Vad säger din status på facebook till mig

Jag har funderat nu ett tag på facebook och alla statusbeskrivningar som dyker upp med jämna mellanrum från vänner.
Varför? Varför vill man kommunicera att man ska gå på afterwork med sina arbetskollegor eller vad man har ätit under dagen?
Jag har länge hävdat att det är ett enda stort sökande efter bekräftelse. Jag är likadan! Man vill ha en reaktion. Från någon. I stort sett vem som helst, men man har oftast skrivit raderna med en tanke på att en speciell person ska se var man är och vad man gör.

503165914_a680a56c77

Vad man, enligt mig, egentligen säger är “Se mig! Bekräfta mig!”. Det känns lite som när man gick i skolan och den energiske eleven som kunde allt sitter och knäpper med fingrarna… “O, o o o o jag kan! Jag kan! Jag vet!”. Eller som ett barn som försöker skingra grälande föräldrars tankar med ett… “Se på mig vad jag kan!”. För visst vill man ha ett svar, en reaktion? Ett “gud-vad-du-är-bra! Jag-är-så-avundsjuk-på-dig svar”. Eller bara ett medhåll i tunga mörka dagar. Man vill göra sig intressant.
Och visst är det så att alla inlägg om hur kul man hade i helgen får större uppmärksamhet än ett som beskriver dåliga val i livet? Och visst är det så att man blir lite besviken när det inte är någon som svarar på ens status? Det är lite ytligare, bekvämare och som Alvedon för samvetet. “Finns det på facebook så har jag sagt det till alla. Det är deras eget fel om dom inte ser det”. Vi lever i en tid där alla vill synas och alla måste vara någon. Ingen vill längre vara anonym. Man har inte tid för någon annan.

Det kommer fler och fler mikrobloggar som har samma funktion som facebookstatusen. Där man skriver med en mening vad man gör, var man är och hur man känner sig. Läs mer om detta hos mymlan. Och så vi har hela “MSN/Skype-sfären”… där vanligt sund etikett om hur man bemöter människor har satts ur spel. Där nonchalans och ignorans kan vara något giltigt och normalt. Men det tar vi en annan gång. 

Sorgligt nog urlakar allt detta den normala kommunikationen mellan människor. Den som inte kan missförstås och den som kan beskriva så mycket mer hur saker och ting är. Samtalet som utvecklas med tiden. Telefonen eller mötet i affären. Träffen på caféet eller ett vanligt skrivet brev. Hur många här kan säga att dom skickat ett handskrivet brev till en vän det senaste året?

Sen å andra sidan.. varför bloggar man?

Jag ser gärna en diskussion om detta. Kanske har jag utelämnat något som faktiskt gör facebookstatusen till något användbart. Kanske kan ni så nya tankar i mig? Som sagt, kommentera gärna.

Technorati-taggar: ,,

5 Kommentarer:

Catarina sa...

Slå dig ihop med mig och mitt frilansande gäng av artister/kreatörer/skådisar/komiker/skribenter och annat löst folk, så lovar jag att du får ett gott skratt av var och varannan facebook-status! (Jag känner ingen som skriver att de ska på afterwork...)

Igår hade vi t ex "theCatGame", och jag slog rekord med 70 kommentarer på en enda status.

Det är vuxenlekis! Och en skrivövning.

Aktuell status:
"Catarina försöker formulera vettig kommentar på blogg."

Martin Hansson sa...

Ser gärna en utmaning i statusen.. jag addar dig.. men hur? :-D

Catarina sa...

Du har väl min mail?
Den måste jag i alla fall skriva in varje gång jag kommenterar här...

Martin Hansson sa...

;-) silly me! Nu är det nog dags att lägga sig för huvudkontoret har börjat packa ihop såhär i kristider..

Hanna sa...

jo...jag vill vara anonym, jag vill inte synas och höras för alla...min fb-status är ju bara för mina vänner, och idag för dig.. ;-)

Skicka en kommentar