer från dom, mina föräldrar! Att inte komma i tid till fester eller andra tillställningar är enligt dom mer eller mindre likvärdigt med dödsstraff. Det har jag fått sedan barnsben. Man ska göra ALLT för att komma i tid och det gjorde jag. Snabbdusch, fortkörning och kortskrivande i 120 km/h på en landsväg. Tänk vad man gör för att komma i tid bara för att man ska kunna mingla lite avslappnat, precis som om man har all tid i världen. Man signalerar att man är strukturerad, planerande och välorganiserad när kaoset är fem minuter bort. Är det därför man inte hinner med sig själv ibland?

Helgen i hallen

Ni som ringt mig eller på annat sätt försökt få tag på mig har ju inte lyckats så bra. Det är inte på grund av att jag nonchalerar er eller inte vill prata. Det beror på att jag tillbringat helgen i hallen. Det målas och funderas och planeras. Jag tror det blir bra till slut. Som ni kan se på bilderna så är väggen nu vit och som en effekt av det hela så har den förr så vita dörren nu blivit beigegul. Får se om den får vara det i fortsättningen också.

DSC00012 DSC00015

Jag återkommer såklart med fler bilder när det blir klart. Till dess får ni “hia er litta” så ska vi prata sen.