Höst, kallt, regn... älskar det!

Nu är den tiden på året då det är som bäst att vakna en lördag eller söndagmorgon när solen skiner in genom persiennerna och man kan se hur kallt det är där ute med kala träd eller i varje fall träd med gulnande löv som drar ut sina sista krafter för att kunna hänga kvar en stund till. Man lyfter täcket precis sådär mycket så att den unkna nattgamla luften byts ut mot ny fräsch dito men ändå så pass kort tid så att den goa sängvärmen stannar kvar.

lonn_host

Man ligger och funderar på vad denna dagen ska ge och man sorterar automatiskt bort dom där evinerligga "måste-göra" sakerna. Idag ska jag bara vara...!

Morgonkaffet är precis sådär lagom varmt så att man kan stjälpa i sig det om man så skulle vilja eller sitta och "smutta" om det är det som lockar en. För att inte tala om hur perfekt rostad brödskivan är och hur god den där edamerosten är med lite marmelad på. Ett kokt ägg och en bra låt på radion. Är det inte så att man kan njuta så säg?

Inspirationen tog nog fart någon gång kvällen innan, efter en halv flaska vin och lite till. Kanske var det det faktum att allt man tog sig för igår var lyckat. Jag skrev en ny låt, började på en bok som kan bli jäkligt bra. På kvällen kom ett par vänner hem för att spela lite sällskapsspel och vem var det som vann om inte jag! Kan det bli bättre...

Sa jag förresten att jag satte sju rätt på hästarna?

Alldeles nyss ringde en vän som ville berätta hur mycket han gillade att vara just vän med mig och jag kunde bara skicka tillbaka den passningen eftersom jag nästan uteslutande bara omger mig med bra vänner. Även om alla i teorin skulle kunna vara mina vänner så finns det ett par människor man aldrig kommer släppa.
Tänk om någon inte tror på vad jag skriver? Tänk om allt jag skriver bara är ljug?
Men tänk om det kunde vara på det viset.

0 Kommentarer:

Skicka en kommentar

 
SPELAREN
/SPELAREN