James Bond, Quantum of Solace

Nu har jag tjatat en tid om denna filmen och sett fram emot att se den ett tag nu. Men efter att ha sett filmen så inser jag att det inte kommer skrivas filmhistoria med denna rullen.



Ni som ska se filmen gör bäst i att kolla upp den förra innan ni traskar iväg till bion för det tas upp en hel del som har med den filmen att göra.

På det stora hela är det en bra film men inte någon Bondfilm. Jag saknar Q med sin små apparater och roliga attiraljer och Moneypenny, den stackaren som trånar men som aldrig får.

Kom tillbaka ni är förlåtna ;-). Så, nu lägger vi denna filmen till handlingarna och går vidare.

, , , ,

500!!!

Jippee!

Idag nådde kärleksförklaringar 500 besökare.
Jag vet, det är inte så många men man ska ju vara tacksam för det lilla eller hur?

Så, tack ni som besökt kärleksförklaringar, det värmer. Dessutom är det många av er som kommer tillbaka igen, gång på gång, DET är extra roligt!


James Bond - Quantum of Solace

Imorgon blir det ett biobesök tillsammans med Simon för att se den nya Bondfilmen och för er som försökt få med er 11 årige son tidigare och blivit nekad för att det varit 15-årsgräns kan jag meddela att när jag stod vid kassan och skulle beställa biljetter fick kassörskan meddelande om att åldersgränsen är sänkt till 11 ;-)...

Nu blir det Bond...

Technorati Taggar: , ,

Jag visste vad jag gjorde

Kolla låten nere till höger i den där rutan som ploppar upp liksom. Här har ni texten.. Visst är det så att ju längre man lever desto fler blir erfarenheterna men även frågorna..


Kommer ni ihåg känslan vi hade
när vi sprang där ute på plan
Vi var kungar och stjärnor
Prinsar och hjältar Thomas, Jerker och jag.
och jag visste vad jag gjorde 1987
Jag visste vad jag gjorde
men det vet jag inte nu

och kommer ni ihåg drömmen vi drömde när vi sjöng om studentens dag.
Vi var framtid och längtan, hopp och förväntan
Anders, Jonas och jag
och jag visste vad jag gjorde 1992
Jag visste vad jag gjorde men nu tänker jag inte så

Minns ni den där dan när folket jublade och vi spelade natt och dag, (det var då).
Vi var pojkar med gitarrer och bultande hjärtan
Ellen, Wete och Jag
Och vi visste vad vi gjorde 1995
Vi visste vad vi gjorde, men inget hände sen.

Kommer du ihåg den lycka vi kände i augusti -97
Vi var fadern och sonen, solen och månen
Simon och jag och du
och vi visste vad vi gjorde 1997
Vi visste vad vi gjorde men det vet jag inte nu.

och kommer du ihåg the queen and the soldier, gitarren, vinet och elden och mig.
"Det var bottenfryst i Mälar´n, nån som är tillbaka, Mareld och För dig"
Och jag visste vad jag gjorde 2005.
Jag visste vad jag gjorde, jag skulle göra det igen.

Kommer ni ihåg allting som vi såg, vi hade bråttom därifrån
Vi vill ju något mer, tar chanser som vi ser
Hämtar vatten på andra sidan ån.
Och jag visste vad jag gjorde 1987
Jag visste vad jag gjorde men det vet jag inte nu

Audi A6 2.0T

Om ni vill ha en bil som utan problem susar fram på E4:an i 180 km i timmen utan att det märks ska ni köpa en Audi A6 2.0T. Om ni vill ha en bil som är stor, rymlig, bekväm och allmänt jäkla skön att köra ska ni köpa en Audi A6 2.0T.
Är ni som jag så skiter ni i det. Värderar ni ert liv och körkort skiter ni i det. ;-) Men det var jäkligt kul att ta reda på.

Technorati Taggar: , , ,

Hit på gång

Gör som två andra redan har gjort.. lyssna på låten "Hit på gång" som jag gjorde en kväll när jag var lite uttråkad... :-)..

Den finns i den lilla rutan längre ner till höger...

Imorgon ska jag köra till Stockholm i en Audi A6.. tror ni jag kommer blogga om det? :-)

c6_my_2009.Par.0041.Image

c6_my_2009.Par.0019.Image

Tror det blir en trevlig resa ;-)

Righteous Kill

pacino_deniro_298_120

Jag såg en "förhandsvisning" av Righteous Kill med Robert DeNiro och Al Pacino i huvudrollerna.

När man ser dessa två namnen på affischerna så ökar man gärna steglängden mot biografen och har en förberedande hand på plånboken som ligger annars så tryggt i innerfickan.

Robert DeNiro och Al Pacino spelar två ärrade poliser som tar saker och ting i egna händer när rättsväsendet misslyckas. Det är en riktigt bra film med en vacker twist på slutet som är värd att kollas. Men jag skulle inte säga att det är bland mina topp 5 filmer jag sett genom tiderna.

Bara att den är väl värd att se! :-)

 

p.s. Batman the Dark Knight slog sig in bland topp 3 efter gudfadernfilmerna ;-)

Quantum of Solace

http://www.agent007.nu/quantum.htm

Jag tror att man måste se denna filmen...

bondny_763033w

Att skapa ett behov

mimo_7_lcd_screen_2

 

prylkoll.se har man idag kunnat läsa om små små skärmar man kopplar till sitt USB uttag och vips... så har man en extra skärm till alla menyer och widgets  man bara MÅSTE ha framme på datorn.

Det jag föll för med denna skärmen är att den större och lite dyrare varianten är tryckkänslig. Min första tanke var.. "coolt, vad kan jag använda det till?" och genast började fantasin skena iväg till någon slags Iron Man datafuturistiskt ändamål som att koppla skärmen till mitt lilla filmsystem. Tänk er vad coolt att sitta och styra filmerna och musiken via skärmen.

Men... BEHÖVER jag detta?? suck...

Ni kan läsa mer på prylkoll.se som sagt var.

Säg vad ni tycker...

[polldaddy poll=1023360]

Höst, kallt, regn... älskar det!

Nu är den tiden på året då det är som bäst att vakna en lördag eller söndagmorgon när solen skiner in genom persiennerna och man kan se hur kallt det är där ute med kala träd eller i varje fall träd med gulnande löv som drar ut sina sista krafter för att kunna hänga kvar en stund till. Man lyfter täcket precis sådär mycket så att den unkna nattgamla luften byts ut mot ny fräsch dito men ändå så pass kort tid så att den goa sängvärmen stannar kvar.

lonn_host

Man ligger och funderar på vad denna dagen ska ge och man sorterar automatiskt bort dom där evinerligga "måste-göra" sakerna. Idag ska jag bara vara...!

Morgonkaffet är precis sådär lagom varmt så att man kan stjälpa i sig det om man så skulle vilja eller sitta och "smutta" om det är det som lockar en. För att inte tala om hur perfekt rostad brödskivan är och hur god den där edamerosten är med lite marmelad på. Ett kokt ägg och en bra låt på radion. Är det inte så att man kan njuta så säg?

Inspirationen tog nog fart någon gång kvällen innan, efter en halv flaska vin och lite till. Kanske var det det faktum att allt man tog sig för igår var lyckat. Jag skrev en ny låt, började på en bok som kan bli jäkligt bra. På kvällen kom ett par vänner hem för att spela lite sällskapsspel och vem var det som vann om inte jag! Kan det bli bättre...

Sa jag förresten att jag satte sju rätt på hästarna?

Alldeles nyss ringde en vän som ville berätta hur mycket han gillade att vara just vän med mig och jag kunde bara skicka tillbaka den passningen eftersom jag nästan uteslutande bara omger mig med bra vänner. Även om alla i teorin skulle kunna vara mina vänner så finns det ett par människor man aldrig kommer släppa.
Tänk om någon inte tror på vad jag skriver? Tänk om allt jag skriver bara är ljug?
Men tänk om det kunde vara på det viset.

Man on the moon?!

Häromdagen såg jag filmen "man on the moon" med Jim Carrey i huvudrollen, ja jag vet, det är ett par år för sent men bättre sent än aldrig som er gamla mormor skulle sagt.

Hursomhelst så kunde jag inte låta bli att dra paralleller mellan Jim Carreys rollfigur Andy Kaufman och den ständigt (in)aktuella Alex Schulman. Inte bara namnen är lika i sin egen märklighet utan även deras liv. Nu fick vi ju se Andy Kaufmans liv från början till slut men man kan ju ana vart Alex är på väg.

Kaufman Schulman










Visst är likheten slående?

Ni som sett filmen känner säkert till ploten där inget som Andy Kaufman gör är på riktigt, han driver med allt och alla. Luras, bedrar och driver allting till sin spets. Även sin egen död iscensätter han med föresatsen "det ska vara kul". Även om Andy aldrig sa att han var komiker.

Så, Alex, nu vet du var du är på väg.

Streets of Philadelphia

När man sitter såhär på kvällen och skriver om sin dag, när man försöker beskriva sitt liv med ord och meningar. Med musik och sång, kryper känslan kryper inpå en och lägger sig som en kall filt om axlarna, magen fylls med någon slags sorg och man börjar undra... "Är jag verkligen såhär ensam".

För även om jag lever ett liv med mycket folk runt mig varje dag, många samtal med många människor så är det ingen som väntar på mig när jag kommer hem. Ingen att älska som frågar hur jag mår.

Jag antar att det är samma sak med denna bloggen. Ensam, osedd och rädd för att aldrig bli omtyckt igen.
Jag kommer att tänka på en sak som hände mig för sådär ett halvår sedan när jag var i en stad någonstan. Jag kommer inte ihåg var det var eller vad jag gjorde där.
Jag var på väg någonstans, antagligen ett möte med någon kund, när plötsligt någon ropar från andra sidan gatan. Jag reagerar och tycker mig höra mitt namn så jag tittar upp och ser en tjej där på andra sidan. Hon vinkar och ler mot mig. Jag vinkar och ler tillbaka utan att egentligen veta vem det är eller hur jag känner henne.
Det visar sig att hon inte vinkade till mig, utan till en kille som kom gående bakom mig. Då kändes det så jäkla pinsamt och ensamt.

Jag antar att jag bara vill att någon ska se mig, reagera och bli glad när hon eller han ser mig. Någon som ringer mig bara för att höra hur jag mår, inte för att diskutera en affärsidé eller något jobb.

Jag är Tom Hanks och låten är Philadelphia...

http://www.youtube.com/watch?v=9L9_8vwx2w8&feat
ure=related
 
SPELAREN
/SPELAREN